Mellan hägg och syrén

I lördags genomförde vi en länge planerad heldag tillsammans med brorsan och hans flickvän. Den var lite väderberoende, så gissa om det tittades flitigt i våra väderappar för att se om dagen kunde genomföras i sin helhet. Det kunde den.

Nu är väderappar som politiska löften. De varierar beroende på vilken man har installerad och de lovar ett ena dagen, bara för att lova något annat dagen efter. Svårt att veta hur verklighetförankrade väderapparna är innan dagen D verkligen är där.

Nu kanske inte rubriken synkroniserar direkt med innehållet, men är det inte där vi är nu? Häggen blommar för fullt och nu väntar vi på att syrénen ska göra detsamma.

Heldagen jag nämnde skulle inledas med en längre vandring och därav väderberoendet. Det var inte tänkt att vi skulle hoppa in i bilen för att genomföra denna en bit från Nyköping. Nej, vandringen utgick från vår radhuslänga för att företas på mindre vägar strax utanför Nyköping och avslutades också hos oss.

Vi passerade genom landskap som vittnade om vårens ankomst och som luktade så där fräscht det kan göra efter nattens myckna regn.

Ni ser på bilderna ovan att regnet hängde i luften, men jag kan redan nu avslöja att vi klarade oss, förutom några enstaka droppar som fuktade våra pannor i slutet av vandringen.

På vägen passerade vi öppna landskap, ängar som såtts med olika grödor, Rapsfält som sakta börjar inta sin härligt gula färg, det gamla torpet Åtorp som tillåtits förfalla, försvarsanläggningen Kila-kastalen med sina anor från 1200-talet och Kilån som var farbar långt upp i den sörmländska landsbygden för hundratals år sedan, Nyköpings högsta punkt och bland nyfikna kor.

Det var en enkel vandring, något kuperad i slutet. Den passerade genom öppna landskap, genom skogen, upp till toppen på skidbacken, nedför denna, på smala spångar och förbi naturreservatet Lindbacke ni som följer bloggen numera lärt er namnet på.

Det blev en härlig vandring där regnet så tacknämligt höll sig borta. Två stopp på vägen blev det. Ett för kaffe och kaka vid den historiskt intressanta kastalen, samt ett på stans högsta punkt där smörgås och kyld dryck förtärdes. Ganska exakt 15 km lång blev vandringen och det tog knappa fem timmar att genomföra den, inklusive de två stopp vi tog.

Senare under dagen följde god mat, god dryck, kortspelet Gabong (rekommenderas) och mycket skratt. Inte konstigt att vi ser nöjda ut där vi står på toppen av Ryssbergen med Nyköping i bakgrunden.