Den 24:e november 2018 slog Sörmlands museum upp dörrarna i den nybyggda fastigheten vid Spelhagen. Jag vet inte hur många gånger frugan och jag sagt att vi ska besöka anläggningen, men lika många gånger ha vi hittat ursäkter för att inte göra det.
I helgen blev det så äntligen av och inte vart vi besvikna.

I den 13 000 kvadratmeter stora byggnaden återfinns bl.a. utställningshallar, magasin fyllda med artiklar som skänkts av sörmlänningar, konferensrum, en butik, verkstäder, lekrum för barn, bildarkiv och restaurang. Vill man kan man tillbringa många timmar här. Förutom den stora ytan inomhus har museet 1 000 kvadratmeter att tillgå utomhus. Ni ser delar av denna yta på bilden ovan.
En intressant informationstavla i utställningshallen om Nyköpings historia (mer om detta senare) visar var nuvarande museum ligger (röd prick) i förhållande till den landskapsbild som rådde när Nyköping började växa fram som stad.

Fast det var inte här vi började vår vandring runt i lokalerna. Det var istället i två utställningslokaler där vi snabbt passerade denna som vi inte ägnade så mycket tid åt…

…och så den som låg lite innanför och som tilldrog större intresse. Den utställningen handlade om hur den psykiatriska vården förändrats genom tid. Illustrerat med text, bilder från förr och utrustning som användes vid vården av psykiskt sjuka personer. Mycket intressant att ta del av, men samtidigt lite otäckt när man läste hur psykiskt sjuka människor behandlades och med vad man försökte kurera deras åkommor. I Nyköping har vi Sankt Anna (hospitalet) som stod färdigbyggt 1799 och som fram till 1971 användes som psykiatrisk klinik.

Mer om Sankt Anna och dåtidens psykvård i Nyköping finns att läsa på webbsidan Psykmuseet, en ganska ruggig läsning som frammanar bilder man bara kan föreställa sig.

Sörmlands museum har en egen flik där man kan läsa mer om just Sankt Anna och där återfinns också de bilder man kan se i utställningslokalen.

I mina ögon var denna del av museet det mest intressanta tillsammans med den hall jag återkommer till längre ned.
Fast innan vi kom dit gick vi med på en guidad vandring. Vill man komma in och se de stora samlingarna kan man inte göra detta som enskilda besökare, utan man måste följa med de guidade turer som hålls två gånger om dagen. Lätt att förstå då dessa delar innehåller mycket av sörmländsk kulturhistoria och inte minst många oerhört värdefulla föremål. Det är väl ingen hemlighet att det finns människor som inte klarar att se skillnad på ditt och mitt.

Vi var ett lagom stort gäng som tog på oss skoskydd, vita rockar och tog en runda bakom låsta glasdörrar. Bilden ovan fotat från en utställningshall på andra våningen och visar ett ytterst liten bråkdel av allt historiskt värdefullt som finns att beskåda på Sörmlands museum.
Max 15 personer får följa med på dessa visningar och vi var 11. Jag misstänker att de vita rockarna användes för att inte klåfingriga besökare ska stoppa på sig värdeföremål, även om guiden använde uttrycket att ”klä sig som de anställda i dessa lokaler gör”. Det maximerade antalet deltagare på vandringarna och det faktum att en av de två guiderna höll sig längst bak hela tiden, kan tala om att jag har en poäng i mitt antagande.
Varje vandring har ett tema. Vår vandring behandlade temat ”Sörmländska livsöden” och en mycket kunnig guide berättade om fem sörmlänningars öden. Två från sekelskiftet 1800/1900, två från 1900-talets första hälft och en mer nutida. Jag som älskar vår historia och gärna grottar ned mig i gamla miljöer och livsöden lyssnade mer intressant på de äldre öden som guiden förtäljde oss.

Bilden ovan och de tre nedan har kanske inget med just dessa öden att göra, förutom bilden efter texten som visar lite föremål som var i en adelskvinna från slottet Eriksbergs ägo.



Cirka en timme tog rundturen och går ni till museet kan jag rekommendera att ni gör en sådan. Man får se så oerhört mycket mer än annars.
Därefter en fika och så vidare upp på andra våningen där vi gick in i den kanske mest intressanta av de öppna lokalerna.

Just precis. Berättelser, fotografier och föremål som behandlar Nyköpings historia, från dåtid till nutid.

Nyköping är en bryggeristad. Nu har vi Nils Oscar och så Nyköping Brewery Company som slår upp portarna under 2020. Fast stan har också haft bryggerier förr. Gribergs bryggeri (1883-1905) och Lindebergs ångbryggeri (18??-1905) som sedermera slogs ihop till Nyköpings bryggeri som hade verksamheten igång till 1969.
Ett av de första föremål man stöter på i denna lokal är en flaska från just Nyköpings bryggeri.

Här i denna lokal återfinns många intressant föremål som vittnar om en stad i förvandling, illustrerat av fotografier från 1900-talets första år fram till dags dato. Fontänen på Stora Torget som modell vittnar om att den var pampigare förr. Höga lyktor omgärdar fontänen, men tyvärr fick jag inte med dessa så ni får besöka museet och se själva.

Annars mycket om sådant som sedan länge är borta. Välkända industrier, flygflottiljen och byggnader som rivits eller brunnit ned.




Efter ett besök i denna utställningslokal kan jag bara konstatera det jag länge sagt och många gånget tagit upp på denna blogg. Allt kanske inte var bättre i Nyköping förr, men allt var fan så mycket charmigare. Tänk om, bara tänk om, man haft vett att vårda och spara alla gamla industriområden som gjorde Nyköping känt. Vilka turistmagneter hade detta inte kunnat bli.
Nu får vi se dessa historiska byggnader på bild och fantisera om ett nutida Nyköping dit turister från hela världen vallfärdade för att ta del av den svenska industrihistoria som lade grunden för mycket av den välfärd vi begåvats med.
Så var detta besök på Sörmlands museum till ända. Har ni ännu inte besökt lokalerna, gör det.
Sörmlands museum
Gilla detta:
Gilla Laddar in …