Det går vilt till

Fågeln på bilden tog sina sista andetag på vår altan och vi såg den ligga där under en sen eftermiddag.

Vi tror inte att den dog en naturlig död, särskilt inte som vi upptäckt döda fåglar vid tidigare tillfällen. Vi tror oss veta vem förövaren är, men håller tyst då inga bevis finns att lägga fram. Att förövaren har fyra ben kanske kan vara en ledtråd.

Detta till trots syns inga egentliga tecken på strid, utan fågeln ser ut att ha somnat in ganska tryggt.

Tittar man lite närmare ser man att det finns resurser till att försvara sig, så vi misstänker att brottet begåtts av någon som har kapaciteten att smyga sig på.

Annons

Halo

Jag hade precis lagt mig på sängen för att vila med en korsordstidning i handen, när frugan ringer och säger att jag måste komma fort (hon var ute på en promenad).

Jag stapplar upp ur sängen, drar på mig ytterkläderna, hoppas upp på cykeln och drar iväg på på snorhal asfalt. Det var det här hon ville visa och eftersom det är första gången jag ser det i verkligheten, får man säga att det var värt mödan.

Just det, det optiska fenomenet halo.

En halo är ett optiskt fenomen som bara visar sig vid vissa väderförhållanden. Ofta sker detta när solen lyser genom höga moln och ljuset bryts genom de sexkantiga iskristaller som molnen består av. Halon bildas dock endast om ljuset brytes i samma riktning som kristallerna, men som om detta inte vore nog gäller det att de har rätt storlek och geometri, samt rätt temperatur och avstånd från jorden. Komplicerat som så mycket av jordens märkliga fenomen. (Wikipedia)

Om det finns svarta halon vet jag inte, men det är precis vad låten nedan heter och den får illustrera detta annars kort inlägg på bloggen.

Sovrumsfönstret avslöjar

Det är nu det finns läge att fånga fina färger på himmelen utan att behöva vara kvällspigg. Slutar man jobbet vid 14-tiden hinner man lagom hem för att få lite ätbart i magen och sedan visar sig himmelen från sin bästa sida.

Så var det den här kvällen, även om utsikterna var så där lagom ljusa när jag promenerade den dryga kilometern från jobbet och hem. Grått var färgen på himmelen och tankarna kretsade därför knappast kring en fotorunda, utan snarare vilken av alla inspelningar jag skulle se på Tivo-boxen. Det blev en kort dokumentär och därefter väntade en varm dusch, trodde jag. När jag satte mig på sängen i sovrummet, såg jag genom persiennen hur den grå och igenmulna himmelen hade spruckit upp och började visa tecken på något betydligt vackrare.

Kameran låg redan bredvid sängen, så det var bara att ta ta trappan ned till hallen och så ut. Det blev ingen lång promenad ska erkännas, utan jag höll mig runt Gripenskolan som håller på att byggas om till en av dessa stora skolor jag har svårt att förhålla mig till. Är inte mindre skolor och klasser att föredra trots allt?

Hur som, så jobbas det febrilt. Under hela sommaren pålades marken under den nya skolan, till alla grannars och vårt förtret. Nu märker vi inte av bygget på samma sätt, förutom att man har en stor strålkastare som är riktad mot oss hela natten. Förmodad stöldrisk ligger troligen bakom att den ställts upp. Annars är den här kranen i blickfånget. Med den nedgående solen i ryggen är himmelen ganska intetsägande, men i skolans fönster ser man att något ät på gång.

Den här förbudsskylten tror jag satt på plats redan när jag avverkade mina tre gymnasieår på Gripen. Informationsskylten är dock ett något nyare inslag i gatubilden och påminner oss om att hundägare inte alltid har det så lätt.

Basketplanen blev min vändpunkt och ni som vet var jag bor och känner till skolområdet vet hur lång promenaden blev, eller kort om man så vill.

Väl hemma igen och tusan vet om inte bilden som togs från vår infart blev den korta promenadens bästa? Ibland behöver man inte gå över bron för att hitta vatten, fast å andra sidan är det aldrig fel med lite motion…hur kort sträckan än är.

Morgonstund har guld i mun

Man kan få fina bilder av kända Nyköpingsmotiv om man kliver upp tidigt på morgonen. Nu är jag morgonpigg och har alltså inga större problem, i synnerhet inte under hösten och vintern när det är mörkt ganska länge. Problemet är att jag har betydligt längre till de fina motiven efter flytten från centrala Nyköping. Fast å andra sidan, man får ju motion.

De här bilderna är tagna en söndagsmorgon då det är färre människor i rörelse och det är enklare att fånga motiven utan störande moment. Stativ är en nödvändig kamrat på dylika fotorundor, inte minst om syftet är att skapa lite mjukare moln och vatten.

Hamnpiren och träbryggan intill ån vid slottet är populära platser att stå på och inte lika frekvent använda som under dagtid och sommarhalvåret.

Fast kajen framför Silohuset är heller ingen oäven utgångspunkt.