NY dag 3 – på sjön

Dag tre under vår New York-vistelse var ganska vindstilla, regnfri och inte lika mulen som de första dagarna. Det var heller inte lika kyligt. Visst hade man önskat de molnfria och varma dagar som kännetecknade de bilder man såg i nyhetssändningar från staden bara dagarna innan vi anlände. Å andra sidan var det inte sol och bad som lockade oss till denna världsmetropol och egentligen var vi ganska nöjda med att slippa svettas under de långa promenader vi tog.

För promenera gjorde vi. I New York som i alla amerikanska städer (tror jag) är gatorna raka och därför ganska lätt att navigera på. Förmiddagen inleddes därför med en promenad rakt nedför ”vår gata” 57:th Street och ända ned till Hudsonfloden där vi vek av söderut längst med vattnet. På vägen passerade vi Intrepid Sea, Air & Spacemuseum som ligger vid Pier 86 och är inhyst i ett av de 24 hangarfartyg i Essex-klassen som byggdes under 2:a världskriget.

Det hade givetvis varit intressant att besöka museet, men det var inte öppet och tiden räckte heller inte till. Vill ni läsa mer om detta kan ni göra det här.

Nej, målet för dagen var att bege oss ut på vattnet och det gjorde vi med en av de gula taxibåtar som tar turister vattenvägen runt Manhattan.

Det var lättare att få en helhetsbild av staden från vattnet än från över däck på en buss. Färden gick söderut på Hudsonfloden där båten lade till vid tre stopp där vi valde att inte kliva av. Manhattan är inte bara skyskrapor. Man har också bevarat en del äldre byggnader, som denna restaurang på piren i Battery Park.

Battery Park hade i.o.f.s. varit intressant att utforska. Här finns en mängd monument, minnesplatser och statyer, bl.a. av svenskättlingen John Ericsson.

Vårt första stopp var redan planerat och det var också där vi klev av. Pier 15 vid East River och det var därifrån vi begav oss till Brooklyn Bridge där vi tillsammans med hundratals turister skulle gå över till Brooklyn på andra sidan floden. I en bok vi införskaffat innan resan, rådde författaren alla att i stället ta grannbron Manhattan Bridge. Den är förvisso mindre, inte lika känd och därför inte alls lika besökt av turister som den större och mer kända Brooklyn Bridge. Vi lydde inte rådet och tog den 30 minuter långa promenaden över.

Här ses ett av Brooklyn Bridges fundament och i bakgrunden skymtar Manhattan Bridge.

Brooklyn Bridge som stod färdig 1883 är New Yorks största hängbro och innehade världsrekordet under många år. Lite intressanta fakta är att brons huvudspann är 486 meter, att 1 800 fordon och 150 300 människor passerade över bron när den invigdes, att kostnaden för bygget uppgick till 15 miljoner US-dollar och att 27 människor omkom under bygget. 1964 fick bron en kulturstämpel och ingår idag i listan över historiska platser.

Tveklöst är bron mäktig och det är därför turister flockas i mängder, även under gråmulna dagar som denna.

På andra sidan ligger Brooklyn, en av de större stadsdelarna med närmare 3 miljoner invånare. Den stadsdelen utforskade vi inte närmare, utan höll oss mellan de två broarna där vi tog bilder och tittade på intressanta människor.

Den här vyn där Manhattan Bridge syns i bakgrunden har vi sett i många resebroschyrer. Klart man vill ta en bild på den…tänkte många fler än jag.

Från parken vid Pier 1 har man en fin utsikt över Brooklyn Bridge och östra delarna av Manhattan…

…men också över den mindre Manhattan Bridge.

Vi hoppade ånyo på en av taxibåtarna och upptäckte att det var samma båt som tog oss hit. Bra, eftersom både guide och besättning var till belåtenhet. Lite andra vyer när vi fortsatte vår färd på East River mot Hudsonfloden.

