Vad skogen bjuder på

Det blev en lång promenad i varierande terräng. Promenaden tog förstås sin början i hemmet, gick via Hållets/Mariebergs naturreservat till skogen bakom Dammgruvan.

En lång sträcka gick utmed Nyköpingåns fantastiskt vackra omgivning. Strax nedanför Perioden ser man bron som leder över till den östra sidan och så här tidigt på morgonen låg ån kav lugn och man kunde skymta lite dimma längre upp mot den av växtlighet kantade delen.

Varje gång man kommer i närheten av vatten så drar man till sig fåglar som i tron att man kommer med mat landar strax intill. Inte utan att man ibland får lite dåligt samvete när man plockar upp kameran och inte mat.

Från bror på bilden ovan har man en fin utsikt över Nyköpingsån som på den här delen kantas av täta träd. Vill ni fånga höstens vackra färger är det hit ni ska gå. När den omgivande växtligheten skiftar i rött, gult och orange är det fantastiskt vackert, i synnerhet när ån ligger lugn under en klarblå himmel. Lite mulet dagen till ära, men man börjar skönja lite av det som komma skall.

En av de vackrare och lummiga passagerna längs med å-promenaden tar sin början i ena änden av bron. Man går där och finner det svårt att ta till sig fakta om att strax ovanför byggs nya bostäder framför det som kallas Nyköpings problemområde nummer ett. Låt oss hoppas att detta naturreservat och stigen som går genom detta får vara i fred för klåfingriga politiker och arkitektkontor…kanske också från de individer som vägrar respektera andras egendom.

Vackert och lummigt är det.

Strax efter den lilla träbron på bilden ovan kommer man till hängbron som leder över till Hållet och dess del av naturreservatet. Från den bron ser man över till den fjärde bron på denna korta sträcka. Inte den vackraste, men den mest trafikerade.

Det blev att traska runt på de olika motionsspår som korsar skogarna på bägge sidor om väg 53. Syftet var att hitta svamp. Inte att plocka, men väl att fotografera. Som många av er vet, ska växter helst fångas på bild i dess rätta höjd. vad det innebär när man fotar svampar förstår alla. Det innebär att man får lägga sig platt på marken med kameran framför sig. Hade någon passerat hade denne förmodligen fått sig ett skratt i synen av 193 cm Stefan som låg utsträckt på den lite morgonfuktiga marken. Vad gör man inte för konsten?

Flugsvampen är inte ätlig, men kanske skogens mest färggranna och av fotografer mest uppskattade svampart. Omgivningen kanske inte var den roligaste i fallet ovan, men den här flugsvampen var den mest orörda av de jag fann.

Vad svampen nedan heter har jag ingen aning om, inte heller om den är ätlig. Fast den gjorde sig bättre på bild än flugsvampen då de här två stod omgivna av grön mossa.

Så värst mycket svamp fann jag inte och många av de jag fann var söndertrasade av förbipasserande människor eller möjligen djur. Många svampar såg också påverkade ut av det myckna regnandet den sista tiden. Nej, några kantareller stod inte att finna.

Däremot fanns det andra växter som lyste upp där ute i skogen. Det här är en blåklocka…väl…? Jag trodde deras säsong var till ändå och jag trodde inte man kunde finna denna växt mitt ute i skogen. Där ser man min okunnighet när det gäller flora och fauna.

Vad växterna nedan heter har jag ingen susning om. Den ena växer hur som helst på marken och den andra i manshöjd.

Även om antalet svampar att fotografera var låg och även om intressanta upptäckter var ännu lägre, blev det en trevlig runda på någon mil. Det bästa återstod dock och det gjorde att missnöjet med de få svamparna avtog ganska snabbt.

Den här gynnaren satt nämligen länge och väl och bara stirrade på mig och den nöt han/hon hade mellan tassarna. Ett av de sötaste djuren vi finner i skogen?

 

Annons

I väntan på hösten

Nej då, nej då, nej då. Det är inte hösten som årstid jag längtar efter. Det är färgerna, färgerna som slår det mesta när de lyser upp landskapet i rött, gult och orange.

Det blev en kort promenad runt Gripenskolan igår kväll. En helt underbart skön kväll med klarblå himmel och en temperatur upp mot 15°. Höstfärger då? Nja, inte riktigt än, men det är på gång.

Fast en kväll som den igår bjuder sensommaren på en tavla som inte heller den går av för hackor.

Fast hur var det då med höstens intrång? Den har ännu inte nått buskarna och trädens grenar fullt ut, men det finns tendenser.

Så nu längtar jag mer till hösten.

