En plats i mitt hjärta

Det finns platser jag gärna återvänder till. En av dessa är området frugan och jag besökte i söndags.

Är ni från Nyköping eller Oxelösund, känner ni säkert igen platsen genom denna skylt som sitter vid områdets entré.

Nej, det är inte Everglades i Florida, men det är lätt att drömma sig bort till detta enorma träskområde när man vandrar här.

Platsen är förstås Brannäs våtmark strax utanför Oxelösund. Här passerar en av Sörmlandsledens mer lättgångna sträckor så mer vana vandrare samsas på stigen med både barn och pensionärer som bara är ute efter en naturupplevelse.

Brannäs anlades så sent som 1993 och var den första fullskaliga våtmarken i Skandinavien.

Den gröna färgen i löven, i bladen, i gräset och sjögräset var påtaglig. Den här tiden på åren är riktigt härlig. Det lite bruntrista genomgår en klorofyll-fylld förvandling som man inte kan annat än älska.

I utkanten av våtmarken ligger Östersjön. Kan inte säga att badsuget fanns där, men snart så… Lite kallare vindar mötte oss, så vi vände och tog oss genom skogen och tillbaks till våtmarkens stig.

Det finns mycket att vila ögonen på. Både genom kameran, kikare och mobilen.

Det är inte bara naturen som charmar. Djurlivet är rikt. Insekter, fjärilar, trollsländor, krälande djur, simmande djur, fyrbenta djur, men framför allt flygande. Fåglar är de som dominerar och här finns de gott om dem i både vatten och skog. De flesta hörs mer än de syns, men några ställer gärna upp på bild.

Det smakar alltid bra med en fika i moder natur. Vi njöt av medhavd fika och en värmande sol som lyste upp våra ansikten. Vi tog en rast inför de stora utmaningarna.

Det finns gott om fåglar i Brannäs våtmark. Inte bara små, utan också stora. Det finns havsörn. Jag har sett dem, men inte den här dagen. Dock seglade en annan rovfågel en bit från oss. Som vanligt på lite för långt avstånd, men med teleobjektivets hjälp kom jag lite närmare. En gissning, men kan det vara en fiskgjuse?

En annan storväxt fågel är hägern och denna art finns det gott om.

Det finns också andra djur som tar sig fram med hjälp av vingar. Som de alltid fascinerande och vackra fjärilarna. Här en Aurora-fjäril.

Nedan ser ni också en Aurora-fjäril, men en hona.

Fjärilar är ofta en utmaning att fota. De har svårt att sitta still en längre tid och svävar gärna iväg innan man hunnit få kameran i ordning. En ännu större utmaning är att fånga dem i flykt. Jag gjorde ett försök, rattade in en slutartid på 1/2000 och auto-ISO. Siktade in mig på Aurora-fjärilarna som det fanns gott om och lyckades fånga denna på bild. Det blev den mest lyckade.

En trevlig förmiddag led mot sitt slut och vi började vandra mot bilen. Där på marken låg den stilla i ett försök att gömma sig.

Så nära att likna en orm utan att vara en orm. Denna kopparorm, eller kopparödla, var nog den längsta jag sett och låg blixt stilla i ett försök att spela osynlig. Visst hade jag hellre sett att det var en snok, huggorm eller hasselsnok, men då är det tveksamt om jag lagt mig på marken för att få en mer närgående bild.

Några trevliga timmar var över. Tveklöst är dessa naturupplevelser som manna för själen. Man blir som en annan människa, man samlar på sig kraft inför kommande arbetsvecka och man glömmer fullständigt bort alla tråkigheter man får ta del av i TV-nyheterna.

Brannäs. We will be back!