Minsann, jag hann

Känslan av uppgivenhet infann sig flertalet gånger då en oerhört vacker himmel uppenbarade sig utanför bilfönstret på vägen hem från jobbet och ett kompakt mörker infann sig när jag äntligen kom hem. Nu börjar det ljusna på kvällarna och med det kommer också möjligheten.

Visst är det retfullt när man far fram på motorvägen och en himmel som får en fotonörd att tåras lyser upp landskapet. Väl hemma är det mörkt och chansen att få vackra bilder på skådespelet är borta.

Nu är det tämligen ljust när jag anländer till Nyköping och därmed infinner sig chansen. Som den här kvällen när jag med raska steg (nåja) hämtade kameran i lägenheten för att ge mig ut på jakt efter vackra bilder innan det var försent.

Det blev ingen lång promenad och stativet fick ligga kvar därhemma.

Det finns en liten kulle bakom den intilliggande skolan där jag ofta tillbringar en stund med kameran. Där har man en bra utsikt över E4:an och därifrån kan man ofta se solen gå ned bakom horisonten.

Det blev även denna kväll bilder med en handhållen kamera. Kanske inte optimalt, men dagens kameror klarar kvällsbilder galant.

Jag tog en bild över skolan ifall det skulle mörkna fortare än jag hoppats. Därefter begav jag mig till baksidan av byggnaden och den kulle jag nämnde. Ett ensamt träd står vid dess brant och gör sig utmärkt som siluett.

Nu önskade jag att stativet var med, för det blir mer intressanta bilder av hårt trafikerade vägar om fordonens strålkastare bildar långa ljusstrimmor än då de lyser som små prickar.

På kullen står också en reklamskylt. Ni som passerar Nyköping söderifrån kan se den på höger sida strax efter den första avfarten till centrala stan. Då har ni ett hum om vilken kulle jag menar.

Innan mörkret blev för kompakt avslutade jag denna korta sejour med en bild genom träddungen och mot den berömda siluett som som gjort sig känd världen över.

Annons