Objudna gäster

Det här inlägget tillkommer som ett bevis på att varje trädgård bebos av objudna gäster som knappt är synliga för blotta ögat.

Vår vackra pion som vi förra året följde med nyfikenhet när den växte för var dag som gick, verkar blomma en vecka senare i år. När bilderna togs med makroobjektivet påskruvat, var blommorna fortfarande omslutna av ett skyddande hölje. Något annat jag fick se, var de små myror som ilade fram och tillbaka över blommor och blad. Så små att de inte syntes på en meters avstånd, men vid närmare koll fanns de också på andra blommor, som exempelvis blommorna på våra jordgubbsplantor.

Inte så mycket mer att orda om, annat än att makrofotografering är och förblir en utmaning. Att det ska vara så svårt att få skärpan där man vill ha skärpan?

 

Solen tittar in

I en snart en veckas tid har frugan och jag hostat och snörvlat ikapp och haft separata sovrum för att inte väcka varandra vid nya hostattacker. Lite typiskt när jag äntligen är lite långledig. Tur (egoist som jag är) att vädret då inte varit av den roligare sorten.

Fast det går att roa sig ändå, som när de fåtaliga solstrålarna letar sig genom träden på tomten och in genom fönstren på framsidan. Ibland behövs bara det lilla.

Platt på magen

Så här en dag mellan två mindre roliga dagar vädermässigt, gällde det att passa på att njuta. Någon timme på altan blev det allt och platt på magen kändes det riktigt behagligt. Kameran och en kamerabok gjorde mig sällskap. Jag ville fördjupa mig mer i konsten att ta makrobilder. Några sådan blev det inte idag, säkert inte heller i morgon, men definitivt i framtiden.

Fast när kameran nu ändå fanns i närheten passade jag på att lägga mig platt på mage och ta lite bilder av den växtlighet som sakta men säkert växer upp i vår lilla trädgård.

Kanske inte så mycket att visa upp just nu, men det kommer och med förhoppningsvis bilder av blommor, grödor och kanske de insekter som håller till i trakten kring dessa.

Glad Påsk?

Äntligen en lite längre ledighet än de två dagar som bara svischar förbi. I påskhelgen skulle utemöblerna fram och grillen tändas för årets premiär, men…

…så vaknar man till detta.

Snö, minusgrader och på radion nämner man att det slagits köldrekord bara några mil från Nyköping. Minus 17º i Floda.

Förvisso blev det fint vinterväder under Påskafton, med ett tunt snötäcke och ett par plusgrader under den klarblå himmelen, men nog hade jag hellre suttit i en utemöbel, iklädd t-shirt med en kall öl i näven och väntat på att köttet skulle vara färdiggrillat.

Nu blev det ändå några få bilder från vår lilla trädgård, men kanske inte de jag önskat.

Den lilla påskstämningen fick vi finna inomhus istället.

Håll grytan kokande

Att koka upp vatten i en stor kastrull tar sin lilla tid, i alla fall om man har en spis som såg sina bästa år för länge sedan. Det gäller att roa sig under tiden och leda tankarna bort från en hungrande mage. Varför inte plocka fram kameran och ta lite anspråkslösa bilder?

Blombuketten

Det är inte jag som fick denna fina bukett, men den stod i vår lägenhet under ett par dagar och skam vore om man inte tog chansen att föreviga den i tider som denna.

Bilderna får ses i väntan på våren och den kanske härligaste av våra fyra årstider. Växter och djur ska trots allt förevigas i sin rätta miljö, naturen.

Vi er røde, vi er hvide

Vem tusan vill vakna upp en onsdagsmorgon i slutet av februari och se hur marken ligger vit, snön faller och blåsten tar tag i allt som hänger löst?

Inte jag i alla fall, men inget ont som inte har något gott med sig. Den vita snön gör sig utmärkt som bakgrund när man vill fotografera ett något mer färggrant motiv. Mitt favoritmotiv är en domherre som avtecknar sig mot bakgrunden av den vita snön, men där har jag hittills gått bet.

I väntan på detta, får något av det röda vi har i fönstren och barskåpen ersätta.