En historisk vandring

Längs de vägar jag vandrar med min kamera passeras mycket historia. En del är välbekanta för oss Nyköpingsbor, andra mindre välkända. Den här dagen företogs promenaden förbi platser där industrihistoria gett kommunen en plats på kartan, där tusentals Nyköpingsbor passerat revy och där våra förfäder satt märken sedan tusen år tillbaks.

Promenaden börjar på bron över TGOJ:s gamla spår.

TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg – Oxelösunds järnvägar) är ett fristående bolag och har sitt ursprung 1897 då Trafikaktiebolaget Grängesberg – Oxelösund (TGO) övertog en rad mindre järnvägsbolag längs sträckan Ludvika – Oxelösund. TGO:s verksamhet bestod då av bl.a. malmbrytning och ståltillverkning. Bokstaven J tillkom när man köpte upp alla mindre bolag längs sträckan i syfte att frakta järnmalm från Bergslagen till stålverket i Oxelösund. 2011 införlivades TGOJ i bolaget Green Cargo och gick därmed som namn i graven. Idag används TGOJ_banan av bl.a. Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg som anordnar resor med veterantåg till utvalda stationer längs rutten. Givetvis används fortfarande spåren till att frakta gods.

Bakom länken en bild från Oxelösunds järnvägsstation i början av 1900-talet.

Från bron där bilden ovan är tagen tar man sig till Nyköpings centralstation. Ursprungligen hade Nyköping inte mindre än tre järnvägsstationer. 1876 invigdes Södra station (vid TGOJ-banan) och 1986 stannade det sista tåget här. 1916 invigdes den Östra station och här pågick verksamhet fram till 1968 då den revs. Nuvarande Centralstationen invigdes 1915 och om politikerna får som de vill kommer också denna vara ett minne blott om tiotalet år. Bakom länkarna kan ni se bilder på samtliga tre.

Vesterlunds krog byggdes på 1730-talet och användes genom åren till både brännvinstillverkning och som vapensmedja. Idag kan den hyras som festlokal av allmänheten. Bakom denna länk kan ni se Blommenhovsvägen anno 1958 och det gula bostadshus intill Vesterlunds krog som numera är rivet.

Apropå Blommenhov så ligger hotell Blommenhof cirka hundra meter från byggnaden ovan. Här passerar jag ofta under mina promenader och jag skulle inte bli förvånad om frugan och jag tar in här under någon av de kommande bröllopsdagarna. Hur många vet att byggnaden köptes 1906 för att förvandlas till ett sanatorium för lungsjuka? Ända fram till 1958 användes Blommenhof till ändamålet. Här en bild från tidigt 1900-tal.

Promenaden tog mig vidare mot Oppeby och bron över Nyköpingsån mot Krikonbacken. Strax innan bron kan man svänga in på Sörmlandsleden och bara tiotalet meter in på denna kommer man fram till två runstenar. Det fanns en tredje, men när stenarna upptäcktes i ån 1935 var den så sprucken att man lät bli att resa den.

Den större stenen har ett ansikte inristat, förmodligen föreställande Tor och texten på den i översättning lyder ”Håmund, Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader, Öborg efter sin man. De ägde byn Släbro, Frösten (och) Rolv, dugande män”

Texten på den mindre stenen lyder ”Gerfast och Estfare reste denna sten efter Frösten, sin fader, och efter Vagn, sin broder. Bröderna åstadkom runorna”.

Hela området är historiskt intressant. Från platsen där dessa stenar står idag, fanns en 50 meter lång kavelbro (byggd av timmerstockar som läggs tvärs i vägens riktning) som leder till andra sidan, men också ett gravfält från järnåldern med gravhögar och stensättningar. En bit från platsen ovan ligger Släbro där man 1984 fann hällristningar och andra spår från bronsåldern. Tyvärr var ristningarna svåra att tyda under det väderförhållande som rådde när jag var där. Jag har dock sett dem tidigare och visst fascineras man av våra förfäders idoga arbete med att skapa dessa med dåtidens enkla redskap.

Fortsätter man promenaden bort från Släbro kommer man snart till en vacker byggnad som går under namnet Blåhamra. Det här var förr en ingenjörsbostad tillhörande Hargs fabriker och ses här på bild från tidigt 1900-tal.

Fabriken som ingenjörsbyggnaden tillhörde var bomullsspinneriet, här en bild från slutet av 1800-talet. Idag finns inget kvar av detta, förutom ruinerna av det lilla kraftverk som en gång låg här.

En bra bit från denna historiska plats ligger Nyköpings lasarett. Idag föremål för en omfattande ombyggnad, men den gamla och betydligt vackrare byggnad som en gång innehöll Nyköpings länslasarett står tämligen orörd. 1914 byggdes detta och var huvudbyggnad fram till 1967 då höghuset intill byggdes. I en av de små byggnaderna framför lasarettet bodde en av Nyköpings stora söner, Ulf Peder Olrog.

Då var min runda nästan avslutad och jag stod åter framför Centralstation.

Fast det blev en liten extra runda innan jag traskade hemåt. En av Nyköpings industrihistorias mest kända arbetsplatser ligger i närheten och dit tar man sig över en annan bro. Nämligen Sunlight. Idag hotell, konferensanläggning, gym, spa m.m. Då tillverkare av tvålprodukter och arbetsplats för många Nyköpingsbor. 1917 påbörjades byggnationen av fabriken och här pågick verksamhet fram till 1992 när också denna verksamhet, precis som på många industrier i stan, lades ned. Här en bild från 30-talet.

Så var denna historiska promenad till ända. Många anar nog inte vilken historisk skatt som Nyköping sitter på och som de flesta bara passerar utan att reflektera. Jag saknar personligen dåtidens charm och hade önskat att de styrande i kommunen haft insikten att bevara denna skatt istället för att riva och ersätta. Vilka turistmagneter hade vi i kommunen inte kunnat ha?