Strålande

Under en promenad runt kvarteret och lite till, fick jag se framför mig en bild jag gärna ville föreviga. Det gällde bara att invänta rätt tillfälle, eller rätt väder om man så vill.

Det tillfället kom, så jag tog kameran, ett ND-filter, stativet och begav mig iväg i kylan till platsen jag tidigare sett ut. Målet var att fotografera strålkastarna från de fordon som drar förbi på E4:an. Jag hade inte tid att vänta tills det blev riktigt mörkt och förhållande var de allra bästa för ändamålet. Därav följde ND-filtret med, så att jag fick möjligheten att använda en längre slutartid utan att bilderna frätte ut alldeles för mycket.

Det blev ett antal bilder som jag inte alls var nöjd med, så förutom filtret använde jag mig av en rejäl exponeringskompensation på -3 för att få bilderna mörkare. Jag ville ha med den spännande himlen på några av bilderna och vid tagningen av dessa var inte strålkastarna på de förbipasserande fordonen av särskild vikt. Bilden blev nästan som tänkt, även om den nedgående solen kunde ha skymtat lite mer.

Därefter var det dags för kvällens tema. Jag hade fortfarande kameran riktad mot söder, då himlen fortfarande glödde av solens sista strålar. Jag använde en slutartid på 1/800s då det ännu inte var tillräckligt mörkt, bländaren på f/5, ISO-värdet uppskruvat till 800 och exponeringskompensationen satt till -1,7.

Den täta trafik som förut flöt förbi, var inte längre lika tät. Känns ganska typiskt på något vis, men av den anledningen saknas inte minst den röda ljusstrimma som bakljusen lämnar efter sig.

Det blev lite mörkare, men ändå inte tillräckligt. Jag vände kameran mot norr för att fånga just den bild jag sett framför mig. Nu valde jag att ratta in de inställningar som var tänkt. Bländare f/36, en slutartid på 30s, ISO 100 och en exponeringskompensation på -3,3 för att bilden inte skulle bli för ljus. Tyvärr var trafiken om möjligt ännu glesare nu, men tack vare den långa slutartiden skapades det ändå de där ljusstrimmorna genom landskapet.

Om det blev som tänkt? Njaaa…kanske inte riktigt, men ändå relativt hyfsat.

Nu undrar ni säkert var jag och stativet var placerade? Jo, på grässlänten mellan Gripenskolan och E4:an. En del förbipasserande kanske undrade vad jag gjorde därute, men ni som läser detta vet.

Avslutningsvis lite reklam…

…sedan bar det hem, då kylan och blåsten gjorde sig påmind. Förresten, en bild till.

Ni har säkert varit med om att råka trycka ned avtryckaren av misstag. Så skedde när jag flyttade kameran någon meter och resultatet blev detta. Under den analoga tiden hade jag nog svurit rejält när de framkallade fotona ramlade ned i brevlådan. I den digitala världen kan man bara skratta åt eländet, men visst kan misslyckandet räknas in under kategorin konst 🙂

På bilden ser ni också ett annat mindre önskvärt problem. Smuts på sensorn som syns väldigt tydligt när man använt en lång slutartid. Det hjälper nog inte hur försiktig man är, för detta problem tror jag alla har med sina kameror, åtminstone mer eller mindre.