Där gick jag en gång

Bara 100 meter från vår enkla bostad ligger Nyköpings gymnasieskola. Eller rättare sagt en av dem. Det finns enskilda gymnasieutbildningar i andra lokaler runt om i stan, men det här är den stora skola som kallas Nyköpings gymnasium. Här gick jag en gång i tiden, men det har hänt saker sedan dess.

Nu ska jag inte tråka ut er med fakta om mina 3 år på den Naturvetenskapliga linjen. Det här inlägget kommer att fokusera på de bilder jag tog denna vackra vinterkväll.

Denna vackra vinterkväll infann sig inte idag, utan i helgen. Den uppmärksamme ser snön ligga på marken och när detta skrivs finns det bara ett fåtal smutsvita högar utspridda i stan.

Nyköping hade två stora gymnasieskolor fram till för några år sedan. En för teoretiska linjer och en för mer praktiska. På den sistnämnda tillbringade jag tre bortkastade år. Bortkastade för att mina förhoppningar om en framtid som arkeolog eller astronom grusades långt innan jag tog studenten. Mina betyg räckte helt enkelt inte till, men det är en annan story.

Skolorna slogs ihop för att främja mångfalden. Elever från alla stadsdelar skulle nu samsas på en och samma plats. Denna storskaliga dröm gäller också Nyköpings högstadieskolor som alla slagits ihop till en stor skola.

Det har inte gått som politikerna önskade, inte alls, men det är en annan story.

Cirka 1 600 elever går här idag. Jag tror personligen på det småskaliga där alla elever känner varandra, där man är du med lärarna och där eleverna känner sig trygga. Kanske beror det ställningstagandet på att jag själv är uppväxt på landsbygden och gick på en skola med 200 elever. En skola som hade starka band till både föräldrar och föreningar på orten.

Nu ska jag inte tjata mer om detta, då studenten ligger långt bak i tiden.

Det blev några hyfsade bilder den här småkalla vinterkvällen och det var det egentliga syftet med min promenad och detta inlägg.