I all hast

Nog hade jag, precis som många andra, hoppats på ett ymnigt snöfall under de arla timmarna och ett tunt snötäcke som låg kvar under de en till två minusgraderna vi haft i Nyköping idag.

Nej då, några få öar av vit snö kunde skönjas när jag gick till jobbet och förvisso låg de flesta kvar när jag gick hem från samma arbetsplats. Inte riktigt efter förväntningarna. Av den anledningen blir det inte ett inlägg med bilder från säsongens första vinterdag. Istället kastade jag upp kameran till ögat innan jag passerade gångtunneln under E4:an.

Tre snabba och kanske inga bilder att skryta med, men de får duga fram tills att nästa inlägg ser dagens ljus.

 

Tredje gången gillt – not

För tredje gången på några månader fanns det ett givet mål när jag med kamera och stativ nedpackade i väskan begav mig ut i stan efter jobbet. Snabbaste vägen från min nuvarande arbetsplats till det utstakade målet går via grusgångar, bakgator och längs med Nyköpingsån. Jag hade hoppats på att höra ett högljutt brus när jag på mörka gångvägar närmade mig området som skulle stå i fokus.

Området var den lilla Sågarbacken och motivet jag var ute efter var Storhusfallet. Jag ville så gärna se vattnet kasta sig utför det lilla fallet med ett efterlängtat tordön, men…

…vattnet rann så sakta nedför klipporna att jag mötte synen med en suck. Tredje gången gillt, blev samma besvikelse som de två tidigare gånger jag rattat in kameran för att ta bilder med lång slutartid. Med tanke på det myckna regnandet i vår del av Sverige kunde man tänka sig att de ansvariga öppnat luckorna och släppt lös vattnet som rinner längs med Nyköpingsån, men icke. Kanske man får uppleva detta innan kylan anländer och vattnet fryser till is.

Lång slutartid blev det, men mest för att fånga det ganska stilla vattnet i en silkeslen skepnad.

Ljusskenet på bilden ovan kommer från Storhusqvarn som numera inhyser en av stans med populära restauranger, bl.a. givetvis.

Tänk att vatten är så tilldragande när man är ute på fotosejourer, oavsett om man är ute under dagtid, sena kvällar eller tidiga morgnar. Smaken är som vanligt delad. En del gillar korta slutartider, andra långa. En del vill frysa vattnet när vågorna slår in över klippor eller kastar sig nedför vattenfall, andra vill skapa dessa slöjliknande skepnader man kan se när oroligt vatten fångas med långa slutartider. En del tycker dessa vattenspeglingar är uttjatade, andra älskar dem. Smaken är som sagt delad.

Det blev inte mycket till vattenfall den här kvällen heller och Pilten uppe vid kvarnhjulen fick blicka ut över ett tämligen ointressant vattenflöde.

Däruppe, ovanför fallet, kunde man denna kväll blicka ut över en stilla å som till synes har ett högt vattenstånd, men uppenbart inte tillräckligt.

Det behövdes inte så särskilt långa slutartider för att få vattnet så där inbjudande lugnt, då det var tämligen vindstilla. Lång slutartid användes mest för att fånga de där stjärnformationerna som lampornas sken framkallar. En liten avstickare mellan Storhusqvarn och Storgatan för att fånga Svalorna lite närmare fick avsluta den här ändå ganska lyckade kvällen…fotomässigt vill säga…förutom den motion man får av dessa promenader med kameran som enda vän.

Om det blir fjärde gången gillt vid Storhusfallet? Förmodligen!

Julmarknad

De duggar tätt nu, julmarknaderna.

Frugan och jag valde att i år besöka Grönborgs julmarknad. En julmarknad som faktiskt varit oss okänd, trots att den hållits under ett antal år. I det oerhört trista novembervädret tog vi oss till fots från Högbrunn på leriga grusgångar och våta asfaltsbanor. Skulle det vara några besökare så här en söndag när konkurrensen från andra marknader kanske lockar?

När vi gick uppför backen och närmade oss Grönborg såg det inte så farligt ut…

…men en liten hint fick vi utanför anläggningen.

