60 Shades Of Grey

Vädret har ännu inte bestämt sig för om det är senvinter eller tidig vår. Ena dagen lyser solen från en klarblå himmel och temperaturen ligger under nolla. Nästa dag är det så gråmulet och trist det bara kan vara och på det ligger temperaturen ovanför nollan.

Förkylningstider kallas det och nog känns det lite allmänt så här just nu.

Grått, grått, grått eller om du så vill…60 Shades Of Grey.

Annons

Den ofrivillige flanören

Inget ont som inte har något gott med sig. Ni har hört det och ni har säkert upplevt det.

I fredags hade jag en tid inbokad hos en arbetsterapeut som skulle titta på en armbåge som krånglat någon månad. Strax innan vår flytt förra våren bytte jag vårdcentral. Jag ändrade också adressen till min profil på aktuell vårdcentral, men glömde att ända telefonnummer från vår fasta som vi inte längre har, till mitt mobilnummer.

Receptionisten hade försök nå mig på telefon, men hade av självklara skäl ringt på det nummer jag angivit. Därför kom jag till vårdcentralen 8:00 på morgonen och möttes av beskedet att arbetsterapeuten var hemma för vård av sjukt barn, en företeelse som verkar vara extra vanlig vid längre skollov.

Nu blev det inget besök och därför ingen undersökning. Eftersom fredagar innebär kortare arbetsdagar för oss, hade jag inget intresse av att promenera ändå hem igen efter avslutat besök. Av den anledningen hade jag planerat för en frukost på stan och därefter en promenad med kameran som låg nedpackad i väskan.

Undersökningen blev således inte av, däremot frukosten på Kumlins och därefter en promenad runt Nyköpings mer centrala delar. Dock företogs promenaden i två timmar och inte som planerat, en. Tur då att vädret, trots kylan, var ganska behagligt och tämligen gynnsamt för ändamålet.

Nedan ser ni en del av bilderna från promenaden runt några av Nyköpings mest fotograferade motiv. Således inga mästerverk, men ett bra tidsfördriv mellan det tilltänkta besöket på vårdcentralen och fredagens eftermiddagsskift.

Hur blev det då med min onda armbåge? Jo, en ny tid beställdes och ni som besökt vårdcentraler, tandläkare och andra inrättningar vet att köerna är oacceptabelt långa. En dryg månad till får jag vänta på att undersöka en krånglande armbåge hos en arbetsterapeut. Egentligen hade jag ställt in mig på en sjukgymnast, men till dessa är köerna ännu längre.

Välfärdsstaten Sverige från sin sämsta, men allt vanligare sida. Att jag inte nämner vårdcentralen vid namn, beror på att det förmodligen är omständigheternas och inte deras fel.

 

Vi er røde, vi er hvide

Vem tusan vill vakna upp en onsdagsmorgon i slutet av februari och se hur marken ligger vit, snön faller och blåsten tar tag i allt som hänger löst?

Inte jag i alla fall, men inget ont som inte har något gott med sig. Den vita snön gör sig utmärkt som bakgrund när man vill fotografera ett något mer färggrant motiv. Mitt favoritmotiv är en domherre som avtecknar sig mot bakgrunden av den vita snön, men där har jag hittills gått bet.

I väntan på detta, får något av det röda vi har i fönstren och barskåpen ersätta.

I brist på annat kan man leka

Är det inte både märkligt och tråkigt att solen lyser från en blå himmel under veckan, för att lagom till helgen försvinna bakom en gråmulen himmel?

Okej, i lördags var vädret helt okej och på vägen hem från Willys värmde det faktiskt lite på kinderna. En försmak av våren och eftersom meteorologer är en pålitlig yrkesgrupp, planerade vi redan på fredagskvällen för årets första utefika under söndagen. Meteorologens karta hade visat en temperatur på 5-6°, inramat av stora solar.

Resultatet såg vi. En lika gråmulen himmel som vi sett så ofta under årets två första månader och det fikabröd vi inhandlat för ändamålet fick därför intas inomhus. Istället gick vi tipspromenaden som varje söndag utgår från Frisksportartorpet och på axeln hängde kameran, ifall….

Två bilder blev det och bägge kring järnvägen och bägge fick symbolisera det erbarmligt trista väder som ramat in Nyköping nästa varje helg under året.

De gamla garagelängorna är alltid intressanta att föreviga, i synnerhet när vädret står i paritet till de slitna byggnader som byggts upp av gamla trälådor från SAAB:s storhetstid i stan.

Så här såg verkligheten ut. På något sätt är den våta och slaskiga grusvägen som passerar genom området ganska symbolisk för garagelängornas sönderfall. Bilden i sig blir kanske än mer intressant om man konverterar den till svartvitt, vilket jag gjorde i Photoshop och tilläggsprogrammet Silver Efex Pro som finns att ladda ned på Nik Softwares hemsida.

Sedan har man ju Photoshop självt. En helt underbart program med sina oändliga möjligheter. När tiden finns och jag inte har så många nytagna foton att ta hand om, är Photoshop något jag kan ägna en del timmar åt.

Här är den molniga dagen förvandlat till en kvällsscen och baske mig om jag inte är mer nöjd med den än originalet och den svartvita konverteringen.