Från sol till moln

Söndagen inleddes med ett strålande väder och strålande väder i kombination med ledighet brukar numera vara liktydigt med vandring.

Så också idag och målet för dagens vandring var grannstaden Oxelösund och delar av etappen 44:3.

Etappen ifråga är uppdelad i tre mindre etapper. Vid Brannäs våtmarker kan man ta sig runt 5 km, men sedan får man ta sig till andra sidan kuststaden för att fortsätta vandringen runt Femöre. Det var här vi inledde vår vandring och platsen för detta var fiskehamnen på öns östra del.

Oxelösund är en kuststad med en stor hamn, en spännande fiskehamn, flertalet bad och vandringsleder som löper runt i utkanten av staden. Oxelösund har i många år haft ett rykte som man egentligen inte förtjänat. Visst har här funnits många sociala problem och industrier som spyr ut föroreningar som påverkar naturen. Dock är det dåliga ryktet på väg att förbättras och Oxelösund förtjänar att lyftas fram för det som är fint. Femöre är ett sådant område.

Kuststad innebär båtliv och här slår Oxelösund den större grannstaden Nyköping på fingrarna.

Sörmlandsleden börjar på grusväg och fortsätter på asfalt. Vi gjorde en avstickare till Femörekanalen som leden inte passerar, men man måste bara ta en bild av denna när man ändå är i trakten.

Snart viker man dock av och fortsätter på leden som nu omgärdas av en blandskog. Stigen man går är ganska lättgången, förutom en passage där man får ta sig upp för en brant där det kan vara bra att ta hjälp av ena handen. Det är fantastiskt att röra sig i en skog där bara naturens ljud hörs och fåglarnas kvitter följer med längs färden. Frugan som fått ett genuint intresse för fåglar hade förstås med sig kikaren. Man hör fåglarna väldigt väl, men de har en sällsynt förmåga att göra sig osynliga. Några fågelläten har t.o.m. jag lärt mig och då talar vi om fåglar som brukar komma till vårt lilla fågelbord vid altanen. Blåmes är en sådan. Så värst många fåglar såg vi dock inte, trots idoga försök med kamera och kikare.

Apropå kamera så låg min systemkamera kvar hemma och jag bar istället med mig min Nikon Coolpix 9000. En bra kamera förvisso, men den har inte samma möjligheter som min Nikon 7100 och bilderna man tar blir som bilder ofta blir med digitala kameror, vilket i.o.f.s. inte märks förrän man förstorar dem.

En bisak i sammanhanget.

Vandringen fortsatte nu i mer öppen terräng och i denna öppna terräng stöter man på detta gamla, men fallna träd.

Snacka om rötter!

En liten kort sträcka i mer tät skog…

…innan man passerar en asfalterad parkeringsplats och fortsätter ut på bergsknallarna intill havet.

Här stannade vi och intog vår matsäck och sämre utsikt vid matbordet kan man ha.

Vi satt i lä och tur var väl det, för blåsten tog i och gjorde det hela lite småkyligt. Vi satt där och tittade på måsar som nästan syntes stå still i luften (säger man stå still i luften?) när de mötte motstånd av de hårda vindarna. Vita gäss slog upp mot klipporna och det kändes inte som att den andra veckan i juni precis inletts.

Från denna steniga del av etapp 44:3 fortsätter man genom en vackert upplyst lövskog som gränsar till en hage där får går och betar.

Strax efter platsen på bilden ovan är man ute på asfalterad väg, en väg som jag både cyklat och åkt bil på många gånger. En smal väg som leder ut till Femörehuvud där den sista av de tre etapperna på Sörmlandsledens etapp 44:3 går. Jag var själv ute på denna rundslinga för några veckor sedan. Du kanske läste det inlägget och då vet du att slingan bygger mycket på den militärhistoria som döljer sig i berget längst där ute på ön.

Den här delen av leden är ganska kort, men innehåller mycket kultur, historia och givetvis vackra vyer. Här i lä för vinden var det ganska skönt att slå sig ned en stund. Vatten, det är något visst med vatten.

Snart blir leden ganska kuperad och i denna kuperade terräng stöter man på flera av de militära föremål som numera utgör en del av en nedlagd epok i svensk militärhistoria.

Från pjäsen på bilden ovan har man också en väldigt fin utsikt över havet. Klippan i bild brukar utgöra ett av våra mål när sol och bad hägrar under varmare sommardagar än denna. Jag tycker bilden förmedlar de lite kyliga vindar som drog in över Femöre.

Stigen fortsätter förbi fler militära föremål och är ganska kuperad på detta avsnitt. Snart kommer man fram till ett av kommunens mest fotograferade objekt. Fyren vid fyrvaktarens hus.

Det var väldigt mycket folk som besökte just detta ställe, även om det inte syns på bilden. Förvånansvärt och glädjande nog många barn. Pågående pandemi kanske ändå kan få barnen och ungdomarna att lämna datorn, tv-spelet och mobilen för att istället upptäcka det vackra som finns bara några kilometer från hemmet.

Rundslingan på ca 2 km tar slut nere vid fyrvaktarens båthus. En rundslinga som är kort, men väldigt trevlig att gå.

Från Femörehuvud fortsätter man genom en skogsdunge där vi brukade cykla på vår väg hem till Nyköping. Jag misstänker att den cykelturen gjorts för sista gången när vi nu har bil, eller…?

Åter är man nere vid en av de småbåtshamnar som ligger ute på denna ö och med bilden på frugan som tar en bild på myllret av båtar avslutas detta inlägg. Lite drygt 8 km blev det och med raster och fotograferande tog det 2 timmar och 50 minuter att ta sig runt. En vandring som inleddes i sol och avslutades under moln.