Lite av en tragedi

Vet ni vad det här är?

Naturligtvis en svensk sommaräng i full blom. Nej eller ja eller nja, jag vet inte vilket. Om jag vänder på kameran 90° kanske det går upp ett ljus för åtminstone en del av er.

Så var det. Näsby IP, eller snarare resterna av det. På min långa cykelfärd stannade jag till på ett ställe förutom de fem kyrkor jag besökte. Jag nämnde i det inlägget att bilderna jag där tog skulle gestalta de kanske mest tragiska jag publicerat på den här bloggen.

Jag hade kunnat rubricera det här inlägget med ”Fotbollens baksida”, ”Den döende sporten” eller ”En fotbollsklubbs förfall”, ty är lite av det allt handlar om.

När jag växte upp i Tystberga var fotbollen en del av mitt liv, från 7 års ålder till de dryga 30 då jag tvingades ge upp p.g.a. diverse skador. Tyrsvallen och Torget var mitt andra hem, oavsett om det var match, träning eller om vi i grabbgänget samlades för att lira tvåmål eller idka straffsparkstävling.

På den tiden hade Tystbergabygden (om man kan säga så) tre klubbar där fotbollen stod på programmet. Det var förstås Tystberga som var den stora klubben, samt Nynäs IK och Näsby BK. Matcherna mot Nynäs var alltid publikdragande, oavsett om de spelades på Tyrsvallen eller på Bygd. Det var heta bataljer, inte sällan fyllda med känslor och allt annat som ett Sörmlandsderby innehöll. Matcherna mot Näsby var inte lika tilldragande, heta och av samma derbykaraktär. Kanske det berodde på att Näsby och Tystberga sällan spelade i samma serie och att Näsbys startelvor mest bestod av spelare utifrån, i det här fallet Nyköping.

Jag har inte hittat något om Näsbys historia och vet därför inte när klubben bildades. Jag vet dock att föreningen lade ned sin verksamhet 2011 och precis som i många mindre klubbar saknades det spelare.

Även i en liten förening finns en historia att berätta, minnen som sitter i väggarna och eldsjälar som ger allt, eller i Näsbys fall gav allt, för att upprätthålla föreningen vid liv.

Jag tillhörde själv aldrig klubben, men har nära vänner som gjorde det. Däremot har jag besökt Näsby IP vid flertalet tillfällen, både som publik och som spelare. Det fanns faktiskt en period, en ganska kort sådan förvisso, när Näsby placerade sig högre upp i seriesystemet än Tystberga GIF. Det var en tid när föreningen lockade duktiga spelare från Nyköping BIS och andra klubbar i centralorten, samt några från just Tystberga.

Tyvärr är det så med mindre klubbar som tvingas att förlita sig på utomsocknes värvningar, att det fungerar ett tag, men inte i längden. Den berömda landsbygdsdöden och dagens ungdomars mindre visade intresse för idrott och motion har blivit många klubbars död och så blev också fallet med Näsby BK.

Idag är fotbollsplanen igenväxt och klubbhuset nedslitet. Många är det som passerat på vägen och tittat sorgset mot den fotbollsplan som en gång i tiden var deras hemmaplan och det klubbhus där det berättats många skrönor och skrattats till historier som knappats var rumsrena.

Då fylldes luften med lukten av liniment och svett. Idag är det mögel och lukten av ruttet trä som dominerar.

Det finns en framsida i svensk fotboll och givetvis en ljus sådan. Det finns också en baksida och en framtid som är väldigt oviss för många små föreningar. Varför det har blivit så här?

Jag har två teorier som kanske lite långsökt kan härledas till min uppväxt i Tystberga. När jag som liten började idrotta och fotbollen blev sporten framför andra, växte Tystberga. Det byggdes bostäder och befolkningskurvan pekade lite snett uppåt. Det fick till följd att antalet barn och ungdomar var många, vilket speglade sig i de föreningar som då fanns på orten. Det goda samarbetet med skolan (som då hade nästan dubbelt så många elever som idag) och inte minst Tystberga GIF, såg också till att inte bara fotbollen levde, utan också friidrotten, tennisen, bordtennisen, ishockeyn m.m. Idag handlar allt om centralorten Nyköping och av någon anledning har landsbygden lämnats lite därhän. Idrotten är ett av de områden som därför fått se en avveckling och inte en utveckling, så det mesta handlar egentligen om politiska beslut.

Den andra teorin har att göra med dagens ungdomar kontra gårdagens. Idag är det mobiltelefoner och datorspel som gäller, inte fotbollar och liniment. Igår kastade vi in skolväskan i hallen och drog ned till idrottsplatsen, idag kastar man in skolväskan i hallen och går fram till datorn. Igår träffades man på idrottsplatsen, idag träffas man via sms. Igår tog vi cykeln till sjön för att bada, idag ber man föräldrarna om skjuts. Igår tog man en korv när A-laget spelade match, idag tar man en pizza framför TV:n. Igår fick även småklubbar tacka nej till spelare då bollar och annan utrustning inte räckte till, idag försöker man locka ungdomar att spela med alla till buds stående medel. Lite politik över det här också, inte sant?

Fotbollens baksida som sagt.

Trots att jag aldrig tillhörde Näsby BK som spelare, är det med sorg man ser en anrik klubbs anläggning förfalla. När jag gick därifrån och mot cykeln för vidare färd mot nästa kyrka, minns jag namnen…

Näsby, Nynäs, Ludgo, Vrena, Buskhyttan, Sjösa, Jönåker, Ålberga, Oppeby FC, Nyköpings FC…Några av de klubbar från kommunen som inte längre existerar och kanske jag har glömt någon. Då har jag ändå inte nämnt damfotbollen där situationen är än värre.

”Lite av en tragedi” lyder rubriken till inlägget och lite så känns det.

På den här webbsidan kan du som är intresserad läsa mer och titta på lite bilder från Näsby BK:s sista år som fotbollsförening. Jag vet att några av er besökare säkert känner igen sig, eller inte 🙂