I glädjen över en riktig vinter, höll jag på att glömma några bilder från en kall kväll när marken fortfarande skymtade mellan snöhögarna. Det var efter jobbet jag valde att ta en omväg över Lindbacke innan jag begav mig hem.
Det kändes som en behaglig kväll där kylan på -8° inte märktes. Jag förstod att detta berodde på vinden som bromsades upp bakom husfasader och kullar. När jag kom fram till enbackarna och vindarna drog in från sydost, kändes det inte bara som -8° utan rejält kallare.
Så här på vintern får man räkna med antingen eller. Antingen är himlen gråmulen, snön faller ned och det känns ganska milt, eller så är himlen fri från moln, snö och kylan biter rejält i kinder och fingrar. När man med stela fingrar försöker fumla med inställningar, inser man att en proffsfotograf tvingas utstå saker som vi amatörer inte förstår. Sitta framför blommor en hel dag, vänta på att just den fjärilen ska landa på en av dem och sedan komma hem med tusen bilder som man kanske inte ens är nöjd med. Eller att i flera timmar stå på en vindpinad fjälltopp i minus 20°, omgiven av meterhög snö, bara för att fånga den knivskarpa bilden på en fjällräv som beställaren betalar för.
Sådant behöver inte en hobbyfotograf tänka på, men nog tusan får man stå ut med en del när intresset tar överhand.
Lindbacke är spännande året om, även om naturreservatet är ganska gles på besökare den här årstiden. Det är dock inte bara jag som brukar ta rundan.
Stela fingrar och rosiga kinder lockade snart hem mig och med hade jag några bilder som förhoppningsvis förmedlar något av det vackra och kyliga Lindbacke kan erbjuda under vintern. Värmeverket lystes upp på ett behagligt sätt, men själva verkligheten var svår att förmedla när jag inte kände för att ställa in kameran efter förutsättningarna. Jag tog den enkla vägen och ställde in ratten på P med ett ganska högt ISO-värde.
Det blev inte som verkligheten visade. Själva byggnaden var mer åt det orangefärgade hållet, men det fick jag inte fram i det läget kameran var inställd.
En sista bild blev det. På gångvägen intill Oxelösundsvägen stannade jag upp och såg hur den gyllene timmen uppenbarade sig över landskapet.
Rundan runt Lindbacke var till ända, den här kvällen….När detta skrivs har jag precis tagit samma runda efter jobbet, den här gången i decimeterdjup snö och framför en himmel som färgades i solnedgångens färger. Återkommer till denna kyliga promenad.