Nästa mål är ett av New York och USA:s mest kända, men innan vi kom dit passerades både moderna och gamla skepp som låg ankrade eller var på väg att göra det.

Härifrån såg vi också siluetten av Jersey City som ligger i delstaten New Jersey. New Jersey är alltså inte en del av New York som många tror.

Ut till nästa sevärdhet skymtade Manhattan till vänster och Jersey City till höger bakom svallvågorna från taxibåten.

Nämnda sevärdhet skymtade snart framför båten.

Just det, Frihetsgudinnan på Liberty Island som invigdes 1886 och var en gåva från Frankrike som symboliserade 100-årsfirandet av USA:s självständighet. Statyn består av kopparplåt över en stomme av järn och är 93 meter hög från foten av sockeln till toppen på facklan.

Vi klev inte i land, varnade av vänner som besökt platsen. För mycket turister, för långa köer och egentligen inget att se på nära håll. Vi såg det vi ville från vattnet och det räckte gott. Vi tog oss vidare mot nästa mål och vinkade av gudinnan på sin sockel framför en fond av New Yorks skyskrapor.

När vi klev av båten nästa gång, gjorde vi det för sista gången och då hade vi tagit hela turen runt. Vårt nästa mål låg bara några kvarter bort och det var The High Line.

The High Line är en avlång park och gångväg som är byggd på en nedlagd järnvägslinje ovan mark. Järnvägen i sig var i bruk mellan åren 1934 och 1980, men lades därefter ned för att åter tas i bruk 2009, denna gången som en mycket välbesökt park.

Här fanns också caféer och restauranger och inte minst växter i alla dess former som kantade gångvägen och täckte de järnvägsspår man på sina håll låtit behålla. Givetvis vore ett besök på sommaren att föredra, då jag kan tänka mig att parken är en explosion av färger och uteserveringarna är fulla av människor från hela världen.

1,6 kilometer lång är parken och vi gick hela. Läs mer om The High Line här.

Nedanför trapporna till parken tog vi sikte mot vårt hotell och det låg ungefär dubbla sträckan av The High Lines 1,6 kilometer bort. Det blev många steg den här dagen, sköna och välbehövliga steg. Förutom motionen man får när man väljer promenader framför tunnelbanan, är att man också upplever mer av städerna man besöker och det är inte lite viktigt.

Det var mörkt när vi kom tillbaks till Salisbury Hotel och en god natts sömn väntade efter två omgångar Yatzy och en stor whisky.

Fortsättning följer…

 

 

Annons

NY dag 2 – Uptown

Det här inlägget blir kortare än det var tänkt från början.

Varför? Jo, vi vaknade till ett riktigt busväder med smattrande regn och en blåst så stark att man trodde Matthew hittat en nordligare bana än förutspått.

Nåväl, vi hade vårat New York-pass och hade planerat att åka med bussen till norra delen av Manhattan och den planen skulle inte gå i stöpet p.g.a. vädret. Utrustade med tjockare kläder och paraplyer gick vi till närmaste hållplats för hop on-hop off bussen och den låg bara hundra meter från hotellet, alldeles intill Central Park. Där stod vi och väntade med paraplyer som stod rätt ut som koner och såg människor passera med regnjackor hårt lindade kring kroppen och paraplyer som nästan såg ut att lyfta innehavaren i den hårda blåsten. Någon buss såg vi inte till, men vi väntade och väntade och väntade och sedan gav vi upp.

Det skulle sedermera visa sig att bussen dagen till ära tog en liten annan väg av en anledning vi inte vet och hoppade över just denna hållplats för att istället stanna på nästa, vilken bara låg hundra meter bort. Tjurigt…

Istället använde vi apostlahästarna och tog en promenad neråt stan. Bland skyskraporna märktes inte blåsten lika mycket och regnet avtog med tiden. Målet med vår promenad var denna byggnad.

