Det var förra året jag av en slump hamnade på Stora torget i Nyköping och fick bevittna en beach-volleymatch för första gången. Jag fastnade för denna sport, både för att spelet i sig var kul att se, inramningen och glädjen som spreds bland de deltagande paren. Klart sevärt m.a.o.
I år var det dags igen. Den här gången var det planerat att frugan och jag på vår traditionella lördagspromenad skulle besöka evenemanget.
Tänk att ett annars stenbelagt och dött torg kan förvandlas till en sandstrand med glada människor, dunkande musik och en festlig inramning. Jag tipsar er alla att någon gång besöka en beach-volleymatch, även om ni i grunden är relativt ointresserade av sport…hur någon kan vara det?
Det är naturligtvis inte det mest lämpliga att sitta på läktaren bakom spelplanen. Dels för att man inte får de där riktigt bra actionbilderna, men också för att man måste se upp för bollar som smashas över sargerna. Igår kanske det inte var lämpligt p.g.a. att solen låg direkt på och gjorde att svetten snart nog började rinna i panna och längs med ryggen. Det var ganska skönt när solen gick i moln kan jag säga, vilket säkert alla de som sökte skugga framför Stadshuset och nöjde sig med att lyssna och se delar av matcherna.
Beach-volley kallas också en sport för gubb- och gumsjuka. Ni som sett beach-volley spelas förstår varför, men försök att fota en sådan match utan att få med lättklädda och vältränade kroppar på bild. Lycka till.
Vi hann se tre hela matcher och en halvlek innan det vankades mat och kall dryck på intilliggande Skafferiet.
Snart var bollen i luften…
…och nedan kan ni se ett bildspel från de cirka två timmar vi satt på läktaren.
