Nej, rubriken låter värre än vad det är. Jag vill ändå fresta med de sista bilderna från hösten som gick. Bilderna var tänkta att publiceras för några veckor sedan, men precis då kom vinterns första snökaos till Nyköping och det blev inte läge just då.
Frugan och jag tog en promenad i något som kan efterlikna en tidig vårdag. Ett antal plusgrader, en nästan klarblå himmel, fåglar som kvittrade vackert i buskagen och en sol som värmde gott.
Vi genomförde promenaden på marker där vi ofta går. Motionsslingan intill Nya kyrkogården och genvägen hem via just den sistnämnda.
På vägen passeras…
Torpet i det här fallet är Frisksportartorpet, eller Stensberg som det egentligen heter.
Det finns inga uppgifter om när torpet och byggnaderna intill uppfördes, men redan i mitten av 1800-talet fanns området nämnt på kartor över Nyköping. Man vet heller inte varför och till vem det uppfördes. Soldattorp är en förklaring, men i början av 1900 användes ägorna som hem åt stadens skogsvaktare. Här på gården fanns också djur som höns, kor och grisar vilka skogsvaktaren och hans familj skötte om. 1959 stod gården tom efter att skogsvaktaren avlidit och resten av familjen flyttat in till centrala Nyköping.
Torpet var då otjänlig som bostad och istället hyrdes det ut som föreningslokal till Nyköping frisksportarklubb. Än idag har man denna som sin och är utgångspunkt för bl.a. sina populära tipspromenader. Bara att gå in i huvudbyggnaden, huka sig för de låga dörrkarmarna och känna lukten från den öppna spisen, är som att kliva över hundra år bakåt i tiden.
Man kan också stå intill väggen och njuta av den värmande solen.
Strax intill ligger som sagt Nya kyrkogården. Ni som följer bloggen vet att jag har en förkärlek för kyrkogårdar. Mer välskötta områden får man leta efter och detta i kombination med lugnet och alla människoöden bakom texterna på gravstenarna, gör just kyrkogårdar till intressanta platser. En kanske morbid hobby att fota på dessa platser, men det köper jag.
stefansvardag.wordpress.com 