Vi minns alla den analoga tiden när man lade ned jobb på att fotografera semesterresor, fester och speciella motiv, för att sedan lämna in bilderna på framkallning och när de kom tillbaka med posten så slet man ibland sitt hår i besvikelse.
Idag trycker man på en knapp så raderas bilder man är missnöjd med. Fast ibland kan också misslyckanden ha sin charm. Förr rev man papperskopiorna i tusen bitar, idag kan man ibland spara misslyckade bilder för att exempelvis göra blogginlägg kring dem eller visa upp på fotoutställningar där bilder man inte förstår fångar besökarnas intresse.
Den här bilden hade jag rivit under den analoga tiden. Idag kan den vara värd att spara. Fråga mig inte hur den kom till, men nog kan den fantasifulle se skepnader som irrar omkring som osaliga andar? Det här är en sådan bild man kan se i gamla böcker som behandlar övernaturliga fenomen, fast då i svartvita versioner. Ni läste säkert någon i unga år och funderade över om spöken verkligen finns efter att ha sett bilderna med skepnader ingen kan förklara.
Nästa bild är en annan gåta. Den första bilden var med i ett annat blogginlägg med bilder jag tog under tidig kväll i Nyköping den gångna hösten. Jag hade då ett stativ med mig och körde på samma inställningar hela kvällen.
Den andra bilden togs bara sekunder efter den första, men vad är det vi ser på bild? Spöken som väcktes till liv efter att den första bilden togs och som uppretade försöker skrämma mig? Ja, jag hade blivit bra skrämd om jag sett dessa sken i verkliga livet.
Bilden på svanarna är ett misslyckande. I det här fallet är det en bild som aldrig kom med i ett tidigare inlägg från ett kallt och kargt Nyköping. Det ni ser är en ledarsvan som retat upp sig på en annan familjemedlem och försöker ge denne ett tjuvnyp. Jag hann aldrig få upp kameran till ögat, ännu mindre ändra inställning till en snabbare slutartid. Därav den suddiga bilden. En riktig kamerakonstnär kanske kunde få denna bild att symbolisera hastighet och vore jag en kändisfotograf kunde jag kanske hänga ut den på vernissage och inkassera några tusenlappar. Nu raderade jag den från kameran och bilden kommer inte att skrivas ut på fotopapper.
Den sista bilden i detta inlägg om misslyckanden är på frugan. Hon som sådan är allt annat än ett misslyckande, men lite svårt för detta med fotografering har hon ibland. Hon skulle nämligen sitta modell när jag ville testa att foto med blixten inställd på ”rear”. Det innebär att blixten skjuts av två gånger. Första gången när bilden tas och andra gången strax innan slutaren stängs. Detta för att man under bl.a. mörka kvällar ska få med bakgrunden utan att den blir kolsvart. Fast då gäller det att vara still under hela processen och här kommer frugans okunskap i fotograferandets ädla konsts in. Hon rörde sig givetvis och slutresultatet ser ni här.
Fyra misslyckade bilder som hade kasserats under den analoga tiden. Idag kan de vara värda att spara, just som bevis för att också misslyckanden kan komma till pass.
Nja, inte behöver bilderna hamna i papperskorgen. Jag gillar att få tolka och fundera vilket flera av dessa bilder inbjuder till. Att ”konstnära” medvetet eller omedvetet ger ju spänst i skapandeprocessen. Sedan tycker jag att svanbilden är riktigt vass, oskärpan tillför och gör bilden levande.
GillaGilla
Det kanske är så Lasse att de knivskarpa bilderna inte alltid är de som ska fånga blicken. Kanske man strävar för långt efter det perfekta ibland.
GillaGilla