Rockefeller Center i Midtown Manhattan. Rockefeller Center är egentligen en enorm plats med butiker, kontor, nöjespalats som inhyses i 21 byggnader. Storleken märktes inte minst när vi klev in genom entrén och ned i underjorden där mängder med restauranger och butiker kantade vår väg.

I den entré vi använde möts besökaren av ett monument över svenskättlingen Charles Lindbergh.

Vårt mål var huvudbyggnaden, den 260 meter höga 30 Rockefeller Plaza och dess utkiksplattform ”Top Of The Rock” på den 70:e våningen.

Vi tvekade lite, åtminstone jag och svågern, när personalen förvarnade att det grådisiga vädret inte tillät den utsikt man annars har från byggnaden. Vi bestämde oss ändå för att ta hissen upp och vi ångrar oss inte. Utsikten var magnifik åt alla håll även om det inte blev några vykortsbilder med klarblå himmel och en vidunderlig utsikt. Det grådisiga vädret framkallade helt andra bilder än tänkt, men kanske mer spännande enligt den hobbyfotograf jag är.

Här en vy över Central Park i vars närmaste kortände vi hade vårt hotell. Ett hotell som förvisso inte syns bland alla omgivande skyskrapor.

Här Empire State Buiding och som ni ser skymtar man knappt den höga One World Trade Center på södra halvön.

Molnen sänkte sig alltmer över New York och snart såg vi inte toppen på ESB och ändå ganska nöjda tog vi hissen ned till marknivå och klev ut där vi tidigare klev in. Från entrén ser man denna magnifika katedral, S:t Patricks.

När blåsten nu avtagit och regnet i det närmaste upphört, bestämde vi oss för att ta den tilltänkta turen till Uptown Manhattan. Vi hade inte långt till Times Square, varifrån bussarna avgår. Vi gick där och hoppades få plats under tak. Det blev bättre än så. Vi fick plats på övre däck, men under det tak som täcker den främre delen av däcket.

Några stopp gjorde vi inte under turen och några bilder blev det inte heller.

Däremot delgavs vi intressanta uppgifter av den kvinnliga guiden på bussen. Hon berättade om alla kändisar som bodde längs med vägen och pekade ut platsen där John Lennon sköts till döds. Turen tog oss till de stora universitetsområdena på västra sidan av Manhattan, genom Harlem och tillbaks via 5:th Avenue och alla intressanta museum som kantar vägen på östra sidan av Central Park.

Även om det inte togs några bilder under resan blev den lika intressant som vi hoppats. Bara synd att vi inte hann eller ville kliva av på någon av de platser vi sett och läst om, men fem dagar i NY är alldeles för lite om man vill hinna med allt.

Framåt kvällen anlände vi åter Times Square och nu hade regnet börjat strila så vi var glada där vi satt under tak på övre däck.

Läs mer om Rockefeller Center här.

Top Of The Rock kan du läsa mer om här.

Fortsättning följer…

NY dag 1 – ett emotionellt besök

Det andra besöket under vår första dag gick till den plats där de två tvillingtornen stod när två kapade flygplan flög in i dem och dödade 2 996 oskyldiga människor och skadade över 6 000.

Platsen där World Trade Center stod är idag under uppbyggnad. Ursprungligen bestod WTC av sju byggnader och det var inte bara de bägge tvillingtornen som kollapsade vid terrorattentatet. Idag reser sig One World Trade Center 417 meter upp i luften (541 meter med masten) och är västvärldens högsta skyskrapa och symbolen för det nya World Trade Center som består av sju höga byggnader och en minnesplats.

Det vi först mötes av var den stora minnesplatsen 9/11 Memorial som är belägen där ett av tornen stod. Centralt på platsen rinner ett vattenfall med i källaren på en av de raserade byggnaderna och detta fall är omgivet av minnesplattor där namnen på samtliga omkomna är ingraverade.

Vid flera av namnen satt en vit ros och vi kunde läsa i en broschyr att anhöriga placerar dem där vid respektives födelsedag.

