Cinque Terre (fem byar) är ett oerhört vackert område vid den toscanska kusten. Byarna som härstammar från medeltiden är små och mycket otillgängliga. Besöket i Cinque Terre var från början inte planerad, men en arbetskamrat till frugan hade besökt Pisa någon månad innan oss och gjorde då en dagstur hit. Hennes berättelse lockade och vi bestämde oss i god tid före avresan till Pisa, att ett besök i denna av UNESCO klassade världsarv skulle stå på agendan. Tack Gunnel från Tystberga.
Efter ett besök på Facebook framgick det att en vän från Tystberga, hade varit i Pisa med fru och vänner. Jag skickade ut frågan om han kunde rekommendera något i omgivningen. Svaret kom och han tipsade varmt om Cinque Terre där det visade sig att de bodde under sin semester. Ett samtal med frugan och vi insåg att en dagstur skulle vara för kort, då vi både ville besöka samtliga fem byar och vandra i de skyddande bergen. Vi beslutade oss därför att gå in på hotels.com och leta efter lediga rum i någon av byarna. Vi fick ett och därför satte vi oss på tåget till La Specia, varifrån vi fick ta ett annat lokaltåg som tog oss de fem byarna vid kusten. Tack Ywert Ohlson, ditt tips inspirerade och gav oss två härliga dagar.
Jag tänkte berätta lite om de fem byarna, men det blir inte i kronologisk ordning, utan i den ordning de ligger och börjar längst norrut med…
Monterosso
Monterosso är den största av byarna med sina cirka 1 500 invånare. Här är frekvensen av turister som störst, kanske främst för att byn har den enda riktiga badplatsen av de fem. Byn som är omgiven av oliv- och vinodlingar består av en gammal och en ny del. Den nya delen har ett antal 3-stjärniga hotell och ett antal exklusiva butiker. Monterosso är också den minst kuperade i Cinque Terre och passar bra om man bara vill strosa runt, äta och dricka något vid strandrestaurangerna eller ta sig ett dopp.
Nedan ett litet bildspel.
Vernazza
Vernazza anses vara den mest pittoreska byn i Cinque Terre och en av de vackraste i hela Italien. Vernazza är mer kuperat än Monterosso, men ändå inte lika mycket som ett par av de andra byarna. Staden är full av fornlämningar som ringmuren och borgen Dornia som tornar på en bergsklippa. Här kom vi att göra två besök, precis som i Monterosso ovan. Mer om detta senare.
Här ett bildspel.
Corniglia
Den minsta, lugnaste och på sitt sätt charmigaste av de fem byarna är Corniglia. Byn ligger uppe på en platå, 193 m.ö.h. Bara att ta sig dit kräver att man tar sig 377 trappsteg upp från tågstation. Väl där upptäcker man att den lilla byn också är den mest kuperade av de fem. Här stannade vi bara för en fika och en kort titt bland smala gränder och vinodlingar som kantar byn.
Ett litet bildspel från byn.
Manarola
Manarola kallas den romantiska byn och härifrån utgår vandringsleden Via dell’Amore (kärlekens stig). Även Manarola är kuperad och huvuddelen ligger på en klippa, 70 m.ö.h. Byn har ingen hamn, så byns alla båtar dras därför upp på land och placeras längs med huvudgatan. Byn är också känd för den ljusmanifestation där byns invånare med tända ljus i händerna, vandrar från San Lorenzo-kyrkan, längs med huvudgatan och ner till vattnet. Det sker den 10:e augusti varje år.
Ett litet bildspel.
Riomaggiore
Det var i Riomaggiore vårt hotell låg. En bit upp på den kuperade huvudgatan med utsikt över Medelhavet. Byn ligger i en ravin och är som sagt väldigt kuperad. Det kräver sin man att mad resväska ta sig från station och upp till hotellen och lägenheterna. Nu reste vi lätt, men vi såg de som stönade uppför backen med resväskor släpandes efter sig. Även i Riomaggiore är hamnen så liten att man placerar sina båtar i neder delen av byn. Riomaggiore är efter Monterosso den by där flest turister övernattar och där utbudet av restauranger är som störst.
Ett litet bildspel.
Innan vi satte oss på någon av dessa restauranger, gjorde vi som många andra. Vi gick till klipporna vid vattnet och tittade.
Jodå, många tittade och fotade måsen på bild (bilden tagen av frugan). Även om den väldigt tama måsen tyckte han var kvällens stjärna, var det något helt annat hundratalet människor väntade på, nämligen…
Just det, solnedgången. Man bara inte kan lämna en turistort utan att komma hem med bilder av en fantastisk solnedgång. Nedan ett bildspel med olika inställningar.
Nu var det dags att äta och vi tittade hungriga på de menyer som satt utanför restaurangerna. Allt handlar om fisk i Cinque Terre, åtminstone när det gäller lite finare restauranger. På de enkla kan du köpa pasta och pizza-slice som inte alltid smakar så bra. Vad sägs om friterad bläckfisk, kokt ansjovis, grillad krabba etc.
Nja, maten föll oss inte i smaken och definitivt inte priserna. Vi valde att avstå dessa lite finare restauranger, till vilka det förövrigt var lång väntetid till de bästa borden. Vi knallade istället uppför huvudgatan och slank in på ett pizzahak (typ våra korvkiosker) där vi köpte varsin pizza-slice och en flaska vin som vi sedan delade på hotellrummet. Lite charm i det också. Tänk om vi i Sverige kunde köpa med oss en flaska vin eller en kall starköl när vi stannar till vid den lokala korvkiosken.
Två härliga dagar i Cinque Terre var över och vi satte oss på tåget tillbaka till Pisa. Fast inte riktigt.
I nästa inlägg är vi på vandring….
stefansvardag.wordpress.com 
Fantastisk vandring med så fin natur något vi får drömma tillbaka till i höst. Mysigare med pizza o vin på rummet tycker jag än att betala dyrt för något man egentligen inte vill ha.
GillaGilla
Pizza och vin på rummet är underskattat 🙂
GillaGilla