Svanviken och jakten på fåglar |

Bortom Lindbacke ligger Svanviken.

På vägen dit passerar du Ärila golfklubb och alla individer med stora plånböcker som finner nöje i att slå på en boll med en klubba. Varken sporten eller dess utövare intresserar mig särskilt. Fast å andra sidan, förena nytta med nöje är inte att förakta.

Personligen förenar jag nytta med nöje när jag har med mig kameran på promenaden eller cykelturen. Cyklade gjorde jag till Svanviken för att se om det fanns fåglar att föreviga, gärna då de rovfåglar som jag ibland kunnat skymta en bit bort.

Svanviken är en liten, men intressant plats med en flora och en fauna man inte ser överallt. Fast, nog borde ansvariga lägga lite krut och pengar på att fixa träbron ut till fågeltornet. Det lutar betänkligt och när vassen växer in över gången kan det på sina ställen vara svårt att passera.

Vass ja. Det växer gott om dem och på sina ställen så högt att de skymmer värmeverket någon kilometer bort.

Nej, några rovfåglar syntes inte till. Inte heller de svanar, änder och gäss man kan få se ute på den plana ytan mellan Svanviken och Stora Kungsladugården. Småfåglar hördes, men syntes inte…bara vass, vass och mera vass.

Eller vass förresten? Är det vass, eller är min biologiska kunskap begränsad trots tre år på Naturvetenskaplig linje?

Strunt samma. Det blev en kvart ute vid fågeltornet, sedan vände jag tillbaka mot cykeln.

Fåglar, jo de hördes, men syntes inte. Känns det igen? Trots både nygjorda och gamla fågelholkar som är uppsatta intill träbron, var närvaron av dess invånare total. Fast de fanns i närheten, det kunde man höra.

Desto fler växter i sankmarken som omgärdar bron mellan parkeringen och fågeltornet. Jag vet inte namnet på dem, men de fyller sitt syfte för en amatörfotograf som undertecknad.

En och annan fjäril passerade på snabba vingar. De är inte lätta att fånga på bild, särskilt inte när de strategiskt väljer att landa på växter en bit ut från bron. Ett zoomobjektiv på 300 mm hjälper givetvis till, fast handhållet är det svårt att få de där riktigt skarpa bilderna.

Nej, jag gav upp jakten på rovfåglarna och förövrigt alla fåglar. En cykeltur på ett antal kilometer för att fotografera fåglar och så kommer jag hem utan en ända fågelbild. Bra jobbat och lika långt som det var hit, var det sedan hem. Återigen passerade jag golfarna som med olika stilar och lycka svingade golfklubban mot den lilla bollen.

Strax efter att jag svängde av Nävekvarnsvägen och in på cykelvägen förbi Arnö Gård, stannade jag till, hoppas av och tog den här bilden på ett ”öde” torp som bara ligger femtiotalet meter från herrgården. Svårt att tro om man riktar kameran i rätt vinkel.

Arnö Gård som ligger där, insvept i grönska och som en perfekt kuliss för en svenskproducerad skräckfilm. Jag vet att någon bor där, åtminstone periodvis. Fast tänk er en scen ur en film där några av traktens ungdomar vill testa sitt mod och beger sig till herrgården för att tillbringa en natt. Knarrande dörrar, vinden som susar genom trasiga fönster, lågorna från stearinljusen som sakta fladdrar som om någon osynlig ande pustar ut i din närhet, tassande fotsteg som rör sig i mörkret, skuggor som rör sig över väggarna, skepnader som ingen kan förklara, en tyst suck från någon du inte ser, förnimmelsen att någon/något finns i huset och så….mobiltelefonen avger en notifiering om att att vädret ska bli fint nästa vecka.