Semestermål – del 2

Det andra av tre platser vi besökte under semestern var det planerade. Kalla det riddarborg eller sagoslott, men byggnaden är unik i Sverige.

Jag talar om Stora Sundby slott i Eskilstuna kommun. Jag har sett bilder på slottet och längtat efter att få åka hit och nu äntligen blev det av.

En fantastisk anläggning som sedan 1888 ägs av familjen Klingspor. Stora Sundbys ägor sträcker sig över 3 700 hektar mark och 1 450 hektar vatten. Att det kostar att driva en anläggning som denna råder det inget tvivel om, men sju av familjemedlemmarna tillhör Sveriges 100 rikaste adelspersoner, så pengar finns.

Det finns också cirka 70 byggnader som används som permanentboende, fritidshus eller för gårdens ändamål.

Givetvis har ägor av denna dignitet ett eget café.

Vi hängde mer eller mindre på låset till detta sommaröppna café som är inhyst i en del av gårdens gamla orangeri. Det var inget större utbud av bakverk, men det som fanns smakade oerhört gott. Mat och dryck brukar ofta smaka bättre utomhus och i en sån miljö som vid Stora Sundby slott, extra gott.

Efter lite vila och näring fortsatte vår utforskning av slottets ägor. Givetvis vilar det gammal historik i markerna man beträder.

På 1200-talet uppfördes här ett enklare försvarsverk som under årens lopp byggdes ut till en borg. Ruinerna av denna finns att skåda en bit från det nutida slottet. I närheten av dessa ruiner står också en runsten där inskriptionen lyder som följer: ”Sten, Fastulv, Härjulv reste denna sten efter Gerv, sin fader och efter Ullvid, Gervs broder. Kumlet gjorde kloka söner av Holmlög”. Ordet kummel har jag googlat på och kommit fram till att det betyder sjömärke.

I utkanten av ägorna finns våtmarker och en stor djurhägn med rådjur, mufflonfår och hjortar.

Djurhägnet får man gå in i och följa de stigar som där finns. Förhoppningsvis får man se några av de djur som där vistas. Jag hade inte räknat med att fota annat än byggnader och landskap, så jag använde mitt standardobjektiv på 18-50mm på resan. Givetvis skulle jag haft mitt zoom-objektiv för visst såg vi djur. Bilderna nedan blev de bästa och då förstår ni att jag inte kom så nära som jag önskat.

Inga mästerverk således och visst är det typiskt att man lämnar kvar det mest användbara objektivet hemma. Fast det är ändå en härlig känsla att komma så pass nära dessa djur, att stå en bit ifrån och se varandra i ögonen innan de lommar iväg in i buskagen.

Det som grusade upplevelsen är den att gården arrangerar jakt, både i denna hägn och på markerna utanför. Jakt är bra för att hålla bestånden på en nivå som gynnar dem själva, men för nöjes skull…

Fast det är förstås slottet som tilldrar sig störst uppmärksamhet.

Närmare sagoslott eller riddarborg kommer vi inte i Sverige.

På 1400-talet började man bygga på slottet som då ersatte den borg jag tidigare nämnt. I mitten av 1500-talet stod det färdigt, men inte i den skepnad den syns i idag. På 1800-talet köptes slottet av greve Carl De Geer, en av dåtidens förmögnaste män. Hans hustru var inte imponerad av utseendet och ville att slottet skulle inspireras av de riddarborgar som genom århundradena uppförts runt om i Europa. Ritningar skickades till England och snart påbörjades bygget som tog 16 år att genomföra.

1848 stod så slottet färdigt i sitt nuvarande skick. Det fanns också en tanke bakom. De fyra tornen ska symbolisera de fyra årstiderna. Slottets 52 rum ska symbolisera årets veckor och de 365 fönstren årets dagar.

Själva slottsträdgården kanske inte imponerar. Inte om man jämför med andra svenska slott och herrgårdar, där stora blomsterarrangemang, figurklippta buskar och mäktiga fontäner utgör ögonprydnad.

Man kommer inte heller riktigt nära, då slottet är privatägt och skyltar proklamerar att tillträde är förbjudet. Således kan man inte besöka innandömet, annat än i förhandsbokade visningar med minst 20 personer.

Jag blev inte besviken och har ni vägarna förbi ska ni givetvis svänga av vägen och ägna någon timme åt att traska runt i ägorna. Förslagsvis under sommarhalvåret.

Det var en varm dag (vilken har inte varit det denna sommar?) och efter några kilometer på vår väg tillbaks från slottet svängde vi av vägen och tog ett underbart och svalkande dopp på en badplats vid Hjälmaresund.

Därefter for vi vidare mot nästa mål som inte ligger alls långt från slottet och som var av mer spontan karaktär.