Gräsand (Anas platyrhynchos) är en fågel som kan skådas i hela landet, förutom i vår fjällvärld.
Ska jag dra en kortfattad information om gräsanden, så kan den bli mycket gammal och det äldsta exemplar man funnit i Sverige var minst 26 år. Den fann man vid Ottenby 2001 och hade ringmärkts 1975.
Gräsanden är en häckningsfågel som kan ses överallt där det finns vatten. Sjöar, små kärr, saltvatten, bräckt vatten och som i Nyköping, i åar. Populationen stannfåglar (stannar i Sverige över vintern) bildar par under hösten och de håller sedan ihop resten av livet. Gräsandshonan lägger cirka 10 ägg i snitt och de ruvas mellan 21 och 28 dagar.
Varför den fått namnet Gräsand kan bara Carl von Linné svara på. Det var nämligen han som gav fågeln sitt vetenskapliga namn 1758.
Just namnet Gräsand kan tyckas märkligt med tanke på att det är i och omkring vattendrag de håller till. Så här i den svenska vintern kan namnvalet ses som än märkligare, men vad är egentligen normalt i vår allt mer sorgsna värld?
Hur som helst stöter man på dessa fåglar under promenader längs med Nyköpingsån och vid hamnen. Nu på vintern letar de febrilt mat och tvingas många gånger förlita sig på vänliga människor som bär med sig påsar med bröd de kastar åt dem. Ibland får jag nästan dåligt samvete när änderna ligger stilla och väntar förgäves på de brödsmulor jag aldrig bär med mig.
Ännu sämre samvete får jag när de kommer springandes över snön i tron att det är bröd jag fiskar upp ur påsen. Fast det är bara kameran jag plockar fram för att föreviga dem på bild.
De är ganska vackra att beskåda, precis som många fåglar är. Fast ibland är de lika enerverande som måsarna när de ilar mellan bena och tjattrar i mun på varandra.
stefansvardag.wordpress.com 