Här följer den sista delen i trilogin om den vackra vintervecka vi nyligen begåvades med.
En längre promenad med frugan genom ett Nyköping som visade upp en sida man önskar någon gång per år. Så här såg det ut när vi klev ut på trappan.
En klarblå himmel, några minusgrader och nyfallen snö. Precis de förutsättningar man önskar på julafton, men då den var lika mild och gråtrist som de senaste åren, får man nöja sig med det som erbjuda. Det finns egentligen inte så mycket att orda om, utan bilderna på välkända Nyköpingsmotiv får tala för sig själva.
Fast något måste nämnas om detta. Fiskare är ett släkte för sig. Intresset av att kliva ut i svinkallt vatten för att i bästa fall få med sig en ädelfisk hem, är något jag inte förstår mig på. Fast mängden fiskare i Nyköpingsån säger att jag förmodligen har fel. Ser dock inte särskilt lockande ut.
Vid Storhusfallet hade omgivningen börjat få de isformationer som lockar stans invånare med kameror i olika skepnader. När detta skrivs har de försvunnit och jag vet inte om de återkommer mer under den här vintern.
Någon omtänksam själ hade försett Pilten med både mössa och halsduk. Kanske samma person som satte en mössa på Gert Fredriksson nere vid Rökeriet?
Stans vackraste byggnad bakom en fond av snö. Duger minst lika bra som när Sparbankshuset omges av frodig grönska under årets lite trevligare period.
Om vi får se en vacker vinterskrud i Nyköping mer den här vintern återstår att se. Vissa vill det, andra inte. Själv längtar jag till våren, men inser att det är tre månader kvar innan man kan blåsa faran över och vårkläderna plockas fram ur garderoben.
stefansvardag.wordpress.com 