Det var lite andäktigt att läsa namnen, för att inte säga emotionellt. Så många döda p.g.a. en terroristgrupps villfarelser, men det skulle bli än mer emotionellt.

Intill minnesplatsen ligger ligger museet. Museet ligger i själva hjärtat av det gamla World Trade Center och innehåller allt från delar av de raserade byggnaderna till personliga ägodelar. Två stora tavlor möter besökarna efter entrén.

Timmarna innan planen flög in i tvillingtornen…

…och timmarna efter.

Från entrén kan man via nybyggda trappor ta sig ned till själva utställningarna som är inhysta i de källare som tillhörde gamla World Trade Center. Intill dessa trappor finns en ganska välbevarad återstod av en av de ursprungliga trapporna som stod ganska pall när byggnaderna rasade och kunde därmed rädda många människors liv. Den var avspärrad och ingår idag i museets inventarier.

På vägen ner till utställningarna kantades trapporna och väggarna med förvridna rester av de balkar som en gång höll uppe dessa byggnader.

Väl nere i bottenvåningen och de verkliga utställningshallarna möttes man av en gigantisk minnesplatta i mosaik.

Det var med vördnad man gick omkring därnere, det märktes inte bara hos en själv utan hos samtliga besökare. Det var emotionellt, men det skulle bli än mer emotionellt.

Här hade man tillåtelse att fotografera, men man glömde nästan bort det mitt i allt. Från tv-apparater visades bilder från händelsen och ur högtalare strömmade ljud från autentiska samtal mellan olika räddningstjänster och flygledartorn. Fotografier från katastrofen satt överallt på väggarna och en o annan attiralj som användes låg i montrar, vissa hela och andra demolerade.

I den här delen av utställningen handlade det mer om övergripande saker, men det kändes ändå emotionellt där man gick och man undrade över hur många av besökarna som hade anhöriga med bland offren, men det skulle bli än mer emotionellt.

Längre in i utställningen började man förevisa föremål som förstördes vid räddningsarbetet. Bl.a. denna brandbil vars besättning gick ett okänt öde till mötes.

I ett litet rum hördes ljud och vi gick in i det. Här var tystnaden total, förutom de röster från anhöriga som läste upp information om sina mördade barn, föräldrar och partners, alla illustrerade av fotografier på de omkomna. Man kunde riktigt ta på känslorna som ägde det mörklagda rummet. Här började det bli riktigt emotionellt, men det skulle bli mer.

I den här delen av utställningen började det bli mer personligt. Lite privata föremål stod i montrar, kantade av bilder på poliser, brandmän, ambulansförare och andra ur räddningstjänsten som omkom denna tragiska dag. Bl.a. stod denna motorcykel på plats och på den lilla minnestavla ni ser i nedre högra bildkant stod lite information om varför.

Att se bilder från tv är overkligt i sig. Själv minns jag attentatet som igår, trots att det är 15 år sedan det skedde. Jag var på väg hem från jobbet, gick förbi en nu upphörd tv-butik och såg bilderna från tragedin, i tron att det var en ny actionfilm de visade. Det var inte förrän jag kom hem och slog på min egen tv som jag insåg att det här händer just nu och på riktigt.

Självklart är det svårt att ta till sig tragedier och händelser av denna dignitet när man sitter hundratals mil därifrån och glor på en tv eller dataskärm. Att vandra där mitt bland saker, se bilder av människor som dog och ta del av historier så bisarra är emotionellt, så emotionellt att man måste ha hjärtan av stål om man inte tar vid sig, men det skulle bli mer.

Min syster och svåger avvek vid den här tidpunkten p.g.a. en lätt förkylning. Frugan och jag valde att gå in i den sista lokalen och det var här det blev verkligt emotionellt. Här fick man inte fotografera och det fanns det full respekt för.