Bullerbyn

Den här lite skamfilade vägen leder till en punkt i centrala Nyköping varifrån man har en fantastisk utsikt över hela stan.

Det är inte helt utan möda man tar sig upp för den branta backen. Ned fungerar bättre, förutom under den årstid som kallas vinter, då det kan vara ganska vanskligt att ta sig ned på en ofta glashal asfaltsväg.

När man kommer upp på Kråkbergets högsta punkt ser man hur fint ansvariga gjort det. Bänkar, en välskött gräsplätt där man kan bre ut en filt och inta medhavd matsäck, samt en informationstavla som pekar ut kända motiv i vår medelstora stad. Därför är det trist att mötas av en syn som denna.

Det är ibland svårt att förstå meningen i att vandalisera andras egendom med hjälp av färg. Vad är syftet? Att synas, att verka ball eller bara en underliggande tristess? Jag vet inte…

Så här tidigt på morgonen är ofta omgivningen insvept i ett härligt sken som belyser Nyköping med helt andra färger än under dagen. Här på vattentornet som står några hundra meter bort.

Man har som sagt en fantastisk utsikt härifrån. Under molnfria dagar kan man se ända till grannstaden Oxelösund och SSAB som måste ge Greta och andra klimataktivister huvudvärk.

Man tittar gärna åt andra hållet och ned på det som kanske kan kallas för Nyköpings eget lilla Bullerbyn…Östra Villastaden.

Vill man leka lite är Photoshop en bra vän. Bilden nedan är fingerad för att efterlikna ett foto som tagits med ett tilt shift-objektiv. Ett sådant äger inte jag och har heller inte ambitionen att köpa ett. Jag skulle förmodligen använda det så sällan att kostnaden inte är värt det. De få gånger jag känner för att visa en bild med detta objektivs möjligheter, är och förblir Photoshop ett program jag tar till hjälp. Ni ser effekten som gör att bilden liknar ett leksakslandskap och det är bl.a. vad man kan använda ett tilt shift-objektiv till.

För ganska exakt två år sedan publicerade jag ett annat inlägg från Kråkberget och Östra Villastaden. Jag skulle gärna googla efter mer information om denna charmiga lilla del av Nyköping, men hittar inget annat än denna korta information på Nyköping kommuns hemsida.

”Gamla arbetarbostäder och större diplomatvillor i villastad nära centrum. Mycket omtyckt område med, i Nyköpingsmått mätt, höga priser…//…Antalet invånare: 785…//…Avstånd Nyköping centrum: 1,7 km”

Så vet någon mer tar jag gärna emot den informationen.

Att gå omkring och fota andra människors bostäder känns kanske inte helt okej, åtminstone inte denna tid på dygnet. I dessa dagar tror jag dessutom att många bostadsägare är vaksamma på skumma och okända figurer som smyger omkring runt knutarna. Att jag är hederligheten själv och bara ute efter att fota bilder till ett blogginlägg, kanske inte går hem hos alla.

De här charmiga husen hann jag i alla fall föreviga innan jag gick vidare mot andra mål.

The Haunted Forest

Får man någon stund över är Photoshop en kär vän. Programmet du kan ladda ned och betala 120 i månaden för, är så oerhört stort och mäktigt att man förmodligen aldrig blir fullärd. Med alla dess funktioner, filter och tillägg man själv kan ladda hem, så är det lätt att bli fast när man väl börjar.

Det finns så makalösa bilder som formats i Photoshop att man bara häpnar. En av de bästa konstnärerna är svensk och heter Erik Johansson. Hans bilder som formats efter fotografier han själv tagit är en explosion av fantasi och lekfullhet. Jag rekommenderar att ni besöker hans webbsida för att ta del av ett axplock av de verk han åstadkommit med hjälp av detta underbara program.

Dit kommer jag aldrig att nå, även om jag försöker utveckla mig själv hela tiden. Tyvärr är tiden en bristvara och jag hinner inte så mycket som jag skulle vilja. Fast får jag några minuter över och har en bild som är ganska tråkig i sig, så ägnas lite tid åt att med hjälp av olika filter och effekter åstadkomma något extra.

Den här bilden från en promenad i utkanten av Nyköping är kanske inget mästerverk, men…

…bara fem minuter senare såg bilden ut så här.

Naturligtvis inget mästerverk och inte i närheten av Erik Johanssons och andra experters konstverk.

”The Haunted Forest” eller ”På väg till sista vilan” är dock i mina tycke en intressantare bild än originalet. På bara fem minuter kan man med hjälp av fantasi, olika blandningslägen, filter, lager och nedladdade figurer skapa något som egentligen inte finns, eller…?