Vinterbadare

Åter till Strandstuviken och ett växande intresse jag inte förstått tjusningen med…än.

Byggnaden till vänster i bild är en bastu. Jag förstår att den står där.

Dagen vid Strandstuviken bjöd på cirka 1-2°, en lite småkylig vind och mulet väder.

Solen trängde förvisso genom molnen vid enstaka tillfällen, men sugen på att bada? Svar nej!

Fast längts ut på bryggan ser man spår av de personer som anammat den nya flugan. Vinterbad.

Nu var isen inte särskilt tjock, så något större arbete med att hacka upp en vak kan det inte ha varit. När man står på bryggan iklädd tjock jacka, handskar och en bitande vind, befinner sig badsuget på en minimal nivå. Min bekantskap med kallt vatten består av ett dopp i kallbadtunnan på Söderköping Brunn. Där har vi varit på spa-helg ett antal gånger. Det tog några besök innan jag vågade mig i denna tunna, då med några öl i varje ben. Hör och häpna. Det första mötet med det kalla vattnet var väl inte så angenäm, men väl i kändes det faktiskt skönt, riktigt skönt.

Därav min något kryptiska ”än” i inledningen av inlägget.

Jag ville ta ett närgånget foto av bastun, som man förövrigt kan hyra. Jag gick från slutet av bryggan och in mot land, ställde mig några meter från byggnaden och tänkte precis höja kameran, då…

Det hördes kvinnliga röster inifrån bastun. Jag insåg snart att de som satt där inne bakom tonade fönster såg mig bättre än vad jag såg dem. Det hade sannerligen verkat lite kufiskt att se en karl stå med en kamera och ta bilder några meter utanför en byggnad där väldigt lättklädda kvinnor sitter. Jag pilade snabbt vidare och fick nöja mig med denna lite avlägsna bild.

Annons