Ja, det kunde man ge sig tusan på. När vårkänslorna pirrade som mest i kroppen kom bakslaget. Man vaknar på morgonen, ser ut genom fönstret och möts av ett Nyköping i vinterskrud. Lägg därtill en enveten blåst och promenaden till jobbet blev allt annat än angenäm. Fast idag återtog vårkänslorna lite av sin rättmätiga plats, även om snön låg kvar här i stan.
Jag slutade jobbet tidigt idag och passade på att hämta kameran för ett kortare promenad i omgivningen. När det sent omsider blev vinter ville jag inte missa tillfället.
Startade fotosejouren med en sopcontainer. Helt ointressant, men jag tycker blå färger mot den vita snön är den vackraste kombinationen.
Frågan. Är byggnaden liten och träden enorma, eller är byggnaden normalstor och träden gigantiska?
Arbete pågår är en vanlig skylt i dagens Nyköping.
Ytterligare en fråga. Vart är han på väg?
Fordon utanför en byggarbetsplats som bevisligen inte rörts sedan snön kom i onsdags. Vore det bara en firmabil kunde detta förklaras, men personbilar?
Tillsynes en oändligt lång raksträcka, men vägen svänger några hundra meter bort. En trevlig och lagom lång sträcka som frugan och jag brukar ta. Fungerar även på vintern, om nu inte snön ligger för djup. Som ses på fotspåren är många av samma åsikt som oss.
Blått och vitt som sagt. En annars oerhört ful järnvägsbro gör sig bäst på en vit (nåja) bakgrund. Hade gjort sig ännu bättre om det dundrat förbi ett tåg med en kaskad av snö bakom sig.
En av vinterns överlevare. Nyponbusken med sitt ganska färggranna innehåll. Många av dem har skrumpnat ihop och tappat sin färg, men förvånansvärt många har lite av sin lyster kvar.
Så här långt hade temperaturmätaren krupit en bit över nollan och snön började sakta rinna av buskagen intill den lilla promenadvägen.
Om snön är borta i morgon återstår att se. Någon har sagt mig att det ska vara fyra bakslag innan våren äntligen är här för att stanna. Om detta stämmer denna snöfattiga vinter får vi så småningom veta. För nu vill åtminstone jag ha vår.