8 kommentarer på “Tankar

  1. Med facit i hand kan jag tycka att jag skulle bytt jobb oftare än jag gjorde, nu höll jag mig i samma bransch från 1979 till 2015. Där fick jag nog av flera anledningar, sade upp mig och gick ut i arbetslöshet vid 59 års ålder. Dumdristigt kanske några tyckte, men jag ångrar inte en sekund av mitt val. Något nytt fast jobb fick jag inte, men några år att testa nya sysselsättningar, träffa nya härliga människor. Jag tog ut förtida pension efter något år, men dessa människor som jag träffade efter jag sade upp mig är nu många mina vänner, det gav mig också ett avstamp till volontärarbete att fotodokumentera i ett kulturhus nu efter min pensionering.
    Så lycka till, hoppas allt blir bra, annars har du min lösning på det hela 🙂

    Gilla

    • Tack.
      Tro mig. Hade jag haft de ekonomiska förutsättningarna skulle jag också valt arbetslöshet framför pendling. Tyvärr är att chansa på att få ett nytt jobb i dessa dagar en alldeles för stor risk. Vem vet, kanske storvinsten på Lotto är några dagar bort 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Det kommer bli bra, även fast det är tråkigt att pendla. Kan ju vara upplyftande att se nya vyer och träffa nya människor. Det att träna , gå till tandläkaren etc kommer du nog få till ändå ska du se.

    Gilla

    • Pendla är trist, men inte värre än de månader jag pendlade till Linköping. Det ekonomiska är värre. Nu tvingas vi köpa bil trots att vi egentligen inte har råd och det kommer få konsekvenser för bl.a. planerade renoveringar. Jobbet som sådant är som mitt nuvarande och arbetskamraterna har vi träffat de flesta och de verkar vara bra.

      Gilla

  3. På något sätt brukar det mesta lösa sig, även om det kanske inte alltid löser sig på det sätt man räknat med … eller från början önskade. Men löser sig gör det.
    Och man kan också vänja sig, även vid det som från början känns obekvämt eller oroligt.

    Mellan 2002-2004 var jag arbetslös efter nedläggningen av mönsterkortsfabriken här i Norrköping. Det blev den 3:e konkursen som jag fick uppleva och som åter igen ställde saker på ända.
    I två år kämpade jag med vad jag skulle göra åt situationen.
    Mitt gamla hantverksyrke som fotoretuschör hade gått ur tiden och fabrikerna var borta. Hade inget att erbjuda arbetsmarknaden och tankarna på att starta eget blev för svårt och tungjobbat. Som arbetslös är man dessutom rätt låst i vad man får göra.

    Tanken på att omskola mig och ta studielån satt långt in. Tyckte att vi hade tillräckligt med skulder.
    Men till slut gick det inte att göra på annat sätt. Tiden gick och snart skulle ”tåget gå” för möjligheten att få en utbildning värd namnet, så jag satte mig att grunna på en utbildning som garanterat skulle ge mig jobb.
    Jag var bland annat i Nyköping och tittade på en media-utbildning (KY – Kvalificerad Yrkesutbildning, hette det på den tiden), men insåg att tiden gått ifrån mig när det gäller den branschen. Var uppenbart för gammal och den kunskap jag hade om bild och form var förlegad. Bara ungt folk som tycker gammal kunskap är mossig.
    Istället blev det, något långsökt, en utbildning i Haninge. Datorstödd Mätnings- och kartteknik (också KY). Det var kopplingen till kartor som drog mig till den utbildningen, i kombination med bredden på innehållet. På den tiden var det lätt att få jobb inom mätning.

    I 2 år veckopendlade jag till Stockholm och bodde där i en lånad lägenhet. Det var tufft som attan att lämna familjen i veckorna, speciellt med allt som hände här hemma under den tiden och som jag inte kunde vara delaktig i. Men vi tog oss igenom det, både jag och familjen. Och vissa saker som jag trodde skulle bli extra jobbigt blev istället ganska bra. Som t.ex. själva pendlandet, både till och från Norrköping kring helgerna … men även de långa resorna kommunalt i Stockholm. Till slut tyckte jag nästan att det var behagligt med de slöa resorna där man kunde sitta i egna tankar och halvsova medan världen utanför fönstret flimrade förbi.
    Det hade jag aldrig trott från början.
    Jag tog mig igenom och jag fick nytt jobb efteråt …

    Blev lit långrandigt om min egen trasslande historia, men känns som ett bra exempel på att saker ändå kan bli rätt bra … hur mörkt det än känns från början.

    Jag hoppas att du ska finna att den nya tillvaron blir bra, trots allt. Och skulle det inte bli tipptopp så kommer du säkert att kunna hitta en lösning på det också.

    Jag får väl säg ”välkommen till Norrköping” då … 🙂

    Gilla

    • Tack för de inspirerande orden. Klart det finns värre saker i livet än att pendla till Norrköping några år, men det som svider är att alla inplanerade renoveringar i hemmet och kommande 60-årsresa får stryka på foten. Det hade givetvis varit värre om jag istället sagt nej till flytten och valt arbetslöshet.
      Då får jag tacka för välkomsthälsningen till Norrköping 🙂

      Gilla

  4. Det är svårt mes stora förändringar men det låter som om du tog ett klokt beslut. Trist med vad som följer med, andra tvångsändrade planer, men detta med bil kanske blir ett lyft, tänk vad lätt du kan slinka iväg på en fotoutflykt lite längre bort än du kan nå med cykel eller apostlahästar. Lycka till!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s