Kort och gott!
Arkiv
Alla inlägg för månad december, 2016
Trött på plusgrader? Trött på slask? Trött på gråmulna dagar?
Det är ju trots allt vinter och även om jag personligen önskat att den svenska sommaren varit längre på bekostnad av vintern, föredrar jag en vinter med klar himmel och vita vidder. Kanske jag är lite egoistisk i fallet, då det är längtan efter fina vinterbilder som lockar.
Igår morse tog jag en promenad i området kring Hållet, för att åtminstone få se något spår efter den svenska vintern i Nyköping anno 2016. Inte ett spår, förutom ett fåtal små isbelagda pölar. Annars så trist och så färglöst att man svär tyst för sig själv.
Förvisso finns ett och annat glädjeämne som gör att man åtminstone drar på mun och får fingrarna att krampaktigt leta sig till kamerans inställningsrattar. I det här fallet min Nikon Coolpix P900. Så mycket bättre än så här blev det inte på promenaden, eller rättare sagt…så mycket intressantare blev det inte.
Visst kan det finnas en viss tjusning med en skog i mörker där solens strålar letar sig genom täta stammar och som i det här fallet, glest buskage, men…
…såna bilder jag med förtjusning under våren, sommaren och möjligen hösten, men inte på vintern. Det är så här jag vill se den svenska vintern när den ändå finns här under några månader varje år.
Bilden är tagen på hamnpromenaden, vintern 2012/2013 och håll med om att man blir lite gladare när man möts av liknande vyer och inte av en gråmulen himmel, kala träd och en mark som är både fuktig och färglös. Förvisso tillhör jag som sagt de medmänniskor som gillar sommaren bättre än vintern och som anser att snöar det inte på Julafton kan det lika gärna låta bli. Fast noh måste jag erkänna att kameran ligger beredd för en promenad i ett riktigt svenskt vinterlandskap.
Mitt i centrala Nyköping ligger ett fyra meter högt vattenfall. Fyra meter är givetvis en parentes om man jämför med världens stora fall man sett på tv och t.o.m. jämfört med Sveriges högsta, det 125 meter höga Njupeskär i Fulufjällets nationalpark.
Strunt samma, för Storhusfallet i centrala Nyköping är föremål för många turister och inhemska fotografer. Jag misstänker att majoriteten av de Nyköpingsbor som äger en kamera, oavsett om det är en systemkamera för 10 000 eller en enkel mobil, har tagit minst en bild på detta fall i olika skepnader.
Fallet har också en historia, precis som många områden i den forna industristaden Nyköping.
På 1400-talet togs fallet i drift och har sedan dess utnyttjats som kraftkälla till olika verksamheter längs Nyköpingsån, inte minst initierat av Hertig Karl och Gustav II Adolf, vilka hade som mål att industrialisera Nyköping. Verksamhet efter verksamhet har sedan dess avvecklats, men ända fram till 1971 var den intilliggande kvarnen i drift, men har sedan restaureringen det året använts till kontor- och restaurangverksamhet. Själva fallet är idag mer av en turistattraktion än till nytta för omgivande verksamhet, förutom det intilliggande elverket som anlades 1898 och fortfarande är i drift.
Elverket som hämtade sin kraft från Storhusfallet var först i stan med att förse Nyköpingsborna med elektricitet.
Annan verksamhet som genom seklen varit beroende av fallet, är mynttillverkning, ett mässingbruk, såg, pappersbruk, knappnålstillverkning och en möbelfabrik.
Så här tros fallet och verksamheten intill ha sett ut under glansåren. Gravyr av Johan Fredrik Martin (1755 – 1816).
Här en bild av Storhusqvarn från sekelskiftet 1900.
Här är ett fotografi av fallet från 1906 och här ses också sågen som gett den lilla parken sitt namn.
Annandagen och de flesta brukar väl ta tillfället i akt och stressa ned från från de dagar som precis förflutit och förberedelserna av dem. Om man nu inte köar för att slåss i butikerna när mellandagsreorna drar igång.
Jag tillhör inte de som använder dessa dagar till att köpa varor lite billigare än annars. Det jag vill ha köper jag och då spelar det ingen roll om varan är någon hundring dyrare eller om vi befinner oss mitt i maj. Traditioner ska man hålla på, men den med mellandagsrean klarar jag mig utan.
Nu är det varken jul eller reor det här inlägget handlar om, även om bilderna på något vis kan symbolisera de stress många upplever i dessa dagar.
Jag har funnit en ganska bra utgångspunkt i stan om man är sugen på att prova fotografering där bilarnas ljuslyktor bildar strimmor i vitt och rött. Viadukten över Järnvägsgatan är en bra plats och mer intressant för ändamålet efter att den nya rondellen står klar. Jag har sedan vi flyttat haft denna plats i tankarna, men det har aldrig blivit av att gå från tanke till handling. I veckan blev det det av.
Utrustad med stativ och ett ND4-filter fastgängat på objektivet begav jag mig av till platsen strax efter att skymningen svepte in Nyköping i ett tilltagande mörker. Det var många förbipasserande som tittat nyfiket eller möjligen med förfäran. I dessa dagar kan en person på en bro, utrustad med väska och något som placeras på ett stativ väcka misstankar. Det var nästan så att man väntade sig att se blåljus närma sig på vägbanorna nedanför bron, men nej…
Första bilden togs precis när skymningen inleddes.
Tack vare ND-filtret gick det att ha en tämligen lång slutartid, utan att bilden frättes ut. På nästa bild hade jag flyttat mig lite längre upp på viadukten och här hade mörkret börja lägra sig.
Den sista bilden togs ännu längre upp på viadukten och här hade mörkret intagit Nyköping. Det märks nu inte hur mörkt det i själva verket var eftersom den långa slutartiden gör omgivningen ljusare än det var i verkligheten.
En bra plats för ändamålet och kanske jag gör om det i framtiden. Effekten hade varit bättre om himmelen lystes upp av en vacker solnedgång, men den här tiden på året går solen ned på ett annat håll.
