Nej, något intresse av att visa min kropp i badbyxor eller i ett linne på stan har jag aldrig haft. Däremot har träning varit en del av mitt liv. Fortsätt läsa
Sport
Många är totalt ointresserade av världens största sport. Andra lever med den dygnet runt. Själv svävar jag någonstans däremellan, med en stark dragning till det sistnämnda.
Jag talar om fotboll och i synnerhet engelska Premier League. Säsongen inleddes förra helgen och idag träder mitt favoritlag in på scen. Fortsätt läsa
På min promenad genom Nyköping hamnade jag mitt i SM för traditionellt mete.
Från bron intill Bryggeriet, längs med Nyköpingsån och ändå ut på den långa Piren vid kanotstadion satt och stod de där. Entusiasterna i alla åldrar…nja, alla åldrar kanske är att ta i. Medelåldern på de damer och herrar som deltog i tävlingen var säkert 50+, men trevligt verkade de ha.
Stilarna på de tävlande varierade lika mycket som åldrarna på dem.
Jag minns min barndom när pappa tog med oss söner ut på fisketurer vid kusten utanför Tystberga och när farfar lockade med oss till bergsknallarna utanför Hånö. Det var något visst med att sitta där i båten eller på klipporna och se det rödvita flötet guppa i vattnet. Ofta föregicks dessa fisketurer av maskplockning utanför Bälinge kyrka, vilket var lika spännande som när flötet sjönk under vattenytan.
Dåtidens metspö var ofta gjorda av bambu, om de inte hade formats till av vanliga grenar modell längre och tjockare. När jag vandrade runt bland dessa tävlingsfiskare insåg jag att även mete har blivit en materialsport. Fint nedpackade i bärväskor från kända tillverkare låg flertalet spön i olika längder, tjocklekar och till synes olika material. På marken runt fiskarna låg burkar med vanliga daggmaskar, maggots och annat som mindre fiskar lockas av.
De tävlande hade tur med vädret. Huruvida de hade tur med fångsten kan jag inte svara på. En och annan metare drog upp så små fiskar att de knappt var synliga för blotta ögat. Den största fisk jag såg var en mört på cirka 1 dm som gled ur händerna på en lycklig dam och låg och sprattlade på marken.
Tävlingen fortsätter idag och har du vägarna förbi kan du ta en tur längs med Nyköpingsån och se ”när storfiskarna drar en vals”.
Hur tävlingen slutligen avlöper kan du så småningom ta del av här.
Är du intresserad av fiske ska du besöka Sportfiskarnas webbsida.
Det var förra året jag av en slump hamnade på Stora torget i Nyköping och fick bevittna en beach-volleymatch för första gången. Jag fastnade för denna sport, både för att spelet i sig var kul att se, inramningen och glädjen som spreds bland de deltagande paren. Klart sevärt m.a.o.
I år var det dags igen. Den här gången var det planerat att frugan och jag på vår traditionella lördagspromenad skulle besöka evenemanget.
Tänk att ett annars stenbelagt och dött torg kan förvandlas till en sandstrand med glada människor, dunkande musik och en festlig inramning. Jag tipsar er alla att någon gång besöka en beach-volleymatch, även om ni i grunden är relativt ointresserade av sport…hur någon kan vara det?
Det är naturligtvis inte det mest lämpliga att sitta på läktaren bakom spelplanen. Dels för att man inte får de där riktigt bra actionbilderna, men också för att man måste se upp för bollar som smashas över sargerna. Igår kanske det inte var lämpligt p.g.a. att solen låg direkt på och gjorde att svetten snart nog började rinna i panna och längs med ryggen. Det var ganska skönt när solen gick i moln kan jag säga, vilket säkert alla de som sökte skugga framför Stadshuset och nöjde sig med att lyssna och se delar av matcherna.
Beach-volley kallas också en sport för gubb- och gumsjuka. Ni som sett beach-volley spelas förstår varför, men försök att fota en sådan match utan att få med lättklädda och vältränade kroppar på bild. Lycka till.
Vi hann se tre hela matcher och en halvlek innan det vankades mat och kall dryck på intilliggande Skafferiet.
Snart var bollen i luften…
…och nedan kan ni se ett bildspel från de cirka två timmar vi satt på läktaren.