Här i denna lokal kröp tragedin in på bara kroppen. I montrar låg och stod nämligen personliga tillhörigheter till de omkomna, allt från skor som hittades i ruinerna till halvt uppbrända mobiltelefoner. På golvet stod också vrak av brandbilar, polisbilar och ambulanser som inte kom tillbaks till sina stationer. Kring många av fordonen som delvis var uppbrända, låg också personliga tillhörigheter till de besättningsmän och kvinnor som tog sina sista andetag på denna plats. Det var en sak att se filmerna jag tidigare skrev om och på en stor vägg i utställningslokalen var fotografier på samtliga omkomna uppsatta, men det var så stort att man inte tog till sig detta på samma vis.

I den här mindre lokalen var allt mer personligt och man kom betydligt närmare det som skedde på den här platsen 2001. Riktigt emotionellt blev det också när man ur högtalare spelade upp autentiska samtal mellan personer i byggnaderna och deras förtvivlade anhöriga, när man hörde samtal mellan passagerare i de kapade planen, myndigheter och anhöriga och där filmer från övervakningskameror inne i byggnaden spelades upp på bildskärmar.

Vi hade kunnat vara kvar här en bra stund, men en titt på klockan gjorde att vi fick hasta iväg för att hinna med den sista hop on- hopp off bussen hem. Det man bär med sig från det här besöket, förutom alla minnen och det emotionella, är att världssamfundet måste finna lösningar för att en gång för alla utrota dessa satans mördare.

Läs mer om One World Trade Center här och 9/11 Memorial Center här (klicka dig gärna fram till den virtuella turen i museet).

Filmer om tragedin den 9/11 – 2001:

• ”Extremt högt och otroligt nära” med  bl.a. Tom Hanks, Sandra Bullock och Max von Sydow
• ”Flight 93” med bl.a. Brennan Elliott och Ty Olson
• ”World Trade Center” med bl.a. Nicolas Cage och Maria Bello

Fortsättning följer…

 

 

NY dag 1 – Downtown

Första riktiga dagen i New York. Vakna efter en god natts sömn, valde jag och frugan att ta en promenad till och i det mycket närbelägna Central Park. Om detta lilla äventyr har jag redan skrivit och till Central Park återkommer jag i senare inlägg. Kan bara tillägga att parken är större än många tror, intressantare och inte minst vackrare där den ligger som en oas insprängd mellan skyskrapor.

I samband med bokningen av resan införskaffade vi ett New York-pass som innebar många förmåner som fri entré till kända besöksmål och gratis tur med hop on-hop off bussar. Just det sistnämnda utnyttjade vi till max under de tre dagar passet gällde.

Vi hämtade passet på bolagets kontor som ligger i direkt anslutning till Times Square, varifrån vi också började dagens färd.

Vädret under dagen var höstlikt, något mildare än i Sverige, men ganska gråmulet. Det var väl inte så där jätteskönt att sitta på övervåningen under färden, men vi ville fotografera samtidigt som vi lyssnade på guiden och såg ut över alla kända platser vi tidigare bara läst om och sett på film. Många av byggnaderna återkommer jag till, men det finns en jag tänker ta upp lite mer ingående i detta inlägg.

Annars var det nästan nackspärr där man satt och blickade upp mot skyskraporna som kantade gatorna vi for på.

Det är lite annat än att åka med buss i Stockholm där de högsta byggnaderna sträcker sig dryga 100 meter mot himmelen. I New York är denna höjd närmast att betrakta med ett leende på läpparna. Att Stockholm däremot är vackrare och renare råder ingen tvekan om. Få parker här nere i Lower Manhattan, väldigt smutsigt och givetvis väldigt högljutt.

