Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Landskapet är något vi ska vara stolta över, oavsett om det är de mäktiga fjällandskapen i Norrland, Österlens charm, de små fiskebyarna på Västkusten, de vidsträckta skogarna eller vår fantastiska skärgård.
Visst kan man också charmas av de fyra årstiderna och hur de förändrar landskapet utanför vår dörr. Att som nu längta efter våren och alla dess kännetecken, är inte människor i alla länder förunnat. Se bara på omgivningen, när allt fler fågelarter återvänder från varmare klimat, när vårblommorna börjar färga marken i regnbågens alla färger och hur det lyser av glädje i människors ögon.
Fast vi får inte glömma bort att Sverige är grått, mörkt och kallt under halva året. Kanske att det finns en viss charm med vinter, kanske att några trivs bättre när kyla, snö och mörker omger oss och att vinteridrottare älskar den tid vi nu befinner oss i, förstår vi alla.
Jag är personligen inget större fan av tiden oktober- mars och tillhör de som verkligen längtar efter grönt gräs, vackra blommor i rabatterna och en kall öl på uteserveringen. Därför tycker jag att denna dikt av Karin Boye lämpar sig bra.
”I mörkret ligger jag och hör, hur klockor dånar utanför med långa, tunga, jämna slag, som mörkrets djupa andetag.
De dövar allt och söver allt och löser tingens dimgestalt i långa, tunga, jämna dån, som tanken aldrig lossnar från.
Jag är bland dem som knappast finns och bara vet och bara minns det gamla mörkrets hjärteslag, som väntar ingen morgondag. som fruktar ingen morgondag”
Nja, fullt så illa kanske det ändå inte är. Fast visst är längtan efter värme, sol och friheten att gå klädd i tunna sommarkläder stor. Vi kommer dit, det vet jag. Under tiden får vi värmas av de ljus som lyser upp mörkret i våra hem.

Gilla detta:
Gilla Laddar in …