Jisses vad folk det var och enligt en bekant jag träffade var det minst lika mycket folk på lördagen.

De som känner mig vet att trängsel och Stefan Karlsson är en dålig kombination. På julmarknader och andra tillställningar vill jag gärna gå omkring och titta på det som erbjuds. Suget att handla något brukar vara stort, men lusten försvinner när man knappt ser vad som finns på hyllorna och man mest känns i vägen. Fast jag höll mig förvånansvärt lugn efter omständigheterna, även om jag gärna hade sett att antalet besökare var hälften till antalet.

Fast jag unnar verkligen ägarna och personalen detta intresse och de fick nog sälja en hel del denna helg.

Grönborg förknippas mest med växter och växter fanns det gott om.

Fast sedan några veckor tillbaks är Björkelunds möbler och inredning inhyst i lokalerna och det lär med säkerhet dra mer folk till stället.

Sedan har vi förstås Café Lugn & Ro som man finner allra längst in. Jag måste erkänna att buffébordet med kakor var det som drog mig hit allra mest. Inte blev jag besviken när vi klev in i denna del av Grönborgs och banne mig om det inte fortfarande rinner i mungiporna. Tyvärr blev det ingen fika då alla bord var upptagna och trängseln lite för stor. Fast hit lär vi återkomma vid lugnare tillfälle, om nu buffébordet med kakor är uppställt även vanliga helgdagar?

På en julmarknad ska förstås julen dominera och visst fanns det mycket som påminde oss om att julen står för dörren. Givetvis den traditionella tomten och vid det här tillfället i både konstgjord…

…och levande form.

Självklart såldes det också prydnadssaker med jultema och de klassiska julblommorna gick åt som smör. Jag föredrar julmarknader som denna, då det som säljs ofta håller högre kvalitet än det många gånger krimskrams som säljs i stånden på de traditionella julmarknaderna i städernas centrala delar. Det här känns mer äkta på något vis. Så mycket jul fanns det inte i denna produkt, men det glädjer ett fotbollshjärta att tillverkaren har känsla för det goda och det klassiska.

Vi blev inte kvar så länge, då trängseln gjorde att vi kände oss lite obekväma med situationen. Några trevliga samtal med bekanta hann vi med och visst handlades det innan vi lämnade lokalerna. Frugan köpte en hyacint som med sin underbara doft hör hemma i ett juldekorerat hem. Dessutom köpte vi två böcker av en lokal författare som erhållit Selma-priset för sina verk. Det är intressant att läsa deckare som utspelar sig i kommunen där man bor och inte minst när en av de två böckerna har en handling som delvis berör min uppväxtort, Tystberga.

Det sista vi såg innan vi lämnade innandömet var dessa vackra julkulor som hängde i taket och som påminde oss om det som komma skall.

Julstämning då? Tyvärr inte, då vädret i Nyköping är lika förb…at trist den 24:e november som det varit de senaste veckorna. På en julmarknad vill man ha snö, några minusgrader och en klarblå himmel. Då först infaller den stämning som vi minns från jularna i unga år. Även om arrangörerna gör sitt yttersta för att locka fram känslan från den annalkande julen, vill det sig inte riktigt.

Fast visst är det en viss känsla att titta in genom julpyntade fönster och se hur hemtrevnaden sprider sin värme över frusna själar.

Å andra sidan vore det mer hemtrevligt om det låg snö framför stugan och fönstren var vita av frost…

Det var en mulen kväll

Jag hade med mig kameran till jobbet för att efter avslutat verk bege mig ut på promenad med ett alldeles särskilt mål i sikte. Mer om detta i nästa inlägg.

Först landade jag vid hamnen, där jag av någon anledning ofta hamnar. Jag hade hoppats på en spektakulär solnedgång, men av det blev det intet då täta moln skymde solen. Istället blev det några bilder på välkända motiv och mycket mer än så blev det inte.

Lyste månen så här klart denna vardagskväll? Nej, är du från Nyköping och brukar vistas i hamnen vet du vad det är.