Tidigt en morgon tog jag en promenad för att insupa atmosfären och den vår som stadigt närmare sig.
Den inbyggda väckarklockan kan man säga mycket om. Den är bra att ha när det vankas jobb, men får gärna fallera när de få lediga dagarna infaller. Å andra sidan är jag numera kvällstrött och morgonpigg. Den raka motsatsen till ungdomens år. Det är något visst med tidiga morgnar, om detta har jag skrivit förr. Lugnet, dofterna…ja, ni vet.
Den här morgonen inleddes med en fullmåne som skymtade bakom träden. Jag ilade ned i källaren för att hämta stativet, ilade tillbaka upp på övervåningen, öppnade fönstret i ”biblioteket” och försökte zooma in månen med manuellt läge. I rummet bredvid låg frugan och sussade, så jag fick smyga så gott det gick i de knarrande trappor vi är i besittning av.
Därefter smög jag nedför trapporna, tog på mig kläderna och gav mig ut i den något kyliga morgonen. Stativet fick stanna hemma, så bilderna nedan är fotade med högt ISO för att inte slutartiden skulle bli för lång.
Det blev en tur till hamnen förstås. Av någon anledning är det där jag brukar hamna. Tyst, stilla och doften av hav. Pröva själva någon gång, det är en upplevelse.
I silohuset var det svart i nästan alla fönster, förutom några på de övre våningarna.
Längre än till Hamnbron gick jag inte. Stegen tog mig istället förbi Clarion Hotell, polishuset och detta mysiga, men lite dyra bostadsområde. Även här var det mörklagt och tyst.
Det fanns en liten känsla av den Blå timmen där jag vandrade genom ett tämligen öde Nyköping. Blå timmen kännetecknar annars tidpunkten efter solens nedgång och innan nattmörkret tränger sig på. Fast bilden på Nyköpingsån och Storhusqvarn kunde lika gärna vara tagen senare på kvällen.
En sista bild på ett av stans populäraste vandringsstråk och turistattraktionerna längs med den. Därefter hem och en värmande frukost.
