Den första skiva som fanns i mitt ägo var en raspig singelskiva i vinyl med ett klassiskt band i ett omslag som nästan blivit kultförklarat. Jag förstår att ni är nyfikna på det jag beskriver och för att mätta denna nyfikenhet länkar jag till denna klassiker. I tider med nya upphovsrättslagar vet man aldrig var man hittar nätpoliserna och deras stora ögon. Bakom den här länken ser ni omslaget till den första skiva som spelades på min och syskonens gamla, hederliga grammofon.
Åren gick och dansbandsmusik tilltalade mig och detta långt innan jag var aktuell för dansgolven i närbelägna danshak. Fast åren gick, jag växte upp, blev klokare och så en vacker dag…
…fick jag en skiva i julklapp av mina föräldrar. Jag minns ej hur gammal, förlåt ung, jag var och varför jag fick den. Spelar egentligen ingen roll, för jag blev fast och jag är fortsatt fast, några decennier senare. Skivan var The Sweets singel ”Little Willy” från 1972. Ni kan se låten framföras nedan. Underbara frillor och kläder på band och publik…?
The Sweet blev mitt första favoritband även om låten ovan var mer pop än den lite hårdare musik de så småningom kom att framföra. Det var nämligen hårdrock som togs och fortfarande tas till mitt hjärta. Kan helt enkelt inte sluta att fascineras och visst tusan händer det fortfarande att jag låtsas vara den där sångaren eller gitarristen som står framför en jublande publik någonstans i världen.
Min skivsamling växte och min lilla 1:a i Tystberga blev föremål för många besök av kompisar och festliga tillfällen. Jag hade en bit över 700 lp-skivor i min lilla lägenhet, men så kom då det sorgliga avskedet. P.g.a. kärlek, vilket i sig var en glädje, och flytt tvingades jag av praktiska skäl sälja 500 av dessa skivor. Några år i Nyköping och kärleken försvann, dock inte till hårdrocken som spelades under dygnets alla timmar. Nu var som sagt skivsamlingen reducerad till cirka 200 plattor, men det var de jag lyssnade på allra mest.
Så kom då slutet också för dessa plattor och det nödvändiga avskedet, men den här gången av ekonomiska skäl. På bara några år hade jag förlorat min samling av cirka 700 hårdrocksskivor och visst kan jag än idag känna ett visst vemod när jag tänker på de rariteter jag lade mycket pengar på och som letades upp i skivbutiker såväl i Nyköping, Stockholm och andra städer jag besökte under åren. I dessa dagar när vinylen gjort comeback och vinylspelarna är mer behändiga än dåtidens, hade plattorna förmodligen spelats till både min och mina vänners stora glädje. Fast egentligen har jag inte plats för dem i vår lägenhet, så det hade ändå inte fungerat.
Tror ni av denna beskrivning att jag saknar en skivsamling? No, jag har en ganska stor samling cd-skivor. Hur många hundra det rör sig om vet jag inte, men det är ett antal. De tar inte så stor plats som dåtidens vinyler och ryms därför i det rum frugan och jag kallar ”mitt”. Jag köper inte lika många längre, nu när Spotify och andra tjänster finns att tillgå. En och annan blir det dock, men då bara med mina absoluta favoritband, som exempelvis Sabaton.
På bloggen finns det en undersida kallad Musiken. Ni hittar den under loggan allra överst om ni läser detta på datorn. Besöker ni bloggen på mobilen får ni klicka på de tre strecken överst till vänster och knappa er fram där. Bakom denna länk finns en samling med videor under temat hårdrock. Mig glädjer de oerhört och jag hoppas de även kommer er till glädje. Självklart kommer de att fyllas på vartefter och önskemål om band eller låtar tas gärna emot och ni kan om ni vill önska dessa i kommentarsfältet till denna eller musiksidans inlägg.
