En smakrik avslutning

Trots att jag är född och uppvuxen i trakten, finns det fortfarande outforskade områden jag inte besökt. Trots att jag genom åren passerat detta område hundratals gånger, var det i helgen första gången jag, och givetvis frugan, gav mig ut på en kort vandring i denna delen av Nynäs naturreservat.

Nynäs naturreservat sträcker sig över ett stort område och är ett av Södermanlands största. Gisesjön, Nynäs slott, Sandviks badplats och några sträckor på Sörmlandsleden tillhör de mest besökta attraktionerna inom reservatet. Det finns också mindre kända begivenheter att utforska. Ett av dessa är den cirka 2,5 km långa Trobbostigen och det var den vi gav oss ut på.

Lite höstkänsla mötte oss tillsammans med en natur som bara väntar på den riktiga köldknäppen och säsongens första snö.

I sanningens namn var det inte meningen att vi skulle ta just den slingan, utan delar av en mer bekant led som vi vandrade för ett par år sedan. Nu gjorde vi dock avstickaren och det blev en ganska nöjsam vandring, om än lite för lätt.

Vi passerade de kullar man ser från huvudvägen, tittade beundrande på de väldigt gamla träd som kantar stigen och tog oss in i skogen på en relativt blöt del av leden.

På andra sidan skogen ligger en plats jag redan som ung hörde mycket om. Dammluckorna mellan Trobbofjärden och Stäksundet. Här ryktades det om god fiskelycka, inte minst när dammluckorna öppnades. Än idag har bekanta nämnt just denna plats i fiskesammanhang. Nu stod jag här för första gången, dock utan intentioner att fiska.

Här fanns en grillplats och bänkar uppsatta, så jag förstår att platsen är välbesökt. Härligt också att se den totala frånvaron av vandalisering och skräp. Kreativiteten av denna utsmyckning kanske får besökare att göra det man förväntar sig att de ska göra.

Tanken var att vandra vidare på leden och ut mot fågeltornet vid Furholmen. En rundslinga där man också kan se rester av gömmor för sjöflygplan från 2:a världskriget. Vi fortsatte ut på den slingan, men vände ganska snart när stigen blev allt lerigare och svårvandrad. Vi får spara den delen till nästa sommar.

Nu vände vi, gick några tiotals meter och vek av på gångstigen mot Nynäs brygga. Snart kom vi upp på högre höjder och kunde därifrån blicka ut över Hundkroksviken där bryggan och tillhörande badplats ligger.

Vi kom så fram till en ödslig badplats och båtbrygga. En övergiven båt låg fortfarande kvar vid sin boj, annars var det tomt.

Inga människor syntes heller till vid den lilla badplatsen. En plats där jag tillbringade många sommardagar i min ungdom. En liten badplats som än idag är populär hos många och den är fint iordninggjord, så det är nog inte så konstigt.

Vi tyckte det kändes skönt att det var tomt på folk, för vi hade ett ändamål med detta besök. Vi gick upp till parkeringsplatsen och hämtade den lilla packning vi hade med oss. Vi hade nämligen planerat att avsluta vandringen med att grilla korv.

Å nog är det så att korv smakar extra gott när man grillar den över öppen eld invid ett vatten som brusar lite lätt i bakgrunden. Det finns en mening med livet trots allt.