En dag vid våtmarken

Mellan Nyköping och Oxelösund – närmare Oxelösund än Nyköping – ligger en våtmark. Närmare Everglades i Florida kommer man inte i vår del av Sverige. Ni som följer den här bloggen har, precis som jag, varit där förut och varje gång hittar man något nytt.

Våtmarken heter Brannäs och vimlar av djur i alla storlekar som alla rör sig bland den frodiga vegetationen.

Till skillnad från Everglades behöver man inte stöta på alligatorer, giftormar, stora spindlar, pumor och andra djur man inte vill stöta på under sin promenad. Jag har besökt Everglades vid två tillfällen och även om inte djurlivet är detsamma så är vegetationen ganska snarlik.

Den här dagen stötte jag inte på några fyrbenta eller ringlande djur och inte heller så många av de insekter som trivs här. Fast några av dem fastnade på bild, om än ogärna.

Fast det är fåglar man stöter på allra oftast. De finns här i mängder, även om de mindre arterna hörs mer än de syns. Det var just de mindre arterna jag ville fota och givetvis någon av de rovfåglar som håller till här.

Det blev dock mest de allra vanligaste arterna, men man måste även bedåras av dem. Som denna mor med sina ungar som simmade iväg precis när jag höjde kameran till ögonen.

De som hördes mest var givetvis de olika måsarterna (om tärna nu är en mås?). Deras högst irriterande läte följde med under hela promenaden. Ingen favoritfågel, men ändå ganska vacker…på sitt sätt.

Högt uppe i ett av de kala träden satt en skarv och spejade ut över våtmarken…

…och ute i havet stod en annan och njöt av utsikten.

Bakom skarven syns en svan simma och just svanar är kanske den vanligast fågelen vid Brannäs våtmarker – efter måsarna förstås.

Vad gör det när svanen kanske är Sveriges vackraste fågel och dessutom kanske den mest fotogeniska. Konsten är att invänta rätt läge för att fånga dem i situationer man sällan ser. Jag väntade i en halvtimme på att den här svanen skulle bre ut sina vingar likt seriernas änglar. Den gjorde det när jag var på väg mot fågeltornet, men inte när jag väl kom dit.

Hoppet stod till en annan svan som kom simmande, men han/hon valde att plaska runt i vattnet som garanterat var svalare än den varma luften och jag hade inte tid att vänta.

Lite gymnastiska övningar under lunchrasten fick bli de bilder på svanen som stack ut något. Jag fick bära med mig bilderna jag tog på svanarna utanför våtmarken, som väl ändå blev lite mer actionfyllda än de på kompisarna i de mer gyttjiga pölarna.

Det blev inga bilder på småfåglar. Självklart finns de där ute och lika självklart är att man kan fånga dem på bild om tiden och rätt utrustning finns med. Jag hade varken eller den här dagen. Så lite besviken vandrade jag åter mot bilen när jag hör ett ljud högt ovan mitt huvud.

Jag ser något stort flyga däruppe och hoppet går till de havsörnar som håller till i utkanten av våtmarken. Jag höjer kameran mot ögonen och zoomar in så mycket det går. Besvikelse, ingen örn, utan en häger. Hägrar finns det gott om vid Brannäs våtmarker, men så gör det också i centrala Nyköping där de håller till vid ån. Särskilt exklusivt är det m.a.o. inte.

Om det var fågeln på bilden ovan vet jag inte, men strax intill parkeringen susade det till strax till höger. En häger kom flygande och försvann ur sikte bakom den höga vegetationen. Jag hann inte riktigt följa den med kameran, men det blev den sista bilden från dagens besök vid Brannäs våtmarker mellan Nyköping och Oxelösund.