Inläggen från Dalarna är slut och nu återfaller allt till det normala, åtminstone för ett tag.
Fast så normalt kanske det inte var under dagen som detta inlägg speglar. Hör och häpna, vi var ute på vandring som om de vi avverkade i Dalarna inte räckte. På nära håll har vi Sörmlandsleden och en rad etapper med skiftande kvalité.
Sagt och gjort. Vi satte oss på bussen till Oxelösund där vi klev av vid Stenviksbadet. Inte för att ta ett dopp, utan för att ta en promenad ut till Jogersö där etapp 44:1 har sin början. Där tog vi oss ett dopp.
Ska med ens sägas att bilderna i detta inlägg är tagna med min mobil, Samsung Galaxy S7. Säga vad man vill om dagens mobilkameror som utvecklas ständigt, men de är fortfarande långt från en systemkameras användningsområde och kvalitativa slutprodukter. Fast nu var inte bilderna dagens huvudtema, utan vandringen i sig.
I luften cirka 26-27° och i vattnet så där härligt skönt att man nästan vägrade att kliva upp. En vild gissning var 22-23° och inga alger närvarade heller. Allt gott har dock ett slut och efter att ha torkat i solen, intagit en glass från badplatsens kiosk, så började vi vår vandring.
Ni ser på bilden ovan att regntunga moln skymtade i fjärran och vi väntade bara på att de skulle dra in över Oxelösund/Nyköping och ge oss den efterlängtade svalka och väta vi behöver. Kan redan nu avslöja att så aldrig skedde.
Nästa stopp var inte långt borta. Vi stannade till redan vid Danviksbadet där vi åter bytte om till badkläder, tog oss ett svalkande dopp och intog medhavd lunch.
Vi hade fram till nu rört oss i utkanten av Oxelösunds sommarstuge- och finare områden. Nu var det dags att ge sig ut i naturen…
…och det via Träskbacken och Träsket som döljer en gammal och intressant historia.
Här, mitt ute i ingenmansland, har det alltså legat i torp. Genast börjar kvarnarna mala och tankarna for till alla de som brukat torpet genom århundradena och på vilka stigar de tog sig fram och tillbaks? Jag tror inte att närliggande Peterslund och Danvikshagen fanns på den tiden och till Stjärnholm är det en ganska bra bit att vandra genom skogen.
Vandrade genom skogen gjorde vi på en ganska väl upptrampad stig.
Efter ett tag nådde vi åter fram till asfalterade vägar som visade att vi just lämnat Oxelösunds kommun och anlänt till Nyköpings.
Fast i ärlighetens namn vet jag inte var gränsen mellan kommunerna går, för Stjärnholms slott ligger i Oxelösunds kommun och det var dit leden tog oss.
Stjärnholm är ett trevligt och intressant område med mycket historik och byggnader man gärna vill forska lite mer i. Så kanske jag också gör en vacker dag, men den här dagen nöje jag mig med att knäppa av några bilder med mobilen.
Etappen fortsätter via Stjärnholm och bakom de historiska byggnader man aldrig ser från vägarna som passerar utanför området.
Närmare bestämt gick sträckan nu på en längre led där man lagt ett tjockt lager med fint grus. Givetvis arrangerat med tanke på de ryttare som motionerar sina hästar.
Säkert ett trevligt och skonsamt underlag för hästar, men för vandrare ett tämligen tungt sådant. 100 kilo Stefan sjönk ned en bit i gruset för varje steg som kändes sugande och t.o.m. den betydligt lättare frugan tyckte det var tungt. Naturligtvis gick vi fel p.g.a. en ganska dålig markering där vi egentligen skulle svänga av. Det blev säkert 1 kilometer extra och det på den kanske mest sugande delen av hela etappen…
På bilden nedan ser ni hur de regntunga molnen släpper ut sitt vatten, men inte över vår del av Sverige.
Nu fortsatte vi vår vandring genom väldigt varierad terräng och det kändes stundtals som om vi gick i en cirkel. Det gjorde vi nästan, för etappen tar vandrarna förbi Lötängen, över TGOJ:s banvall…
…och ut mot vägen mellan Arnö och Bränn-Ekeby. På den går etappen cirka 1 kilometer innan man svänger av och genom en åker. Det ställe på etappen där ansvariga för sträckan lagt ned minst jobb med att röja. Några hundra meter genom ganska högt gräs innan man åter når skog.
