Till jobbet

En bilresa till nya jobbet under arla morgontimmar kan bjuda på fantastiska omgivningar. Många är de gånger då jag suttit på väg till jobbet och sett hur solen sakta stigit över horisonten och färgat landskapet i de klassiska färgerna.

När jag nu fick chansen att pendla till Norrköping på egen hand, så passade jag på att åka lite tidigare och på passagerarsätet låg kameran.

Tankar

Inom kort väntar ett nytt arbete hos en ny arbetsgivare och i en ny stad. Av två onda ting brukar man välja det minst onda. Nu väntar en något sämre ekonomi och cirka 90 minuter om dagen i en bil på vägen till och från Norrköping.

Det har varit många tankar under det år som gått sedan vi fick beskedet. Luttrade som vi är efter år av neddragningar och vänner som försvunnit till andra platser, var det kanske bara en tidsfråga, men ändå en trist avslutning på en lång period hos aktuellt företag. Under en period stod jag i valet och kvalet och pendlade mellan glädje och sorg. Skulle jag välja att följa med till den nya arbetsgivaren eller skulle jag välja att gå ut i arbetslöshet och chansa på att få ett nytt jobb i den stad där jag bor och där jag tillbringat samtliga år som löntagare?

Det var många tankar om ekonomi, om fritid, om vilka utgifter som skulle prioriteras och vilka som fick läggas i malpåse. Där fanns också tankarna på de problem som skulle uppstå när man behöver besöka en sjukgymnast, tandläkaren för den årliga kontrollen, om den nödvändiga träningen på ett av stans gym och andra saker man i alla år har tagit för givet.

Jag visste redan från början att jag är för ung för att få del av de avtal några av mina arbetskamrater erbjudits. Jag insåg också att jag är lite för gammal för att vara attraktiv på en allt snävare arbetsmarknad.

Nej, det känns inte 100 %-igt, men jag var ändå en av dem som tackade ja till erbjudandet om att följa med till den nya arbetsgivaren och den nya staden. Om jag valde rätt återstår att se, men en sak vet jag redan…

…och det är att där ute finns fortfarande den vackra naturen, de nya utmaningarna och framför allt så kommer inte himlen över våra huvuden att rasa ned.

Givetvis finns också några av livets viktigaste beståndsdelar kvar. Familjen, vännerna, överraskningarna, glädjen över det oväntade och allt annat roligt som ändå väntar bakom hörnet. Några år till tvingas jag stå ut och sedan väntar en allt mer efterlängtad pension och lita på att den är just efterlängtad.

Om några veckor kommer ett längre blogginlägg att publiceras med bilder och minnen från tiden som varit på det företag där jag tillbringat samtliga mina yrkesår sedan 20 års ålder. So Stay Tune!