Hemgården är ett av de kanske mest pittoreska, nedslitna och bortglömda områden vi har i Nyköping. Omgärdat av motorvägen på ena sida och järnvägen på den andra, ligger området där som en skamfläck. I kommunens strävan att växa, finns nu ett nytt industriområde som sakta växer fram alldeles intill och vad det kommer innebära för den befintliga bebyggelsen återstår att se.
De gamla garagen som uppfördes med hjälp av det emballage vari material till den gamla ANA-fabriken fraktades i, är allt annat än ståtliga idag. Några var i så uselt skick att de revs för ett tag sedan, andra ser idag fallfärdiga, men så finns det de som ser välskötta ut. Frågan om garagens vara eller inte vara ha diskuterats fram och tillbaks i flera år. Min personliga åsikt är att de smälter in i omgivningen på ett bra sätt.
En bit från garagen ligger en stor lada. Så när växtligheten knappt börjat ta fart, ser den lite malplacerad ut bland rivningsfärdiga byggnader och ovårdad mark.
Mitt emot garaget ligger några andra sorgebarn. Barackerna där kommunen placerat några av kommunens sorgebarn, de socialt utsatta och missbrukarna. Jag vet inte hur många av lägenheterna som bebos idag, men de ser allt mer övergivna och slitna ut. Polisen har gjort sina ingripanden med jämna mellanrum och så här såg det ut dagen efter att både polis och ambulans besökte området.
Nedklottrad fasad, sönderslagna rutor och inredning som kastats ut på marken.
Precis bredvid ligger ett ruckel, som ingen verkar äga eller ens bry sig om. Det sägs att bygglinjen på den närliggande gymnasieskolan påbörjade en renovering som aldrig blev färdig p.g.a. ekonomiska skäl. Huruvida det stämmer vågar jag inte svara på. Som hämtad ur en skräckfilm står den i alla fall där till ingens nytta.
Här passerar man också den röda villan som en gång var skola för elever med särskilda behov, men som tvingades lägga ned när kommunen skulle spara pengar. Under ett par år bodde flera av de tiggare som håller till i staden här, på initiativ från frivilligorganisationer som fick låna huset gratis. Nu har kommunen renoverat byggnaden och gett plats för åtta boende med missbruksproblem.
På vägen man vandrar, passerar man också ett hvb-hem, en industri och bostäder för människor som av olika anledningar inte känner sig välkomna någon annanstans. Går man en liten omväg, förbi villan på bilden ovan och till vänster, så passerar man den stora ladan på bild nummer tre och en liten kolonilott som inte ser så särskilt inbjudande ut.
T.o.m. den gamla vägskylten som gjorts om, har sett sina bästa dagar…
…och sina bästa dagar har förövrigt hela området sett.
Jag kan ändå inte släppa tanken på att området skulle kunna vara perfekt som äldreboende. Rev man barackerna, rucklen och renoverade de kvarvarande byggnaderna, skulle många av Nyköpings pensionärer kunna trivas utmärkt här under sina sista år. Stora ytor med gräs finns, på vilka man skulle kunna anlägga vackra planteringar och uteplatser. Boulebanor kunde uppföras, kolonilotter finns redan för de lite piggare gamlingarna och varför inte låta de allra piggaste gamlingarna hjälpa till med renoveringen av garagelängorna?
Svårt att hitta någon äldre information om området Hemgården, men några bilder från Nyköpings kommuns bildarkiv har jag hittat.
1958 där kor syntes beta och ett antal idag rivna byggnader ses skymta bland träden.
1907 stod en fattiggård klar för inflyttning. På 60-talet flyttades de boende till Rosenkällagården och 1978 revs denna ståtliga byggnad.
1960 och denna bild på sjukvårdsavdelningen till Hemgården. Byggnaden står kvar idag.
