De ruggiga dagar som har varit i vinter har jag haft tid till att ägna mig åt inomhusaktiviteter, som att fota med makroobjektivet. Alltid intressant, men också lite svårbemästrat. Att få till skärpan där man vill ha den, kanske inte alltid går som man vill. Inte ens när man använder skärpedjup som f/16 och längre.
Fast det är inte det viktigaste. Det viktigaste är intresset av en hobby som aldrig verkar svalna.
De här krusidullerna fanns runt adventsljusen innan de plockades ned för säsongen.
Fotografen syns i bild på den 5 mm stora kulan. Vill man sedan förgylla bilden, kan man måla lite med ljus eller med en tändsticka som här.
Ljus ja, Den sista snutten av adventsljuset mot en mörk bakgrund.
Alla ser väl vad det här är, men inte hur stor den är i själva verket.
En julhyacint som sjunger på sista versen. Här var det svårt att sätta skärpan där jag ville ha den, var den nu egentligen borde sitta…
En fönsterprydnad fångad på håll med solnedgången i bakgrunden.
Till sist. Några av de nypon som klamrar sig fast i buskarna vid altanen. Lite frost, så här dagen till ära.
stefansvardag.wordpress.com 
Det där med att sätta skärpan på rätt ställe när man macro-fotograferar är en källa till ständiga funderingar och experiment. Det blir ju onekligen ett kort skärpedjup (om man inte stackar massor av exponeringar för att få skärpa på hela objektet). Det är hur som helst kul med macro-fotografering och något som ger närapå oändligt med motiv-möjligheter.
GillaGilla
Jag har problem att få till skärpan där jag vill att skärpan ska vara. Att stacka, som du skriver, har jag ännu inte provat på, men lär göra det vad det lider. Hursomhelst är makro-fotografering en utmaning och en rolig sådan.
GillaGilla