Horsvik

Horsvik ligger några mil från Nyköping och dryga milen från min uppväxtort Tystberga. Det är en plats med anor. Hur gamla vet jag inte, men igår var första gången jag besökte platsen.

Horsvik är en av de bäst bevarade skärgårdshemman som finns längs Sörmlandskusten. 2018 köpte Nyköpings kommun området och omvandlade det till ett naturreservat.

På kommunens webbsida står att läsa: ”Här kan du vandra, bada, fiska och uppleva lugnet i skärgården”. Förutom att fiska så upplevde vi detta under söndagen. Vi var ensamma.

Nu i sommar ska man kunna hyra gården Horsvik och varför inte? Ett mer idylliskt sommarställe är väl svårt att hitta.

Vi såg inga människor runt stugan, så jag tror inte att några nappat på erbjudandet än. Några bilar stod på parkeringen, men mer troligt är att de var ute med sina båtar som ligger vid den intilliggande småbåtsbryggan.

På gården finns andra byggnader. Ganska välbevarade efter alla år och med en härlig utsikt över Östersjöns blå vatten.

Ett gammal skärgårdshemman döljer förstå en massa historik. Det hade varit intressant om man bevarat gammal inredning, gamla verktyg och andra intressanta föremål i någon typ av friluftsmuseum. Tyvärr är byggnaderna i området låsta och tyvärr förstår vi varför. Överallt där det finns intressanta saker att stjäla, finns också individer som inte klarar att se skillnad på mitt och ditt. Vandaler har också ett sällsynt förmåga att hitta till dylika platser med sina sprejburkar och tragiska liv.

Några detaljer och föremål kan man dock se i området. För många kanske ointressanta, men för mig som älskar att grotta ned mig i gammal historia och historiska platser, kan dessa vara tillräckligt för att jag ska flytta tankarna till den tid i vår svenska historia där dessa föremål användes.

En av byggnaderna nere vid vattenbrynet var bara delvis låst och här kan man ta sig en titt. Jag som novis, gissar att man en gång i tiden rökte fisk här.

Horsviks naturreservat är inget stort område. Det är dock ett väldigt vackert område. Gamla träd kantar gångstigarna. Vissa har fallit och utgör perfekta gömställen för insekter och andra mindre djur. Andra spretar med sina gamla grenar mot den igår blå himlen.

Man kan ta en promenad i det lilla området, men det kräver dock en del av den enskilde. Till största delen är det egentligen inga direkta stigar man går på, utan djurstigar och upptrampade spår från tidigare besökare. Kan vara vanskligt för icke vana vandrare och personer med olika rörelsehinder.

Fast väljer man att bege sig ut, utanför Horsvik gårds välskötta ytor, så möts man av en sörmländsk skärgård i sitt esse. På andra sidan viken och på bilden ovanför dessa textrader, skymtar man byggnader från Studsvik. Atomenergibolaget som bildades 1947 och som har haft sin huvudverksamhet på platsen allt sedan dess.

Att ha med sig en fikakorg till platsen borde vara en självklarhet. Vacker natur, tystnaden och så vatten som kluckar alldeles intill. Det finns ett antal bord uppställda där man kan slå sig ned. Har man tur/otur får man sällskap av får eller kor, som rör sig tämligen fritt i området.

Det är lätt att ta sig till naturreservatet. Numera har man anlagt en egen parkering och en alldeles egen för handikappade som härmed har möjlighet att ta sig till det den sörmländska skärgården kan erbjuda. Från kommunens sida vill man också pusha på för att göra ”området tillgängligt för allmänheten och för att skapa ett attraktivt, tillgängligt och levande besöksmål”, som det står på kommunens hemsida.

Tanken är god, men risken är att Horsvik snart är en plats där det inte längre är lika lugnt, tyst och behagligt att vistas. Många boende i Nyköpings kommun har närliggande Stendörren som ett skräckexempel. En helt underbar plats som blivit överexploaterad, där tystnaden och lugnet är som bortblåst och dit man ibland måste bege sig väldigt tidigt på morgonen om man ska hitta en egen liten plats på klipporna.

Låt inte Horsvik gå samma väg! En uppmaning och en stilla bedjan till kommunens tjänstemän.

”Bad” är en av de faktorer man lockar med. Ja, man kan givetvis bada överallt där det finns tjänligt vatten. Fast är huvudmålet för dagen att bada, så bör man istället bege sig till de intilliggande och mer namnkunniga Stendörren och Atomic Beach.

Fast vi tog oss ett dopp i ett ljuvligt skönt vatten med några måsar som ända sällskap.

När vi satt här och torkade efter vårt bad, var alla tankar på vardagens bekymmer och omvärldens alla orosmoln som bortblåsta. Den ljumma vinden svepte in våra blöta kroppar och det enda ljud som hördes var måsarnas skri och ljudet från de segelbåtar som rörde sig långt ute på vattnet då vinden tog tag i deras segel.

Detta mina vänner, måste vara meningen med livet. Tre veckor kvar till semestern, men dagar som denna gör den tiden betydligt enklare.