Kort och gott!
Arkiv
All posts for the month december, 2016
Trött på plusgrader? Trött på slask? Trött på gråmulna dagar?
Det är ju trots allt vinter och även om jag personligen önskat att den svenska sommaren varit längre på bekostnad av vintern, föredrar jag en vinter med klar himmel och vita vidder. Kanske jag är lite egoistisk i fallet, då det är längtan efter fina vinterbilder som lockar.
Igår morse tog jag en promenad i området kring Hållet, för att åtminstone få se något spår efter den svenska vintern i Nyköping anno 2016. Inte ett spår, förutom ett fåtal små isbelagda pölar. Annars så trist och så färglöst att man svär tyst för sig själv.
Förvisso finns ett och annat glädjeämne som gör att man åtminstone drar på mun och får fingrarna att krampaktigt leta sig till kamerans inställningsrattar. I det här fallet min Nikon Coolpix P900. Så mycket bättre än så här blev det inte på promenaden, eller rättare sagt…så mycket intressantare blev det inte.
Visst kan det finnas en viss tjusning med en skog i mörker där solens strålar letar sig genom täta stammar och som i det här fallet, glest buskage, men…
…såna bilder jag med förtjusning under våren, sommaren och möjligen hösten, men inte på vintern. Det är så här jag vill se den svenska vintern när den ändå finns här under några månader varje år.
Bilden är tagen på hamnpromenaden, vintern 2012/2013 och håll med om att man blir lite gladare när man möts av liknande vyer och inte av en gråmulen himmel, kala träd och en mark som är både fuktig och färglös. Förvisso tillhör jag som sagt de medmänniskor som gillar sommaren bättre än vintern och som anser att snöar det inte på Julafton kan det lika gärna låta bli. Fast noh måste jag erkänna att kameran ligger beredd för en promenad i ett riktigt svenskt vinterlandskap.
Mitt i centrala Nyköping ligger ett fyra meter högt vattenfall. Fyra meter är givetvis en parentes om man jämför med världens stora fall man sett på tv och t.o.m. jämfört med Sveriges högsta, det 125 meter höga Njupeskär i Fulufjällets nationalpark.
Strunt samma, för Storhusfallet i centrala Nyköping är föremål för många turister och inhemska fotografer. Jag misstänker att majoriteten av de Nyköpingsbor som äger en kamera, oavsett om det är en systemkamera för 10 000 eller en enkel mobil, har tagit minst en bild på detta fall i olika skepnader.
Fallet har också en historia, precis som många områden i den forna industristaden Nyköping.
På 1400-talet togs fallet i drift och har sedan dess utnyttjats som kraftkälla till olika verksamheter längs Nyköpingsån, inte minst initierat av Hertig Karl och Gustav II Adolf, vilka hade som mål att industrialisera Nyköping. Verksamhet efter verksamhet har sedan dess avvecklats, men ända fram till 1971 var den intilliggande kvarnen i drift, men har sedan restaureringen det året använts till kontor- och restaurangverksamhet. Själva fallet är idag mer av en turistattraktion än till nytta för omgivande verksamhet, förutom det intilliggande elverket som anlades 1898 och fortfarande är i drift.
Elverket som hämtade sin kraft från Storhusfallet var först i stan med att förse Nyköpingsborna med elektricitet.
Annan verksamhet som genom seklen varit beroende av fallet, är mynttillverkning, ett mässingbruk, såg, pappersbruk, knappnålstillverkning och en möbelfabrik.
Så här tros fallet och verksamheten intill ha sett ut under glansåren. Gravyr av Johan Fredrik Martin (1755 – 1816).
Här en bild av Storhusqvarn från sekelskiftet 1900.
Här är ett fotografi av fallet från 1906 och här ses också sågen som gett den lilla parken sitt namn.
Annandagen och de flesta brukar väl ta tillfället i akt och stressa ned från från de dagar som precis förflutit och förberedelserna av dem. Om man nu inte köar för att slåss i butikerna när mellandagsreorna drar igång.
Jag tillhör inte de som använder dessa dagar till att köpa varor lite billigare än annars. Det jag vill ha köper jag och då spelar det ingen roll om varan är någon hundring dyrare eller om vi befinner oss mitt i maj. Traditioner ska man hålla på, men den med mellandagsrean klarar jag mig utan.
