Arkiv
Alla inlägg för månad december, 2017
Jag tog ledigt från jobbet i mellandagarna. Inte planerat från början, men jag kom på andra tankar då jag visste att det skulle bli lite stiltje i verksamheten och att det känns skönare att vara ledig ju äldre man blir. Nu är jag inte gammal i mina ögon. Jag känner mig som trettio och ser ut som sjutton, vilket alltid är en tolkningsfråga.
Hursomhelst, ägnades onsdagen åt en lång promenad och med på färden var förstås kameran. Att det stod den 27:e december i almanackan möttes med en axelryckning. Känslan var närmare den man har när våren knackar på dörren och snön smält bort med de karakteristiska översvämningarna som följd.
Bilden på slottet har väl knappast karaktären av en vinterdag i ett av världens nordligaste länder?
Visst är det mer vår än vinter över bilden? Jag är ingen större beundrare av vinter, kyla och snö, men nog tusan känns det märkligt att vandra omkring i ett Nyköping som mer liknar en dag i maj. Nere vid hamnen var känslan densamma och man såg nästan framför sig hur restaurangerna i området iordningställdes för årets första gäster.
På våren brukar det vara översvämning kring Vattensportens hus. Så var fallet även nu och det leder osökt till tankarna på dessa sjönära tomter som numera är så hett eftertraktade.
Lite längre bort med hamnpromenaden blev det än mer tydligt och här fick jag chansen att leka lite med bilder tagna i motljus. Den formen av fotografering är inte bara till ondo, tvärtom faktiskt.
Sankmark brukar innebära spår av människor som märks av för tid och evighet. Huruvida bilisten bakom dessa spår insåg att däcken på fordonet lämnade djupa spår i gräsmattan, får vi aldrig veta. Människans inverkan på naturen gör sig tyvärr påmind allt oftare och på allt fler ställen.
Nu lämnade jag hamnen och på vägen hem bestämde jag mig för att passera en ofta besökt plats i centrala Nyköping. Fast på vägen dit stannade jag till vid All Helgona kyrka och tog några bilder. Det här med kyrkor och kyrkogårdar ni vet.
Ovan vy på Prosten Pihls gård har jag inte sett ofta och en av utmaningarna som amatörfotograf är att hitta just de där vinklarna och vyerna som få andra gjort. Inget att orda om egentligen och ingen uppseendeväckande bild, men det ger hobbyfotograferandet en extra touch.
Storhusfallet kan vara magiskt under kalla vinterdagar när fukten från fallet sveper in hela Sågarbacken i is och gör hela området till en scen som hämtad ur en fantasyfilm. Så var inte fallet nu och jag misstänker att vi får vänta ett tag till.
Fast när kylan, snön och isen håller sig borta, passar andra på att leva upp en sista gång. Frodig grönska dagarna mellan jul och nyår. Hmmm…
Sparbankshuset har vid tillfällen röstats fram som Nyköpings vackraste byggnad. Kan bara hålla med och bilden blir inte sämre av att jag tog den under Nyköpings vackraste träd, den stora blodboken som står där mäktig intill Storgatan.
Sparbankshuset kan man ta bilder på året om, men boken förevigar man med förkärlek på våren och sommarn. Det ämnar jag göra nästa år.
Lite längre fram på Å-promenaden ligger det gamla industriområdet Forsen med sina spännande byggnader. En av dessa lyser ständigt gult och den bilden fick bli promenadens sista…
…men ändå inte. Varför inte avsluta denna ”vinterdag” med bilden av en ros som fortfarande uthärdar vinterns ankomst.
Vad är det som var grått, snöfritt och milt, men ändå så pass kyligt att man frös om händerna?
Jo, det var Julafton i Nyköping anno 2017. Nog för att man vant sig vid det här laget, men erkänn gärna att en riktig svensk jul ska ha snö, om så bara för just denna dag. Julafton till trots, men inte tusan infinner sig en julstämning om inte marken är vit och snön faller i stora flingor på utklädda tomtar som är på väg mellan fastigheter där små barn tindrar med ögonen i längtan efter att få öppna paketen som ligger på golvet och bara väntar.
Frugan och jag har som tradition att fira en av dagarna i julhelgen på tu man hand. I år blev det just Julafton och innan en enkel julmiddag tog vid, begav vi oss ut på promenad.
Eftersom jag tränar på Sunlight visste jag att där kan man finna något som påminner om julstämning. Därför var det dit vi först begav oss och banne mig om jag inte skulle komma hem med åtminstone en konstgjord tomte på minneskortet.
Snö ja. Inte tusan behagade snön ligga kvar på Julafton. Faktum är att den försvann lika fort som TV:s meteorologers löfte om en vit jul. Minns ni i mitten av december hur man nästan utlovade en vit jul, även i vår del av Sverige? Det påminner mig om att meteorologer, tillsammans med politiker, är den enda yrkesgrupp som kan ljuga och ändå komma undan med det.
Den snö som mötte oss på promenaden var denna ynkliga lilla upplogade hög som var mer mer svart än vit.
Tempmätaren visade på 4-5°, men den gråtrista dagen gjorde att det kändes kallare. Att det var kallt på marken visade vattenpölarna som var frusna trots mildgrader…
…och utanför Rökeriet hade någon vänlig själ försett Gert Fredriksson med en landslagsmössa.
Nej, ville man uppleva julstämning denna trista dag, var det i kyrkan. Julkrubban utanför Nicolaikyrkan var omgiven av en grön gräsmatta och inte ett täcke av snö. Något vi kanske måste vänja oss vid?
Jag är inte sakral på något vis. Tvärtom anser jag att religionen bär skuld till många av de problem världen upplevt och fortfarande upplever. Däremot finner jag kyrkor och kyrkogårdar spännande och samtidigt rogivande. Ni som följer bloggen vet att jag gärna tar med mig kameran och besöker de kyrkogårdar som finns i Nyköping och på de mindre orterna utanför stan. Makabert, tycker kanske någon?
Kan så vara, men ingen kan förneka att det finns mycket historia, tragedier och levnadsöden bevarade både ovan och under markytan. Kyrkor har också vackra interiörer som lämpar sig bra för fotografering.
Även om jag inte är religiös, är det med respekt man träder in i dessa byggnader. Dagen till ära övade man på julsånger, förmodligen till Midnattsmässan och när vi gjorde vårt besök spelade man den i mitt tycke vackraste julsången av dem alla. Gläns över sjö och strand, från 1890-talet. Skriven av Viktor Rydberg och tonsatt av Alice Tegnér.
Några minuters besök i kyrkan och närmare julstämning än detta kom vi inte…ja, förutom julmaten och snapsen som tillagades när vi kom hem.
Varför inte avsluta julhelgen med just Gläns över sjö och strand. Här i en version med Tommy Körberg.
I väntan på nästa inlägg. Njuuuuut!
