Från känt förbi något okänt

En något kryptisk rubrik, men ni kommer att förstå. När temperaturen klättrar upp till 25-30° är det ganska naturligt att tillbringa timmar vid sjön. Många har gjort det de senaste dagarna, men man kan också ge sig ut på en vandring i kända marker där något för mig okänt dök upp bakom kröken.

Om det är så smart att bege sig ut på vandring i sådan värme får var och en avgöra. Vi gjorde det i alla fall och vi tog en runda som vi egentligen planerade tidigare i år, men där vi lyckades ta fel runda. Lurade av en något tvivelaktig informationsskylt, måste sägas till vårt förslag.

Malmarundan är 7,5 km och med en liten avstickare blev det en vandring på 8 km. Malmarundan kanske inte säger så mycket, men jag väntar med att avslöja var den går.

Inledningen företogs på en asfalterad väg och mellan en allé av träd jag inte vågar gissa namnet på.

Första två kilometerna går just på asfalterad- och stundtals ganska trafikerad väg. Kanske inte så kul, men det vackra sörmländska landskapet som breder ut sig vid sidorna gör det hela mycket lättare.

En skylt intill vägkanten varnar för ett allt vanligare djur som jag inte skulle vilja möta med ungar i släptåg.

Några vildsvin stötte vi aldrig på och överhuvudtaget lyste fyrbenta djur med sin frånvaro på ett sätt som tyvärr blir allt vanligare. En hare skuttade förbi när vi tog oss från den asfalterade vägen och upp i skogen.

Upp i skogen bar det och genast blev det mer behagligt att vandra. Inte bara för att trädkronorna skuggade stigen, utan också för att bruset från trafiken närmast minimerades.

Under någon km gör Malmarundan gemensam sak med den 21 km långa Eriksgatan.

Eriksgatan – begreppet har anor från 1300-talet och tillkom när dåtida kungar var tvungna att på hästrygg ta sig från Uppland, genom Södermanland och hela vägen till Småland och tillbaks till Uppland via Närke och Västergötland. Tyvärr finns inga lämningar kvar från den tiden, men vetskapen om att svenska kungar som Magnus Eriksson, Erik av Pommern och Karl IX ridit här med sina följen, gör det hela mer intressant.

Vi var snart ute ur skogen och fortsatte leden på en smal grusväg.

Långt från allfartsvägarna, asfalt och ljudet från de moderna fordonen. Bara fågelkvitter i symbios med vacker natur och blommande färgprakt.

Så, när vi rundar en krök springer vi på den här skylten. Mitt därute i skogen intill en smal grusväg.

Forskningsstation? Både jag och frugan var förvånade. Inte minst jag som är uppvuxen i närheten, men som aldrig hört talas om någon forskningsstation här ute i skogarna. Fast, snart dök den upp bakom träd och buskar.

Tovetorps zoologiska forskningsstation – Tovetorps är egentligen en liten by från början med anor från 1700-talet. 1969 invigdes anläggningen som med åren byggts ut, bl.a. med ett nytt laboratorium som invigdes 2005. Anläggningen drivs av Stockholms universitet som forskar inom fem olika områden med fokus på djurs biologi.

Helt okänt för mig, men snart var vi ute på mer kända marker.

Ett av alla ödetorp i Nyköpings kommun passeras. Förvånansvärt att gräsmattan är så välklippt och att stugan är i så pass bra skick, men boningshuset är definitivt övergivet. Trasiga rutor, en dörr som hänger på trekvart, en trasig trappa etc.

Vi passerar också sjön Likstammen och nu börjar nog några av er ana var vi befinner oss.

Japp. Leden vi just nu befinner oss på tar sin början vid Svenska Jägarförbundets underbara anläggning…

Ni som följer bloggen har sett tidigare inlägg från Öster Malma och jag misstänker att det blir fler framöver.

Här satte vi oss ned vid bryggan nedanför slottet och dukade upp fika intill Malmasjön som vi just gått runt.

Besöker ni Södermanland och Nyköping, rekommenderar jag er att åka hit. Titta på viltparken, övernatta på slottet eller vandrarhemmet, ät lunch i restaurangen eller en trerätters i slottsmiljö, njut av miljön eller varför inte vandra någon av de tre lederna.

Läs mer här och låt er inspireras av något det vackra Södermanland kan erbjuda.