Nu är det varken jul eller reor det här inlägget handlar om, även om bilderna på något vis kan symbolisera de stress många upplever i dessa dagar.
Jag har funnit en ganska bra utgångspunkt i stan om man är sugen på att prova fotografering där bilarnas ljuslyktor bildar strimmor i vitt och rött. Viadukten över Järnvägsgatan är en bra plats och mer intressant för ändamålet efter att den nya rondellen står klar. Jag har sedan vi flyttat haft denna plats i tankarna, men det har aldrig blivit av att gå från tanke till handling. I veckan blev det det av.
Utrustad med stativ och ett ND4-filter fastgängat på objektivet begav jag mig av till platsen strax efter att skymningen svepte in Nyköping i ett tilltagande mörker. Det var många förbipasserande som tittat nyfiket eller möjligen med förfäran. I dessa dagar kan en person på en bro, utrustad med väska och något som placeras på ett stativ väcka misstankar. Det var nästan så att man väntade sig att se blåljus närma sig på vägbanorna nedanför bron, men nej…
Första bilden togs precis när skymningen inleddes.
Tack vare ND-filtret gick det att ha en tämligen lång slutartid, utan att bilden frättes ut. På nästa bild hade jag flyttat mig lite längre upp på viadukten och här hade mörkret börja lägra sig.
Den sista bilden togs ännu längre upp på viadukten och här hade mörkret intagit Nyköping. Det märks nu inte hur mörkt det i själva verket var eftersom den långa slutartiden gör omgivningen ljusare än det var i verkligheten.
En bra plats för ändamålet och kanske jag gör om det i framtiden. Effekten hade varit bättre om himmelen lystes upp av en vacker solnedgång, men den här tiden på året går solen ned på ett annat håll.
Jag förstår att också ni har en del att säga om vintervädret i Nyköping med omnejd. Dessvärre lovar inte meteorologerna någon nämnvärd förbättring inför julen. Några dagar med sol och plusgrader ska tydligen förvandlas till en gråmulen och slaskig julafton, den enda dagen på året där jag kräver snö och några minusgrader.
En kortare promenad med kameran ikväll var så där gråtrist så man bara måste ta en bild i svartvitt för att förmedla stämningen. Bilden är tagen på den lilla grusvägen mellan järnvägen och de allt mer fallfärdiga garagelängorna vid Hemgården. Lite negativ exponeringskompensation och stämningen satt där.
Fast vände man blicken lite till vänster och tittade ut över det öppna landskapet mot Gumsbacken, syntes lite färg i det annars gråmulna. Inte så mycket på marken som var tämligen färglös, men på himmelen där den nedgående solen färgade molnen i lite varmare färger och horisonten som lämnade ifrån sig sina sista ljusa strålar.
Fast kanske den mest dramatiska bilden på promenaden blev denna. Här använde jag en negativ exponeringskompensation på 1,5 och blixt. Detta gjorde att de i skugga liggandes garagen fylldes med ljus, samtidigt som den mörka himmelen förblev lika dramatisk som den visade sig. Fast nu är det snö jag vill ha, men jag misstänker att bilderna i nästa blogginlägg förblir lika snöfattiga som dessa.
Har julstämningen infunnit sig?
Möjligen påminner det fjärde tända ljuset i adventsljusstaken om att det snart är jul, möjligen också inköpta julklappar. Vädret lämnar dock mycket att önska, åtminstone i vår del av landet. Vem blir munter av plusgrader, ett gråväder som biter sig in i märgen, slaskiga vägbanor och skitigt bruna gräsmattor. Är det inte några minusgrader och nyfallen snö vi vill ha nu?
Den här granen på en av granntomterna vittnar i alla fall om att det snart vankas julmat och klappar.
Annars är det i hemmet man påminns om kommande högtid. Den tända utebelysningen genom badrumsfönstret.
Den elektriska adventsljusstaken som lyser varm, men inte kan jämföras med de brinnande ljusen och stearindoften från den riktiga.
Hyacinten som blivit en traditionell julblomma i många hem.
…och så förstås de små juldekorationerna som plockas fram, används några veckor och sedan plockas tillbaks i lådan med alla andra julprydnader.
Trevliga inslag i sig, men håll med om att julen ska vara vit och kylig för att få den där riktiga stämningen. Om inte annat för att vi hobbyfotografer ska kunna förena nytta med nöje när vi motionerar bort julmaten och dryckerna därtill.