På dagens utflykt passerade vi kända områden som Little Italy, Chinatown, Hell’s Kitchen och byggnader som Empire State Building, Chrysler Building, Rockefeller Center, en rad kända muséer och så förstås…

…Madison Square Garden…

Det fanns förhoppningar när vi bokade resan, att kunna besöka den väldiga arenan för att se en match i NHL. Detta grusades dock av World Cup som avgjordes bara några dagar innan vi for. På resebyrån i Nyköping informerades om att seriestarten skulle försenas tack vare denna turnering, men att vi hade möjligheten att kunna förboka någon träningsmatch. Då kvinnorna i sällskapet inte har det rätta intresset för hockey och jag är rabiat ointresserad av träningsmatcher, valde vi bort detta och jag tror vi gjorde rätt. Tiden blev ändå knapp och det var så mycket vi ville avverka.

Vi fortsatte hela rundan utan att kliva av, detta i syfte att rekognosera innan vi gjorde våra val. Av klev vi dock på hållplatsen efter Madison Square Garden, då det bara återstod denna innan bussen var tillbaks vid utgångspunkten på Times Square. Här intog vi en sen lunch och tog ett gemensamt beslut om vilka besöksmål vi vill fördjupa oss mer i. Det blev två av besöksmålen och efter lunchen tog vi en promenad till det första.

Just precis, New Yorks kanske mest kända landmärke…Empire State Building, som skymtade från Madison Square Garden.

Det vara bara några kvarter att vandra och det kändes skönt efter ett par timmar på en buss och en stor portion pasta med två kalla öl till. Den väldiga byggnaden sträcker sig 449 meter upp i luften, masten inkluderad. ESB var världens högsta byggnad i 39 år och det rekordet innehar man fortfarande. Just i denna stund är byggnaden den näst högsta i staden och när de pågående byggnationerna står klara ramlar ESB ned till femte plats.

Personligen har jag aldrig stått nedanför en sådan hög byggnad och självklart kändes den än mer mäktig där man stod på trottoaren och tittade upp.

Entréhallen var imponerande och lika vacker som en byggnad av denna rang ska vara.

Cirka hundra filmer har spelats in med Empire State Building som fond. King Kong är väl och förblir den mest kända. Inte bara filmer har gjort byggnaden känd. 1945 kolliderade ett bombflygplan med byggnaden och 14 människor dog. Den efterföljande branden kunde släckas ganska omgående och skadorna hann inte bli så omfattande. Ett antal självmord genomfördes innan myndigheterna kom sig för med att bygga ett högt staket vid utkiksplattformarna och 1997 angrep en man turister och lyckades skjuta sju stycken innan han tog sitt eget liv. Sex av de skjutna klarade sig med lindrigare skador, en dog.

Sedan 1978 hålls en årlig löpartävling i byggnaden, där det gäller att ta sig 1 576 trappsteg upp på kortast tid. Rekordet innehas av en australiensare och lyder på 9 minuter och 33 sekunder.

Vill du läsa mer om denna imponerande byggnad kan du göra det här.

Som turist kommer du bara upp 86 av de 102 våningarna. Här finns plattformarna från vilka du har en magnifik utsikt, som här där Greenwich Village syns framför sydligaste delen av Manhattan med New World Trade Center i bakgrunden och lite till höger skymtar Frihetsgudinnan ute på sin ö.

Även duvorna verkar uppskatta utsikten härifrån.

Efter besöket vid Empire State Building hoppade vi åter på bussen och tog oss till dagens nästa och sista besöksmål. Kvällen led mot sitt slut och efter detta besök blev det så ont om tid att vi bara var några minuter från att missa sista bussen som passerade.

Det var mörkt när vi åter anlände till Times Square och nu gjorde platsen sig bättre än i dagsljus.

Reaktioner.

När man stod på 86 våningen i Empire State Building och tittade ned på gatorna nedan, var det en både obehaglig och overklig känsla att tänka sig in i situationen där människor valde att hoppa från den höjden, hellre än att möta en mer plågsam död i lågorna då World Trade Center kollapsade. Man ryser av blotta tanken…

Just detta drama återkommer jag till i nästa inlägg, för besök nummer två denna första dag skedde just på platsen där några mördare tog livet av 2 996 oskyldiga människor.

Fortsättning följer…