Underexponerat

Bilderna i de två sista inläggen var tagna en tidig morgon innan jag klev in på Friskis & Svettis för en timmes träning.

Morgonljuset var härligt, men ju längre tiden led försvann det fina ljus som kännetecknar tidiga morgnar och istället började bilderna att fräta ut som de ofta gör när solen står högt på himmelen under molnfria dagar.

Det är inte alltid intressant att ta bilder under dessa förhållanden, om man nu inte har solen i ryggen, använder ett polfilter och vill skapa de starka färger man ofta ser på vykort. Med solen snett framifrån blek gärna himmelen till en ljusblå/grå färg som inte är så tilltalande. Bilden på blomman i förra inlägget är tagen i ett sådant trist ljus, men med spotmätning och en kraftig underexponering blev bilden långt mer intressant än om matrismätning använts utan någon underexponering alls Kameran levererar bara man har rätt inställning.

Följande bilder är tagna samma morgon och bara tiotalet minuter senare än det förra inlägget. I samtliga bilder valde jag just matrismätning istället för spot och alla är tagna med en underexponering med 2-3 steg. Ett ganska trist ljus förvandlade bilderna till något betydligt mer intressant.

Fontänen i Svandammen ni som följer mig på Instagram redan sett.

Denna träddunge finns att skåda strax intill Tovastugan.

Halvt yrvakna änder som sitter på staketet intill dammen.

Slottet som badade i dagsljus, men som blev bra mycket intressantare i en underexponerad version.

…och vallarna som denna tid på dygnet brukar vara folktom.

Inga mästerverk, men inlägget syftar till att inspirera vanliga hobbyfotografer att experimentera lite med kamerans alla inställningar. Har du stannat och svårt att hitta inspiration? Ta då bilder av vanliga vardagssituationer och låt kamerans alla möjligheter hjälpa dig på traven.

Motljus

Bilden är tagen vid 07-tiden en ljus morgon denna vecka.

Spotmätning, en bländare på F/18 och en exponeringstid på 1/2000 sek, får bilden att nästan framstå som den vore tagen en sen kväll eller möjligen en väldigt tidig morgon. Så är dock inte fallet. ISO-värdet är 100 och ingen exponeringskompensation är använd.

Det var en vacker morgon

Eftermiddagsskift innebär lediga förmiddagar på gott och ont. Att bara sitta hemma och invänta färden mot jobbet är inte särskilt tilltalande, för att inte tala om hur trött man blir.

Jag brukar bl.a. utnyttja tiden till motion, ibland med långa promenader och ibland på gymmet. Gymmet var målet den här morgonen och för att slå två flugor i en smäll, tog jag cykeln en timme innan öppningsdag och i väskan var kameran nedpackad. Jag hade hoppats att den kalla natten och den relativt varma morgonen skulle skapa dimma över vattnet. Så var icke fallet, men innan träningen kunde jag istället föreviga en fantastiskt vacker morgon, nästan högsommarlik.

Det var en mulen söndag

Söndagen var mulen, riktigt gråmulen, när vi drog upp persiennerna och tittade ut genom sovrumsfönstret. M.a.o. en dag gjord för att slappa på.

Fast nu tillåter inte samvetet att jag gör just det en hel dag, även om det råkar vara söndag. Jag har lovat mig själv att ta en daglig promenad och lovar jag något, brukar jag hålla det. Med kameran på axeln känns det också lättare, även när vädret inte är så inbjudande.

Sedan flytten till södra delen av Nyköping, har jag inte fotograferat området runt hamnen på länge och det var dit jag nu ställde kosan. Gråmulet som sagt, några regndroppar som fuktade kläderna, men en väldigt behaglig temperatur.

Nu behöver det inte vara spektakulära solnedgångar eller soluppgångar för att föreviga landskapet, inte heller klarblå himlar. Ibland ger faktiskt en mulen dag med regntunga moln en extra touch till bilderna och är inte att förakta.

Det pågick en metartävling ute på piren som av den anledningen var avstängd för allmänheten, men det gick lika bra att ta bilder från gästbryggorna.

Det var väldigt många båtar som anlände från Östersjön och in mot hamnen. Kanske det var båt- och sommarstugeägare som var på väg att ankra sina båtar för vintern. Kanske fanns det andra skäl till denna strida ström av småbåtar som passerade hamnpiren?

Bryggorna där kanotisterna lägger i sina redskap var öde…

…så när som på dessa fåglar som i sedvanlig stil lämnar mindre trevliga spår efter sig.

Samma sak ute på träbryggorna intill hamnpromenaden…

…där detta träd speglade av sig fint i det nästan stilla vattnet.

Kanotisterna kanske gjort sitt för i år, men utrustningen brukar ligga för ankar året om.

Växtligheten då? Ja, så mycket att hurra för kanske det inte är den här tiden på året, men visst fanns det en del växter som blommar ända in på höstkanten. Just de här såg väl ganska slitna ut, men höstens färger kan ibland vara spektakulära.

Annars var det de här som lyste upp strandkanten denna gråtrista söndag i Nyköping.

Ultravox/Edguy

Dags igen för lite god musik på bloggen.

Jag vet att smaken är som baken, delad eller hårig om man så vill, men det är svårt att förhålla sig oberörd till musik, oavsett vilken artist eller musikstil det handlar om. Musik engagerar, den saken är klar.

Dagens musikinlägg följer samma mönster som de tidigare. Först ett original, sedan en cover och till sist en omröstning.