400 meter från den asfalterade vägen ligger den finaste rast- och övernattningsplatsen som jag sett på mina vandringar på Sörmlandsleden, Kvarndammen. Uppbyggt kring en gammal damm finns både vindskydd som lämpar sig för övernattning, eldstad och t.o.m. attiraljer man kan använda för matlagning. Dock inget vatten i den numera snustorra dammen.
Nu blev det en väldigt lång sträcka genom skogen, där man bl.a. passerar i närheten av Björshults motorbana och avfallsanläggning. Detta förstod aldrig vi och trodde att det gröna när vi skymtade bakom en kulle var ett badmintonnät som någon satt upp vid en sommarstuga där ute i skogen. Det var alltså nätet som omgärdar motorbanan och det vet vi nu.
Snart kom vi dock fram till ett område där vi kunde lokalisera var vi befann oss. Ärila golfbana.
Vilket av hålen vi passerade vet jag inte, men ni skymtar lite vatten i mitten av bilden. Gissa vad man längtade efter just då, vid just det tillfället? Precis, ett svalkande dopp…
Nu går inte etappen längs med golfbanan, utan viker av in mot skogen igen och det till man kommer fram till Nävekvarnsvägen som man passerar och fortsätter genom ny skog. Många är vi som passerat här med både bil, motorcykel och cykel. Hur många känner till att man just då passerar en intressant punkt i Nyköpings historia?
Nej, kunde tänka mig det. Fast det gör man, ty hit sträckte sig havet förr och här bodde människor på dåtida öar redan för 3 000 år sedan. De har haft sina gravplatser på den ås man vandrar genom och namnet Örsta har man fått från en gård som stod här på medeltiden. Det finns tydligen en liten avstickare från etapp 44:1 där man går runt de 56 registrerade fornlämningar man hittat. Den såg aldrig vi, men jag vet inte om vi hade tagit den ändå.
Resten av sträckan är inte så mycket att orda över, men snart anlände vi till Ärila golfklubbs byggnader. Därifrån går etappen mot Ryssbergen där vi hade ett givet mål. Nämligen att fylla våra tomma vattenflaskor. Det gjorde vi och stötte här på de enda vandrare vi såg under dagen. Några tyskar som satt vid en lägerplats och åt mat. Om de gått samma led som oss vet jag inte, men det är alltid trevligt att se turister som hittat till allt det vackra och intressanta som vårt land kan erbjuda. När de med ett leende på läpparna vinkar och säger ”Hej” på bruten svenska blir det extra trevligt.
Med fyllda vattenflaskor vandrade vi vidare och detta förbi fågeltornet vid Svandammen. Vägen dit var avstängd för trafik och vi såg att det också satt band med varningsskyltar vid spången som leder ut till tornet (som egentligen inte är ett torn, utan en plattform). Jag var här i våras och kunde då konstatera att träspången genom det spännande området var allt annat en fräsch och förhoppningsvis har man stängt av för ett renovera den.
Nu var vi på hemmaplan igen. Etappen går över träbron som leder över Kilaån och här har vi gått många gånger. En trevlig promenad som jag kan rekommendera.
Nu vet vi inte om vi var etappen trogen. Man kan gå antingen höger och komma till Lindbacke som syns på bilden ovan eller till höger så att man passerar Kastalen och vidare ut på väg Bergshammarvägen.
Vi tog den sistnämnda vägen och hamnade så småningom på gång- och cykelbanan till Gumsbackens köpcentrum.
Det blev en härlig dag och en relativt spontan sådan. Svalkande dopp i härligt varma vatten, promenader på stigar där vi aldrig gått, lite svensk historia, trevligt samtal med sommarstugeägare, lite motion och förhoppningsvis något kilo lättare. Allt detta på denna semesters sista dag.
Ja, som ni förstår är inlägget inte dagsfärskt. P.g.a. de många inläggen från Dalarna ligger jag lite efter i tid. Etapp 44:1 avverkades för exakt en vecka sedan.
Hur långt vi gick? Cirka 2 mil, inklusive sträckan från busshållplatsen i Oxelösund till Jogersö. Hur lång tid det tog? Cirka 7 timmar, inklusive två bad och matrast.
stefansvardag.wordpress.com 