När vi flyttade till vår nya bostad fanns funderingar på att skaffa ett fågelbord eller någon annan inrättning som lockar fåglar. Dels det självklara i att ge småfåglarna mat för dagen, men också för att kunna sitta på altantrappen med kameran i beredskap. Det sistnämnda var faktiskt ett initiativ av frugan…häpp!
Nu har det inte blivit så och förklaringen stavas katter. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg är området rikt på katter och de har gjort vår altan till samlingspunkt eller möjligen som genväg mellan punkt A och punkt B. Bävar lite inför mars, om ni förstår…
En av våra grannar har dock hängt upp en anordning som fylls med fågelmat och där är det ganska livat vissa tider på dygnet. Därför stod jag i sovrumsfönstret med min Nikon Coolpix P900 och testade en av de många automatiska funktioner som finns i den. ”Fågelskådning” heter den och med den funktionen aktiverad kan man välja på att ta enskilda bilder eller en seriebildstagning om sju bilder. Jag valde det sistnämnda.
En kompakt digitalkamera kan inte ersätta en systemkamera, utan är mer av ett komplement man kan ha med sig på resor eller andra sammanhang där man vill röra sig lättare och enklare. Det är svårt att få de där riktigt skarpa bilderna, vilket förvisso bara märks när man beskär, förstorar eller tar närbilder. Jag märkte också att oskärpan blev total när fåglarna flög iväg mitt under sejouren. De fyra bilderna nedan var de jag själv ansåg bli bäst. Inga mästerverk, men det var heller inte syftet med detta test av en automatisk funktion jag tidigare inte testat.
stefansvardag.wordpress.com 