Ett sommarparadis i höstfärger

De senaste inläggen har visat bilder från min uppväxt ort Tystberga och även från naturreservatet Nynäs som ligger inte långt därifrån. I detta inlägg får ni ta del av ett sommarparadis som ligger ganska mitt emellan nämnda platser.

Den här grusvägen leder till ett av stoppen i detta populära område.

Precis som nämnda Nynäs är denna plats ett naturreservat. Ett naturreservat som baserar mycket av sin verksamhet på att bevara det gamla.

En del av er besökare har redan listat ut var jag befann mig denna dag. För er andra kan jag berätta att naturreservatet ifråga är Stendörren.

Jag nämnde att man här försöker bevara mycket av det gamla, men bilden på utställningslokalen Naturum kanske får er att fundera.

De flesta naturreservat av dignitet brukar hålla sig med ett Naturum i vilka man kan ta det av den flora och fauna som omgärdar dessa områden. Givetvis får man sig också en lektion i både viltvård, hur naturen fungerar och annat som de flesta borde få del av.

Fast så här års är Naturum stängt och antalet besökare bara en bråkdel av sommarens. Det nybyggda utsiktstornet har inneburit ett lyft. Det stod ett här förut, men det revs för några år sedan p.g.a. dess instabilitet och i några år fick besökarna klara sig utan.

Stendörren är förstås mycket vatten. Här fångat med olika inställningar, bländare och ljusförhållanden.

Stendörren är också en plats för historiska återblickar. Mycket handlar om sjöfart och man kan både läsa sig till och se bilder från 1900-talets begynnande år när här låg en krog, när man forslade ut kor på bete på de öar som ligger utanför kusten och givetvis mycket om fiske.

Idag är det få gårdar som torkar sitt hö på gamla och hederliga höhässjor. Det gör man här, men då i utställningssyfte. Man har också satsat på att omgärda de fastigheter som här finns med gärdsgårdar.

Att vandra runt i naturreservatet är i många stycken en återblick till det Sverige som en gång var. Det är bara att tacka alla de som har vett att utveckla områden som Stendörren i syfte att just bevara.

Mellan den här delen av Stendörren och det intilliggande kan man välja att gå tillbaka på grusvägen eller ta genvägen över denna träspång som passerar genom en hage där det på sommaren betar både får och kor.

Jag valde spången.

Stendörren är ett sommarparadis. Ett väldigt populärt ställe för närboende och turister som kommer hit i mängder i både båt och med bil. Vill man bada brukar man ibland få trängas och vill man ha en bra plats på klipporna måste man vara ute i god tid eller ha en väldig tur.

Denna lite gråmulna höstdag var det tämligen glest med besökare. Ensam var jag dock inte, utan jag mötte både äldre par, småbarnsfamiljer och faktiskt ett antal turister som samtalade på både tyska och engelska.

Visst måste man fascineras av denna vackra natur.

Givet är att Stendörren gör sig bättre visuellt under en sommardag eller möjligen under senvåren, men är du inte intresserad av sol, bad och värme, kanske hösten är en bättre tid att besöka naturreservatet. Ta med en kaffekorg eller något att grilla och njut av Sverige när det är som bäst.

Fast visst längtar man lite efter ett svalkande dopp, att få torka på varma klippor och släcka törsten med något kallt att dricka. Den tiden kommer, men det tar ett tag.