Jakten på vintern

Trött på plusgrader? Trött på slask? Trött på gråmulna dagar?

Det är ju trots allt vinter och även om jag personligen önskat att den svenska sommaren varit längre på bekostnad av vintern, föredrar jag en vinter med klar himmel och vita vidder. Kanske jag är lite egoistisk i fallet, då det är längtan efter fina vinterbilder som lockar.

Igår morse tog jag en promenad i området kring Hållet, för att åtminstone få se något spår efter den svenska vintern i Nyköping anno 2016. Inte ett spår, förutom ett fåtal små isbelagda pölar. Annars så trist och så färglöst att man svär tyst för sig själv.

Förvisso finns ett och annat glädjeämne som gör att man åtminstone drar på mun och får fingrarna att krampaktigt leta sig till kamerans inställningsrattar. I det här fallet min Nikon Coolpix P900. Så mycket bättre än så här blev det inte på promenaden, eller rättare sagt…så mycket intressantare blev det inte.

Visst kan det finnas en viss tjusning med en skog i mörker där solens strålar letar sig genom täta stammar och som i det här fallet, glest buskage, men…

…såna bilder jag med förtjusning under våren, sommaren och möjligen hösten, men inte på vintern. Det är så här jag vill se den svenska vintern när den ändå finns här under några månader varje år.

Bilden är tagen på hamnpromenaden, vintern 2012/2013 och håll med om att man blir lite gladare när man möts av liknande vyer och inte av en gråmulen himmel, kala träd och en mark som är både fuktig och färglös. Förvisso tillhör jag som sagt de medmänniskor som gillar sommaren bättre än vintern och som anser att snöar det inte på Julafton kan det lika gärna låta bli. Fast noh måste jag erkänna att kameran ligger beredd för en promenad i ett riktigt svenskt vinterlandskap.

Annons