Vintertid

Vintertid eller sommartid, sommartid eller vintertid. Diskussionerna om det timme vi flyttar fram eller tillbaks är många. Om jag föredrar sommar- eller vintertid vet jag inte, bryr mig egentligen inte, men hoppas vi så småningom slipper vrida alla klockor fram eller tillbaks en timme.

Just nu är fördelen att den timme vi nyligen flyttade tillbaks klockan, gör att man kan ge sig ut för att fota soluppgången/gryningen utan att tvingas gå upp okristligt tidigt. Så var fallet när jag tog med mig kameran, stativet och begav mig ut på morgonpromenad.

Det nya Teatertorget låg öde när jag i mörkret placerade kameran på ett kabelskåp (skippade stativet) vid torgets ena hörn.

Jag använde här bländare f/11 och fick en slutartid på 1 sekund. Kombinationen gjorde att lyktorna på bilden inte fick sin karaktäristiska stjärnformation som oftast infinner sig vid f/14 och mindre. Slutartiden gjorde heller inte vattnet i fontänen en tjänst. Vattenstrålarna varken frös eller fick det där sammetslena utseendet. Fast nu var det här motivet inte prioriterat på promenaden, utan tillkom på ren ingivelse.

Det var förstås vid vattnet det skulle ske. Morgonens projekt gick ut på att skapa lent vatten med förhoppningsvis lika lena molnformationer.

Fast först placerade jag stativet vid gångleden intill vattenbrynet. Här såg jag chansen att få till de där stjärnformationerna som jag inte fick vid ovan nämnda torg. Bländare f/14 användes och i det mörker som rådde frambringade denna en slutartid på 30 sekunder.

Stjärnformationerna uppstod och molnen fick en touch av den sammetslena form jag var ute efter. Dessutom gjorde den långa slutartiden att marken under lyktstolparna fick en ganska varm ton. Jag kan försäkra att det inte var lika varmt som bilden förmedlar.

Därefter spankulerade jag fram och tillbaks i området. Det var ännu lite för mörkt för att ta de bilder jag eftersträvade. Fast snart började det ljusna över Brandholmen och jag placerade stativet ute på bryggan vid gästhamnen. Jag valde att använda slutarprioritet och den landade på 13 sekunder. Det var tillräckligt för att göra det lite oroliga vattnet sammetslent och omgivningen något ljusare än vad verkligheten visade.

Det blev några bilder mot den långa piren och bort mot Rosvallas höghus.

Därefter vände jag mig mot land och ställde upp stativet längst ut på ena bryggan. De något byiga vindarna gjorde att bryggan gungade lite och trots att jag försökte hålla i stativet med händerna blev resultatet två ganska suddiga bilder. Fast de kanske skulle göra sig på utställning där suddiga bilder ibland gör större succé än knivskarpa?

Framför allt märker ni att bilden på silohuset är ett katastrofalt misslyckande, men i en värld där konstnärskännare ser på bilder med andra ögon än oss vanliga medborgare, kanske denna skulle göra sig…eller kanske inte….

Nu var det ganska kallt om öronen, trots mössa på. Fast det var fingrarna som tog mest stryk. Att hålla i ett kallt stativ är inte att rekommendera när kyliga vindar tar i.

Den här bilden på Täcka Udden kunde jag dock inte motstå. Fortfarande med slutartiden 13 sekunder.

På vägen hem ställde jag upp stativet för att fånga ett motiv man ser ganska ofta på Instagram och Facebook. Även en tidig morgon i ett ganska råkallt Nyköping är bilden av den moderna staden ganska effektfull.

Som avslutning på denna arla morgonpromenad placerade jag stativet på andra sidan av hamnbassängen och tog en bild ut mot hamninloppet. Nu med slutartiden 6 sekunder och trots att det bara skiljer några minuter mellan bilden ovan och den nedan, ser man vad valet av slutartid gör för skillnad.

Det blev en ganska kylslagen motionsrunda, men ändå ganska lyckad utefter de ambitioner jag hade. Inte perfekt, det medger jag, men resultaten inspirerar till nya utsvävningar i ett Nyköping som knappt har vaknat.