Söndagen till ära valde vi att vandra en bit på Sörmlandsleden framför att tillbringa timmar med sol och bad.
Målet för dagen var etapp 38, men ska jag vara ärlig var det delar av den 7 km långa etappen som stod på programmet. Dels för att värmen kräver sin rätt, dels för att vi hade andra åtaganden under dagen och dels för att hinna förbereda oss inför kommande arbetsvecka.
Vi tog oss till Västra Kovik som ligger i slutet av den här etappen och valde att vandra i motsatt riktning, om det nu finns något som heter så? Vi gick således i riktning mot Lilla Uttervik, men valde att ta en väldigt kort rundslinga som ligger i anslutning till etappen. En liten slinga som bjöd på både historia och vackra vyer, så inte blev vi besvikna trots denna ”light-version” av etapp 38.
Ganska snart är man uppe i skogen och uppe på en sluttning springer man på de första spåren av svensk historia.
Inte bara en, utan två stensättningar finns där mitt ute i skogen. Under de tusentals år som gått sedan dessa restes, ska man ha i åtanke att havet sträckte sig längre inåt land än idag, så därför får man ana sig till att de människor som levde här på järnåldern inte behövde släpa dessa stenar så långt.
Det är svårt att hitta information om dessa bägge stensättningar, då ingen verkar veta varför och hur de placerades där.
Härifrån går leden ned i en liten sänka och i denna sänka passeras ytterligare historiska minnesmärken.
Precis. Under dessa stenar som placerades här för 2000 till 2500 år sedan kan både kvarlevor av människor och deras ägodelar ligga begravda. En hisnande, men spännande tanke, som får åtminstone mig att drömma om tidsmaskiner som kunde ta oss tillbaks i tiden…om man nu egentligen vill det?
Strax efter detta röse bär det lite uppåt igen.
Ute i skogen finns det lite alternativa vägar, både markerade och omarkerade sådana. Då vi inte tänkte ta hela den 7 km långa sträckan valde vi lite alternativa stigar…
…för att så småningom ta oss upp för en brant och lite svårgången stig som leder upp på det 65 meter höga Gullängsberget. Lite jobbigt och inte minst svettigt i den värme som rådde.
Fast utsikten på toppen av berget gjorde att man glömde svettpärlorna i ansiktet och fläckarna under armhålorna.
En helt magisk utsikt över Bråviken, Tunabergshalvöns kuststräcka och bort mot Händelö där min nya arbetsplats ligger, väntar de som tar sig upp på berget via denna extraslinga. Vi hade ingen matsäck med oss på promenaden, annars hade denna plats varit gjuten som rastplats. En stunds vila och vyer man bara måste beskåda hann vi dock med.
När man står på en svensk bergstopp och blickar ut över det vackra land vi bor i, så inser man hur lyckligt lottade vi är. Man önskar att alla medborgare i detta land insåg det. Att man bara för en dag kunde lämna mobilen, datorn, tv-spelet och allt elände som möter oss i vardagen. Man mår bättre, man känner sig lyckligare och man känner hur de positiva tankarna flödar genom huvudet.
Här uppe på toppen finner man ytterligare ett historiskt minnesmärke.
Ett enormt röse som av informationsskylten att döma legat här i 3 000 år och vars syfte kan läsas på denna.
Intressant så det förslår.
Efter röset på bilden går stigen nedför berget igen. Nedfarten är betydligt mer lättgången än uppfarten. Det beror givetvis på vilken väg du väljer att ta dig upp hit, men jag tror det flesta hittar hit på samma stig som vi.
Cirka 2,5 km är denna ”light-version” vi valde att vandra. En av de kortare sträckor vi gått och kommer att gå på Sörmlandsleden. Icke desto mindre trevlig och intressant och tillbaka vid Västra Kovik väntade en halvtimme i solen och ett härligt svalkande bad.
Är ni intresserade av minnesmärken, runor och annat historisk som finns att skåda i Nyköpings kommun, rekommenderar jag den här e-boken. ”Hugget i sten” heter den och är mycket läsvärd om du hyser samma intresse som jag över svensk historia och våra förfäders liv. Ett helt kapitel handlar om dessa stenrösen jag berättat om i inlägget och röset på Gullängsberget behandlas med både text och bild på flera sidor.
Härligt … och bra jobbat i solen och med andra saker på schemat!
Vi har rört oss väldigt lite denna helg. Det måste vi ta igen …
Ha en fin vecka
(Jag är personligen lite rädd för värmen som spås komma under veckan. Gillar inte värme när det går upp över 25 grader.)
GillaGilla
Lätt att slappna av under långhelger och inte minst när vädret är strålande. Vi hade bestämt redan innan att vandra på söndagen, men platsen i sig blev spontan.
Roas inte heller av extremvärme längre och i synnerhet inte när man jobbar. Ha en fin vecka och kryp in i skuggan som jag tänker.
GillaGillad av 1 person
En skön vandring med intressanta platser och fin natur. Jag tillhör också dem som är intresserad av historia och fastnar alltid med tankarna vid såna här platser 🙂
GillaGilla
Ja, det är lätt att låta fantasin löpa vid platser som våra förfäder anlade år dazumal.
GillaGillad av 1 person