Dagens original hämtas från 80-talets synt-era, en era jag gärna hade sovit bort, apropå detta med att förhålla sig oberörd. Dock ska erkännas att det fanns några rejäla guldkorn att hämta även inom denna gener och det här är en av dem.

Ultravox och deras ”Hymn”.

Följt av tyska Edguys hårdrocksversion.

Omröstningen på detta.

Ödesmättad vandring

Redan i början av promenaden fick man känslan av något riktigt ödesmättat. En lång raksträcka, tunga moln och inte en levande själ i sikte. Som hämtat ur den utmärkta serien The Walking Dead.

Fast lite färg kunde man skönja under denna sensommarpromenad i den sörmländska landsbygden.

Ska man hålla intresset uppe för den dagliga promenaden krävs det att man finner nya vägar att vandra. Det blir lätt tröttsamt, tjatigt och omotiverat att följa i samma spår och se samma vyer dag efter dag. Att motionera är dock ett nödvändigt ont efter de traditionella kilon jag lägger på mig varje semester. Ni vet hur lätt det är att gå upp de där kilona och hur svårt det är att få ned dem. Lagom när man håller matchvikten igen, är det dags för en utlandsresa med god mat och dryck och när man lyckats få bort de kilona är det snart jul och nyår med allt vad det innebär.

Känns detta igen?

Nu var det inte lika öde och tyst som bilderna ovan väntar. De här spåren ute på fältet vittnade om att de rör sig maskiner i trakten…

…och snart dundrade en traktor förbi med sin last.

I slutet av den långa rakan svänger vägen lite till höger och där möts man av en järnvägsövergång och skyltar som varnar för förbipasserande tåg.

Och visst dundrade tåget från Norrköping förbi strax innan jag passerade.

När jag stod där mitt på spåret fick jag åter samma känsla som när jag stod framför den långa raksträckan på den första bilden. Ödesmättat, lite zombiefilmsaktigt eller möjligen som en scen från någon Ingemar Bergman-film? Man kände sig ganska ensam där, långt ute på den sörmländska landsbygden.

Fast så långt ute på landsbygden befann jag mig nu inte. Hade jag vänt mig om och fotograferat åt andra hållet, hade ni sett motorvägen dundra förbi hundratalet meter bort och bortom träden hade siluetterna av Gumsbacken och Nöthagens industriområde skymtat. Den långa raksträckan tar nämligen vid strax efter Lilla Kungsladugården och fortsätter man varvet runt kommer man fram vid Vattenfalls stora anläggning och vidare bort mot Nya kyrkogården.

Säsongens sista

I förra inlägget beskrev jag hur kameran fick göra sitt när grillen väntade på att användas.

I det här inlägget är grillen färdig, köttet ligger på och omgivningen skapar en härlig inramning på vår lilla altan.

Väderapparna hade utlovat skapligt väder och av den anledningen begav vi oss till närmaste butik och inhandlade varor till vår lilla myskväll. Nu är väderappar lika opålitliga som de hästar man streckar i V75, men så länge hoppet lever finns det något att se fram emot.

Jodå, en blåsig och lite kylig vind drog in över Nyköping och scenariot vi såg framför oss handlade om att grilla under paraply och äta inne, eller helt enkelt steka köttet och tillbehören. Döm av vår glädje när himmelen höll sig ganska molnfri och det var sensommarskönt när fastigheten skyddade altanen från blåst.

Frugan och jag är inga vana grillare efter åratal i hyreslägenheter. Därav inhandlade vi en ganska enkel, men fullt funktionsduglig grill. Lite problem att få futt på kolen i den har vi haft. Om grillkol och briketter skiljer sig åt har vi ingen aning om, men briketterna verkar agera på ett annat sätt än kolen…om det nu inte är tändvätskan som börjar bli gammal.

Hur som helst behövdes inga tirader av svordomar, bara några enstaka och väl inövade, innan det började glöda i botten på grillen…

…och snart låg det marinerade köttet och fräste tillsammans med…

…majskolvarna som frugan uppskattar, men jag anser vara överskattade.

Två presenter stod på altanbordet och fick agera modeller.

Salt- och pepparkvarnarna som inhandlades från det supékort företaget delar ut till sina anställda i julklapp.

…och vinflaskan som erhållits i inflyttningspresent.

Det smakade verkligen gott. Fläskfilé, potatisgratäng och rödvin. Tänk alla de år vi bodde i hyreslägenhet och längtade efter en lite uteplats där vi kunde smälla upp en grill. Nu är vi där och nästa sommar lär både altan och grill utnyttjas mer än vad som skett i år. Flytten tog sin beskärda del av våren och den korta semestern ägnades åt annat än att sitta hemma och koppla av.

Omgivna av träd, buskar och kryddor var inramningen också till dess fördel.

Mynta är en av de odlade kryddor som fanns på plats när vi i våras flyttade in. Myntan kallar jag för kryddväxternas motsvarighet till blåklinten. De växer som tusan, men är ganska vackra att se på håll, både kort och långt.

Fast vår lilla trädgårds kelgris är denna klematis som frugan vårdar lika ömt som sin make. Det är också den hon utkämpar en kamp mot en av grannars katter om. Denna vackra katt som ni kan se i ett av inläggen, har gett sig tusan på att ta genvägen över staketet där busken klättrar upp på intilliggande tuja och på denna väg brukar han/hon riva ned delar av upphängningen frugan iordninggjort.

Det ryktas om att frugan smider planer inför nästa år. Vacker är den i alla fall.