När andra permitteras och sägs upp från sina jobb, så jobbar vi för fullt där nere i Norrköping. Övertid varje vecka sedan uppstarten i mars och framtiden ser ut att bjuda på samma vara.
Jag är glad att jag gjorde valet jag gjorde, inte minst för att det nya företaget är seriöst, hårt satsande och med nya arbetskamrater jag verkligen trivs med. I dessa tider råder en viss ovisshet när det gäller arbete och ekonomi, så därför tar jag gärna några timmar övertid mellan varven. Visst finns det en baksida med att pendla 12 mil och 90 minuter varje dag och ovan på det ett antal övertidstimmar i veckan. Svårt att hinna med sysslor hemma och tröttheten kryper fram allt tidigare på kvällarna. Tur då att det finns saker som piggar upp, som…
…att på lediga dagar bege sig ut tidigt på morgonen för att insupa stillheten och det rofyllda innan staden vaknar till liv.
Så brukar jag göra på lördagsmorgnarna när en lång promenad företas innan det inhandlas färskt bröd på ett morgonöppet konditori. Ni har läst om detta förut, så det kanske känns tjatigt att åter ta upp detta på denna blogg. Fast jag tänker fortsätta att mata er med bilder och lite text från dessa härliga morgnar. Som att stå vid Slottsdammen och se solen stiga upp över Nyköpingshus vallar och hamnområdet.
Man kan förstås promenera till andra sidan av dammen för att där vända solen ryggen och blicka ut över den grönska som omgärdar dammen i den södra änden.
Har man så lite tid över innan konditoriet öppnar och morgonen är så där försommarljuvlig tar man sig förbi hamnbassängen och vidare mot hamnpromenaden.
För bara ett par månader sedan låg området på bilden ovan under vatten. Det fick nog många Nyköpingsbor att fundera över det här med strandnära bebyggelse, för döma av domedagsprofetiorna kommer vattenståndet att öka drastiskt. Kanske inte under våra levnadsår, men under våra barnbarns. Fast även profeter kan ha fel, väldigt ofta dessutom.
Här, på denna bänk, har jag suttit många gånger med min kamera. Ibland lite frusen när jag med kameran placerad på stativ försökt fånga soluppgången under vinterhalvåret. Svårt att hitta en bättre plats i stan för detta ändamål. Jag har också suttit här på sommaren, njutit av värmen och fotograferat svanar som sakta passerat förbi. Fast denna bänk är inte bara platsen för hobbyfotografer och soldyrkare, utan också för kärlekspar som omfamnar varandra framför den nedgående solen och den där lite mer törstiga skaran av medborgare som köar utanför en viss butik klockan 10 varje morgon.
Lite längre bort på denna promenad kan man stå på bron över vallgraven och blicka bort mot kanotstation…
…eller så kan man vända 180 grader och blicka ut över vallgraven och den nya bebyggelse som inte längre är så ny i jämförelse med alla dyra bostäder som växer upp i detta grannskap.
En liten blick över vattnet och varför jag tog denna bild vet jag inte, men det gjorde jag.
Kanske den symboliserar något eller så tyckte jag bara att…ja, vadå?
Klockan närmade sig nu 06:00 och det var dags att traska upp mot centrum och Ohlsons konditori. Paviljongen på Täcka udden har nyligen renoverats och det var välbehövligt. Låt nu stans mindre begåvade individer hålla fingrarna bort från denna lilla byggnad. Inget klotter, inga initialer inristade med kniv eller brännmärken som åstadkommits med cigarettändare och tändstickor. Låt paviljongen stå där och låt paviljongen bli den plats där Nyköpingsborna kan sätta sig ned och filosofera över livets alla nycker.
I morgon är det söndag och SMHI har utlovat sommarvärme. Då sätter jag mig i bilen för att ta mig sex mil till Händelö och ytterligare ett övertidspass. Inte så kul, men nödvändigt och en liten ynnest i dessa dagar när coronapandemin fått många företag att agera på ett trist vis.
