Den första skiva som fanns i mitt ägo var en raspig singelskiva i vinyl med ett klassiskt band i ett omslag som nästan blivit kultförklarat. Jag förstår att ni är nyfikna på det jag beskriver och för att mätta denna nyfikenhet länkar jag till denna klassiker. I tider med nya upphovsrättslagar vet man aldrig var man hittar nätpoliserna och deras stora ögon. Bakom den här länken ser ni omslaget till den första skiva som spelades på min och syskonens gamla, hederliga grammofon.
Åren gick och dansbandsmusik tilltalade mig och detta långt innan jag var aktuell för dansgolven i närbelägna danshak. Fast åren gick, jag växte upp, blev klokare och så en vacker dag…
…fick jag en skiva i julklapp av mina föräldrar. Jag minns ej hur gammal, förlåt ung, jag var och varför jag fick den. Spelar egentligen ingen roll, för jag blev fast och jag är fortsatt fast, några decennier senare. Skivan var The Sweets singel ”Little Willy” från 1972. Ni kan se låten framföras nedan. Underbara frillor och kläder på band och publik…?
The Sweet blev mitt första favoritband även om låten ovan var mer pop än den lite hårdare musik de så småningom kom att framföra. Det var nämligen hårdrock som togs och fortfarande tas till mitt hjärta. Kan helt enkelt inte sluta att fascineras och visst tusan händer det fortfarande att jag låtsas vara den där sångaren eller gitarristen som står framför en jublande publik någonstans i världen.
Min skivsamling växte och min lilla 1:a i Tystberga blev föremål för många besök av kompisar och festliga tillfällen. Jag hade en bit över 700 lp-skivor i min lilla lägenhet, men så kom då det sorgliga avskedet. P.g.a. kärlek, vilket i sig var en glädje, och flytt tvingades jag av praktiska skäl sälja 500 av dessa skivor. Några år i Nyköping och kärleken försvann, dock inte till hårdrocken som spelades under dygnets alla timmar. Nu var som sagt skivsamlingen reducerad till cirka 200 plattor, men det var de jag lyssnade på allra mest.
Så kom då slutet också för dessa plattor och det nödvändiga avskedet, men den här gången av ekonomiska skäl. På bara några år hade jag förlorat min samling av cirka 700 hårdrocksskivor och visst kan jag än idag känna ett visst vemod när jag tänker på de rariteter jag lade mycket pengar på och som letades upp i skivbutiker såväl i Nyköping, Stockholm och andra städer jag besökte under åren. I dessa dagar när vinylen gjort comeback och vinylspelarna är mer behändiga än dåtidens, hade plattorna förmodligen spelats till både min och mina vänners stora glädje. Fast egentligen har jag inte plats för dem i vår lägenhet, så det hade ändå inte fungerat.
Tror ni av denna beskrivning att jag saknar en skivsamling? No, jag har en ganska stor samling cd-skivor. Hur många hundra det rör sig om vet jag inte, men det är ett antal. De tar inte så stor plats som dåtidens vinyler och ryms därför i det rum frugan och jag kallar ”mitt”. Jag köper inte lika många längre, nu när Spotify och andra tjänster finns att tillgå. En och annan blir det dock, men då bara med mina absoluta favoritband, som exempelvis Sabaton.
På bloggen finns det en undersida kallad Musiken. Ni hittar den under loggan allra överst om ni läser detta på datorn. Besöker ni bloggen på mobilen får ni klicka på de tre strecken överst till vänster och knappa er fram där. Bakom denna länk finns en samling med videor under temat hårdrock. Mig glädjer de oerhört och jag hoppas de även kommer er till glädje. Självklart kommer de att fyllas på vartefter och önskemål om band eller låtar tas gärna emot och ni kan om ni vill önska dessa i kommentarsfältet till denna eller musiksidans inlägg.
700 LP var en rejäl samling. Jag gillade Ballrom blitz. Sweet gick väl under etiketten Glamrock ett tag under dessa år om jag inte minns fel. Min första LP på min nyinköpta stereo var Gilbert O’Sullivan 🙂
GillaGilla
Gilbert O’Sullivan?
Var aldrig någon favorit. Med en titt i backspegeln, var detta ett bra köp eller något du känner dig generad över idag?
The Sweet tillhörde aldrig de riktiga hårdrockbanden som Deep Purple, UFO, Uriah Heep m.fl. men gjorde några riktigt tunga låtar för sin tid.
GillaGilla
Gilbert var kanske inget jag skymtade med, vet inte om jag ens gillade honom speciellt mycket. Han låg i tiden just då men annars blev det mest att bygga upp min Elvissamling.
GillaGilla
Jag är en nyfiken människa. På gott och ont. 😉 Jag gissade faktiskt på hårdrock.
Kul att läsa din text. För jag älskade Sven-Ingvars under en kort tid i min barndom. Samtidigt lockade musiken som hördes från min storebrors (9 år äldre) låsta dörr.
Och håll i dig. ETTA av mina flera favoritband på sjuttiotalet var The Sweet. Jag har fortfarande kvar 8-10 av deras LP skivor. Har ingen spelare längre. När jag var på kombinerad språkresa och tennisresa 1974 köpte jag singeln ”The six teens” i Eastbourne och var fast. Vad många hits de fick till. Det fanns många på S. Sparks var häftiga och kom med något nytt. Smokie mer ojämna men med några favoritlåtar. Slades ”Far far away” älskade jag. status Q var populär hos mina vänner. När gruppen Supertramp kom med ”Dreamer” gick de upp som etta av mina favoritgrupper på S. Tätt jagade av ELO. Undra hur många hundratals konserter jag varit på. Nu i efterhand är det de småskaliga som jag minns med störst glädje & nostalgi. Många av mina gamla polare lirade hårdrockskivor. Inget som direkt fastnade hos mig. Skönt att gå igång på, på en förfest. Däremot gillar jag hårdrocksballader. Det var en snygg tjej som övertalade mig till att lyssna på hårdrock och lockade med att det fanns mindre skrikiga alster. Hon slängde ner ett inspelat kassettband i min brevlåda. Scorpions. Hennes favoritgrupp. Jag föll direkt – för musiken och… 😉
Det måste varit tufft för dig att släppa alla de skivorna. Antagligen var du tokkär. 🙂
Det är den här bloggen https://wordpress.com/stats/day/gotlanduppochner.com som är den blogg som jag satsar mest på sedan starten förra året. gotlanduppochner.com med färre bokstäver och tecken.
GillaGilla
Ja, detta med tjejer och hårdrocksballader. Hmmm…vilka minnen.
GillaGilla