Vet ni hur svårt det är att hålla en hemlighet i flera månader? Det är svårt, men det går.
Svågern fyllde jämna år i går. Tänker inte tala om hur många, då man aldrig talar om mäns ålder….eller var det kvinnors? Strunt samma. Min syster hade länge planerat en överraskning till sin make och i den ingick jag, frugan och ett antal vänner. Att inte försäga sig är inte alltid så lätt, särskilt inte under glada vänners lag i vilka vi har varit ett antal gånger den senaste tiden. Det gick dock och till det återkommer jag.
Dagen började med att alla medverkande i denna överraskning ringde eller skickade sms med grattishälsningar. Allt för att inte svågern skulle ana några misstankar. Syrran tog sedan med honom på en biltur, vilken gick ned till Sunlight. Sunlight har vi faktiskt bott i vid ett tillfälle när vi firade bröllopsdag. Svågern trodde förstås att det var där dagen skulle tillbringas. Icke, utan syrran fortsatte istället färden hem till oss. Dels för att vi bor nära, dels för att vi brukar fira en del tillsammans.
Vi bjöd på champagne och frukt och hade en trevlig stund.
Fast det var inte hos oss dagens skulle fortsätta. Döm av hans förvåning när det visade sig att jag och frugan hade packat väskor och ämnade följa med på vidare äventyr.
Resan gick söderut. Vi visste vart, men det gjorde inte svågern. Efter att vi passerat Norrköping kunde vissa misstankar skönjas. Snart svängde vi mot välkänt mål och när bilen parkerades förstod han var vi skulle tillbringa resten av dygnet.
Söderköping brunn.
Här har vi tillbringar några helger förut och hit återkommer vi gärna. Vi checkade in och begav oss upp på rummen. Intet ont anande trodde svågern att vi skulle reprisera en av våra bröllopsdagar som tillbringades på denna trevliga anläggning. Fast under tiden vi gjorde oss i ordning, gjordes sig nya överraskningar i ordning. Nere vid receptionen hade under tiden övriga deltagare i överraskningen samlats. När syrran snart kom nedför trapporna och svågern möttes av synen åkte hakspetsen ned med en duns i golvet 180 cm längre ned.
Nu trodde han förstås att det var slut på överraskningar (jo, han såg verkligen överraskad ut), men det var det inte. När han vevat upp hakan från golvet dök två nya personer upp bakom hans rygg. Syrran och svågerns grannar, varav mannen i sällskapet dessutom är en gammal klasskamrat från tiden det begav sig.
Så många inblandade, så många som lyckats hålla tyst i så många månader. Självklart ekade den välkända ”Ja må han leva” i receptionen. Jag vet inte hur många gäster vi skrämde bort med sången, men receptionisterna log i alla fall.
Det ingick fika i priset och den intogs i anläggningens historiska och mysiga lokaler. Lite skratt, trevlig stämning och lite för mycket av det goda fikabrödet. Därefter väntade några timmar i den ombyggda wellness-avdelningen.
Bubbelpool, tempererad pool, duschar av olika slag, fotbad, vanlig bastu, ångbastu och på det ett spa-kit bestående av krämer och lotion. Snacka om att man kände sig några år yngre efter detta. Dessutom slank det ner en och annan kall dryck, så vistelsen på Söderköpings Brunn började trevligt.
Lite vila på rummet och sedan ned till den stora matsalen för den trerätters som ingår i priset. Vad sägs om grillad pilgrimsmussla till förrätt, örtstekt hjortfilé till varmrätt och karameliserad chokladpastej till efterrätt. Allt nedsköljt med en vinmeny som bestod av tre olika sorter, en till varje rätt. Under middagen delades presenter ut, historier berättades och minnen återuppväcktes. Mycket god mat, lika god dryck, ett trevligt sällskap och en mycket trevlig anläggning.
Vi gick och lade oss nöjda.
Dagen efter träffades vi nere i matsalen för en frukost. Alltid lika gott med dessa hotellfrukostar. Därefter valde några i sällskapet att åka hem, vi andra tog en promenad i ett ganska blåsigt, men ändå vårlikt Söderköping.
I lä från blåsten och med solen i ansiktet, kändes det riktigt skönt. Mätta och belåtna efter all god mat och en skön känsla i kroppen efter timmarna i wellness-avdelningen. Vi var värda detta.
Sedan blev dagen inte sämre när vi stod i lä bakom en husvägg och såg i våra mobiler hur Stina Nilsson och Maja Dahlqvist tog VM-guld i sprint.
Ett trevligt dygn var till ända och efter ett kramkalas skiljdes våra vägar åt för den här gången. Kommer just på att om två år fyller jag jämnt och jag tycker om överraskningar, bara så ni vet…
Jag vill till sist tipsa om Söderköpings Brunn. Kostar lite, men det är väl värda pengar och ibland måste man unna sig lite.
stefansvardag.wordpress.com 